Så var det dags för den Amerikanska, eller som min kamrat säger, ”den riktiga” julen (25 dec alltså).

Dagarna runt jul är ju som sagt de dagarna på året som vi får ta det lugnt, det är skönt. Idag var vi hemma hos familjen Kovanen i Otanmäki. Otanmäki är förresten ett gammalt gruvsamhälle som ligger en knapp halvtimme utanför Kajaani. Vi slog oss ned i vardagsrummet i väntan på middagen. De har två stora hundar som jag inte gillar särskilt mycket, de är närgångna, vill gärna komma och hoppa upp med framtassarna i knät osv. Jag har ju aldrig riktigt gillar hundar, särskilt inte stora sådana.

Vi satt runt middagsbordet i köket, äldsta dottern var också hemma på julbesök tillsammans med sin man, så här var hela familjen samlad.

”-Försiktigt med den senapen Äldste, den är hemlagad, väldigt stark.”

Jag brukade inte vara så intresserad av senap, men de sista dagarna hade jag faktiskt tagit det tillsammans med skinkan. Det är en intressant detalj här, skinkan är oftast huvudrätten. Hemma är man ju van att ha ett litet (eller stort) smörgåsbord av julmat, och skinkan har man på mackan. Här tar man en rejäl tjock skiva skinka, potatis eller mos till, och lite andra tillbehör runt omkring. Jag tycker det blir tråkigt att äta så mycket skinka, så därför har jag vågat mig på att prova senap.

Den här senapen var dock ”somethin’ else” som min kamrat skulle ha sagt. ”Stark” var liksom inte ens förnamnet, knappt prefix… det brände i hela munnen, och halvvägs upp i hjärnan. Jag drack och drack… ögonen tårades, näsan rann… när upplevelsen var över, och de skrattat färdigt åt mig, försökte jag skrapa bort senapen från skinkan så gott jag kunde, men trots att det bara blev ett minimalt lager – eller snarare ränder – kvar, så var det riktigt starkt även fortsättningsvis.

Middagen förflöt utan vidare problem. Efter maten spelade vi ett spel allihop, Musik-Alias. Man skall alltså göra saker som har med musik att göra, spela noter på ett litet låtsaspiano, sjunga en sång, karaoke, gissa låten, och så vanliga frågor relaterade till musik. Jag är ju inte så väldigt insatt i just musik, och inte förstod jag hälften av frågorna eller uppgifterna heller, så det blev mest att sitta och titta på. Men det var också bra. Det är som sagt sällan vi får riktigt bara slappna av och ta igen oss på mission, så man skall väl utnyttja julen så gott det går nu.

Vi fick julklappar av Kovanens – choklad. Det är gott, men vi har fått så mycket choklad av medlemmar att vi inte kommer äta upp allt på en hel månad. Vi fick skjuts av Johanna och hennes man in till stan ikväll, till kyrklokalen. Äldste Smith gjorde sitt samtal hem, under tiden läste jag i Mormons bok, Alma kapitel 5, på finska. Innan det bar av hemåt såg vi en kyrkfilm.