Jag tittade ut genom fönstret på morgonen idag… det skulle jag inte ha gjort. Snö… det är ju maj nu, kom igen…

Så för att motverka vädret satte jag på mig långkalsonger, för nu var jag trött på att frysa. Nog för att snön låg kvar i Kajaani, men här fanns ju i alla fall ingen längre… förrän i morse. Man kan säga att långkalsongerna var ett stort misstag – det blev en sommardag så varm som någon, jag höll på att svettas ihjäl. Vi hade inte behövs rock eller någonting.

Det var dock en underbar dag vad beträffar missionärsarbete!

Det var en hel del personer som sade att de inte kunde finska, så jag fick ta det på svenska, med en ”lyckligt ovetande om allt”-min på Äldste Phelps bredvid mig. För honom måste det kännas som att vara greenie igen.

Under eftermiddagen knackade vi dörr. Jag gjorde misstaget att bara ta med mig 2 Mormons Bok. De gick åt fort! Första dörren var en man som kanske inte var superintresserad, men ville ändå ha boken, och vi hade en bön tillsammans innan vi gick vidare.

Den andra dörren var en mycket uppriktig man som vi satt ned med en bra stund. Han var väldigt intresserad av boken, och vi hade en bra diskussion. Han ville inte skynda in i något, men ville höra av sig till oss när han fått chans att undersöka lite. Som att det händer… men vi skrev naturligtvis ner adressen så att vi kan titta förbi framöver och kolla läget. Han ville betala för sin Mormons Bok, men sånt gör vi ju inte.

Båda dessa var på svenska. Det känns så skönt att kunna uttrycka och förklara allt så lätt på sitt eget språk, man vet liksom att folk förstår vad man menar, att de inte bara nickar och ler för att de förstår att man inte kommer att kunna uttrycka sig något bättre ändå (jo, ibland tror jag det är så när vi hankar oss fram på finska).

Senare under dagen hade vi i alla fall en diskusson på finska också, en yngre kvinna, kanske vår ålder. Hon verkade mycket intresserad, ville ha boken (jo, böcker på finska hade vi några kvar). Vi stötte på lite språkliga problem när vi kom till en fråga om detaljer efter döden, men i övrigt klarade vi det bra. Nu har jag ju inte någon språkguru som Äldste Smith eller Äldste Byggmästar att luta mig mot utan det är bara jag och Äldste Phelps, och han är lika bra (eller dålig) som mig på finska, så det är riktigt spännande ibland.

Jag är så glad över min nya kamrat Äldste Phelps, han är så energisk, han är så entusiastisk för missionärsarbetet, allt går helt enkelt som på räls just nu. Jag fick förresten veta att då Äldste Preston var i det här området för några år sedan, då öppnade han upp det efter ca 10 år utan missionärer. Jag tycker så mycket om Äldste Preston, han var i min hemförsamling ett par år innan min mission. Jag såg till och med hans namn i ett par gamla böcker i lägenheten.