Dagen började inte helt oväntat med att vi skriftade¹Att ”skrifta” är ett annat ord för att knacka dörr. Jag vet inte varifrån det kommer. Engelska ”to tract/go tracting.”. När vi hållit på i 6 timmar utan nämnvärd framgång började min kamrat att tröttna på det hela.

”-Vet du vad Äldste, jag börjar bli så trött på det här området” sade han.

”-För att det inte händer så mycket?”

”-Ja, det är ju bara skriftande hela tiden. Nästan aldrig några undervisningar. Det känns så meningslöst, ingen lyssnar ju på vad vi har att säga. Du känner nog likadant när du varit här i några månader.”

Kanske det. Jag hade faktiskt funderat lite de senaste timmarna. Jag hade funderat över meningen med allt detta. Jag vet att vi båda har kallats hit av Herren, och om vi båda gör så gott vi kan så är Han nöjd med oss. Han hade en avsikt med att sända oss hit, oavsett om det var för undersökarnas skull, medlemmarna i grenen eller bara för vår egen skull. Som Jesaja sade – våra tankar är inte Herrens tankar (Jes 55:8-9), Hans är mycket högre. Vi kan inte förstå och se allt som han förstår och ser.

Några tankegångar som jag hade var att vi kanske inte enbart skriftar för att finna människor att undervisa, det kanske också är för att visa på kyrkans närvaro i området. För att visa upp ett gott ansikte för kyrkan och för att lämna kyrkans, Herrens, inbjudan till alla människor att ta emot evangeliet, att ta emot Honom.

Visst, många tackar nej, men det är många gånger i okunnighet, eller för att tillfället är fel. De vet ju inte vad de tackar nej till, och jag tror ingen dömer dem för det, allra minst Kristus i all sin nåd. Vi måste ha tro på dem, ha tro på att de kommer att lyssna nästa gång. Den tron tror jag att Han har – att en dag kommer alla att lyssna till Hans budskap, och acceptera Hans försoning och Hans nåd.

På kvällen samlades vi med grenen vid en bowlinghall i närheten av kyrkan. Familjen Oksanen var också med. Det var någon slags discobowling, neonklot och ljusspel i olika färger, ihop med musik… ovan miljö för oss, som inte ens lyssnar på popmusik till vardags²Missionärsregeln angående musik är att man bara får lyssna på sådant som är andligt uppbyggande. Popmusik faller alltså bort. De stunder vi lyssnar på musik hemma (vi spenderar ju för övrigt inte så mycket tid i lägenheten) är det antingen kyrkans hymner (psalmer) eller annan stillsam musik. Mycket klassisk musik är också andligt rogivande. Däremot hör man ju ofta musik i affärer, på bussar, ibland i folks hem osv. så helt avskärmad är man ju ändå inte..