Då har man tagit farväl av Äldste Ryan Smith för alltid då… honom och Äldste Williams. Själva åkte jag och DeGering med bilen till Kajaani. Dagen började bra med att vi knappt fick upp det fastfrysta tanklocket på bilen när vi skulle fylla upp den inför resan, vi höll nog på i en kvart där nere vid bensinmacken innan vi fick loss det.

Väl i Kajaani packade jag grejer för veckan, kläder osv. det hade ju underlättat att veta detta innan resan, hade liksom kunnat packa med det här på tåget då, men det var förstås lite kul att åka också, och se omgivningarna från bilen… hitta rätt väg, snacka med DeGering… Vi tog med Äldste Smiths cykel också, han skulle visst sälja den till någon missionär i norr som skulle hämta den i Oulu vid tillfälle. Efter många om och men lyckades vi få in den, lagom nedmonterad, i vår VW Polo.

På eftermiddagen när vi var tillbaka i Oulu handlade vi lite mat i närheten av deras område, ”-Jag vet inte hur ni skötte det i Kajaani” sade DeGering, ”men här köper vi var och en till sig”. Jag och Smith hade delat på middagarna, han var visst inte van vid det. Efter shoppingen var det vidare till tågstationen för att plocka upp de två nya missionärerna, Äldste May och syster Brown. May var vår nya zonledare, han kom senast nu nerifrån Espoo, förort till Helsingfors. Brown var rakt från MTC.

När vi lämnat av syster Brown hemma hos syster King inne i Oulu så körde vi runt lite i området. Äldste May ville orientera sig lite, och känna av kvarteren.

Sedan besökte vi en medlem som bjudit oss på middag. Sedan engelska-undervisning¹I Oulu är det standard på torsdagar att ha engelskalektion i kyrkan för medlemmar och andra intresserade. Vanligtvis, eller av tradition, är det oftast amerikanska missionärer i Finland, och det har länge varit ett sätt att tjäna folket och samtidigt ett sätt att visa upp kyrkan eller kanske hitta någon som vill veta mera om kyrkan genom att erbjuda gratis engelskaundervisning.

De sista timmarna av dagen ägnade vi åt att knacka dörr. Det här hade redan varit en lång dag kände jag, men ingen tid att förlora, vila kan man göra sen, efter mission… eller senare. Medan vi gick från dörr till dörr och knackade på så bekantade vi oss med varandra. Jag tycker redan mycket om Äldste May. Han känns mera jordnära, inte så… ”amerikansk” som båda Williams, och White. Han ”snackar” inte så mycket.

I mina skriftstudier i morse läste jag om Israels förskingring och kommande insamling. Jag tror att det är den vi arbetar på, att samla de troende och villiga från alla folk och nationer. Jag lärde mig även lite annat, men jag tror att vissa saker skall man inte berätta om. Vissa saker är det bättre för varje enskild individ att själv lära sig genom Anden, för när den Helige Anden talar till vår ande, eller till vårt hjärta, då vet vi genast att det är sant. Om jag berättar någonting för dig som jag har lärt mig, då får du det genom tankar och logik först, och måste pröva om det är sant genom att själv be och studera och fundera. Och om det jag berättar är större än vad du är redo att ta emot eller tro på så kan det så tvivel hos dig och bli något negativt för dig istället för vad som var tänkt.

Därför är det ibland bättre att hålla saker för sig själv, och låta den Helige Anden ppenbara för var och en de delar av ”rikets hemligheter” som vi vid var tid behöver få höra och veta.