Under dagen gav vi bort två Mormons Bok, ovanligt bra för en enda dag. Det finns ju dagar då inte ens två människor stannar och lyssnar till oss.

På kvällen besökte vi familjen Kokkonen. Vi hade ett budskap om prioriteringar. Vi hade en glasburk, lite sand och några stenar. Sanden representerar det världsliga i vårt liv, sådant som nöjen och bestyr. Stenarna representerar det som är av evigt värde, såsom att vi håller en daglig kommunikation med vår fader i himlen, att vi läser lite från skrifterna etc.

Vårt budskap var att demonstrera att om vi försöker att göra allt det där världsliga och roliga först (vi hällde i sanden i burken) då finns det inte plats till allt det som är viktigare (alla stenarna fick inte plats). Om vi däremot prioriterar det viktiga först (vi lade ner stenarna i burken), då kommer vi att få rum med tillräckligt av det världsliga och roliga för att bli nöjda (all sanden fick plats då den rann ner mellan stenarna).

Det här med vad som bör prioriteras och som är av evigt värde förändras givetvis med faserna i ens liv. När jag var hemma, innan mission, var det viktigt för mig att ägna mycket tid till att studera skrifterna och förbereda mig för mission, jag kunde sitta i timmar och läsa. De medlemmar som vi ger budskapet till är ju ibland i en annan fas av livet, och har inte lika mycket tid att själva disponera. Det som är av evigt värde för en familjefar kan lika gärna vara att spendera tid med sina barn, eller sin fru, med kanske bara ett kort uppehåll för en egen personlig bön och några sidor i skrifterna.

Senare på kvällen, på vägen hem, stannade vi till hos Jocke för att kolla läget. Det var ändå för sent för att försöka kontakta folk eller knacka på dörrar. Vi spelade lite Nintendo64 med honom, Star Wars för att vara specifik. Nostalgi…