Morgonstudier… jag läste precis något som fick mig att stanna upp. I Mormon kapitel 9 skriver Mormon om sitt folks svagheter och hur dessa har gjorts uppenbara för oss i vår tid (han skriver till framtida släkten) för att vi skall kunna se på dem, och dra lärdom därifrån, och vara visare än vad de var (deras nation stod på randen till undergång pga orättfärdigheten bland dem). Jag drog parallellen till att mina svagheter är uppenbara för min kamrat, och hans är uppenbara för mig. Ibland är det saker som man irriterar sig på, ibland är det saker som man bara undrar ”varför gör du inte på ett annat sätt.” Alla har vi ju våra egenheter och brister. I och med att de är uppenbara för andra människor, kan vi dra lärdom av varandra och ”vara visare” som Mormon uttrycker det. En av apostlarna sade i ett tal att ”vi är varandras rengöringsmedel” och Joseph Smith uttryckte det så här ”jag är en sten, och jag poleras bara när jag krockar med någon annan sten.”

Idag övade Äldste Smith och Äldsterna från Oulu, Williams och White, på en dans som de skall framföra på zonkonferensen¹Zonkonferens har vi var sjätte vecka. Oulu-zonen består av fyra missionärer i Oulu (varav två systrar), vi från Kajaani, två äldster från Kemi, två från Rovaniemi, två från Kokkola och två från Vaasa (eller på svenska ”Vasa”). Missionspresidenten kommer upp tillsammans med sin fru och sina två assistenter.. Äldste Williams försökte övertala mig att hänga på, men det var bortkastad tid må jag säga, ”ei kiinostunut” (inte intresserad – frasen som vi hör hundra gånger om dagen). Jag satt på min säng och filade på mitt tal medan de hoppade runt. Detta skulle bli min första zonkonferens, spännande. I vår zon var vi 14 missionärer, varav två systrar. I samband med varje konferens intervjuar missionspresidenten oss alla, det gör han visst varje gång. På det sättet får han en chans att stämma av hur vi mår, och informera oss personligen om kommande förändringar, huruvida någon skall flytta osv. Jag tycker det är ganska skönt att få sitta ner en stund och prata med honom, berätta lite hur man har det, få lite tips osv. Hans roll är ju att vara en herde för oss här på mission. Eftersom det snart är jul så blir den här konferensen lite speciell – vi skall dels av julklappsbyte, och dels en talangshow. Därav denna dansövning. De skall framföra YMCA, eller nåt…

Under dagen knackade vi dörr. Under förmiddagen var jag med äldste Williams, det hände inget spännande. När det var dags för lunch avslutade jag min fasta, och vi åt tillsammans på ett kebabställe. Därefter jobbade jag och äldste White ihop. Som alltid så kom vi in. Det händer varje gång vi är ute tillsammans. Äldste Smith kallar det för ”the greenie fire” (att man är entusiastisk när man är ny och grön). Det var en lite underlig man. Han pratade mycket om Kristi nåd och ville väl egentligen inte höra om vårt budskap utan mest prata själv. När vi ändå lyckats få nog med syl i vädret för att berätta färdigt om profeten Joseph Smith började mannen höja rösten och vi trodde båda två att vi skulle få en repris av incidenten i Oulu där vi i princip blev utslängda, men så blev det inte. Vi gick dock kort därefter och knackade oss vidare men utan nämnvärda omständigheter.

Under kvällen, när White och Williams åkt hem, försökte jag och Äldste Smith dela ut några exemplar av kyrkans film ”Guds lamm,” den som handlar om sista veckan i Kristi liv. Vi fann två personer som tog emot den, en av dem skall vi komma tillbaka till och besvara frågor etc. Sedan träffade vi en kvinna som träffat missionärerna mycket förr, och som hade Mormons bok. Vi pratade en stund, men det framkom ganska snart att hon inte hade någon avsikt att be om den. ”Jag tror inte att Gud svarar på sådant” sade hon. Jag tänkte för mig själv att ”om Han inte svarar på sådant som huruvida någonting är sant, vad svarar Han då på?” Vi knackade mera dörrar, men ingen framgång ikväll. Jag kände mig dock väldigt glad och positiv hela kvällen, jag vet inte varför, jag var bara upprymd av en positiv känsla. Jag tror att när vi förlorar oss själva i arbetet då blir vi glada och positiva, och i och med det får vi framgång, och så fortsätter spiralen uppåt.