Så var det förberedelsedag igen, och jag fick brev från Marcus. Jag reflekterade över att han är väldigt duktig på att skriva, en gåva som jag tror att vi till viss del delar, men han kan nog vara strået vassare än mig. Brev från Jenny också. Hon berättade en intressant sak. När Kim var på mission så berättade han bara om det positiva som hände när han skrev brev hem. Det är ju som bekant inte bara lätt och positivt att vara missionär, utan en hel del jobbiga sidor också. Till slut orkade han inte hålla allt samman inom sig längre, och började skriva ner det som var jobbigt. Jag vet inte om han skrev det hem till familjen, eller om han bara skrev ner det i sin dagbok, men i vilket fall så kändes allt mycket lättare när han fått ur sig det på detta sätt. Jenny påminde mig också om att bara det faktum att jag är här och erbjuder evangeliet till människor är ett tjänande i sig, även om jag inte lyckas få någon att stanna upp och bli intresserad.

Ikväll när vi gick mellan byggnaderna så kontaktade vi några människor som vi mötte. Det här med att kontakta på gatan är något som Äldste Smith inte riktigt har haft tro på tidigare, han har tyckt att ”även om de verkar intresserade så kommer de aldrig att ge dig en adress. Om vi stöter på dem vid dörren så vet vi var vi skall hitta dem igen.” Det känns skönt att vi gör allt vi kan för att finna de människor som är intresserade. Jag hade alltid känslan av att vi inte gjorde det när människor bara passerade förbi oss på gatorna förut. Jag fastar¹Att fasta innebär att man avstår från mat och dryck under ett dygn, och ger sig hän mera fullt ut åt andliga tankar och känslor. Det gör vi ju i stort sett hela tiden på mission ändå, ägnar tankar och kraft åt andliga saker, men fastan är ändå en viktig del. Under fastan ber man ofta för något särskilt, som nu då jag bad för att Riitva skulle få ett vittnesbörd, man brukar då säga att man ”fastar för” någonting, men egentligen ”fastar man, och ber för någonting.” Vittnesbörd kallas det i kyrkan när man har bett och fått ett bönesvar, eller på annat sätt fått en andlig upplevelse eller uppenbarelse om att någonting är sant. Om jag till exempel läser Mormons bok, och ber Gud att få veta om den är sann, och jag då får ett svar att den är det, då kallas det för att jag ”har ett vittnesbörd om” Mormons bok. förresten för Riitva.