Idag var min bästa förberedelsedag hittills. Vi studerade en hel del, städade lite snabbt, jag skrev brev till Angelica och Ulf, och till mamma.

Kvällen bjöd dock på hårt arbete utan något som helst resultat. Jag känner mig ofta så värdelös, vi får aldrig något gjort, folk lyssnar nästan aldrig på oss, och då de gör det så är de inte intresserade av att höra eller lära utan har redan bestämt sig för att det inte är viktigt.

Jag accepterar att jag är en dålig missionär, men jag hade hoppats att ett och annat underverk skulle infinna sig bland allt hårt arbete…