Idag hade vi en intressant förberedelsedag. Syster Johnson bjöd oss på middag på kinarestaurangen i centrum, Asian Garden. Där inne kom en man upp till mig och läste på namnbrickan, och sade ”jag vill träffa er efter lunchen och höra ert budskap om Kristus”. Otippat! Han ville att vi kom över till caféet bredvid när vi hade ätit klart. Det gjorde vi, men han var inte där. Lite smått besvikna gick vi för att göra färdigt sysslorna under vår förberedelsedag (tvätt, handla). Då kom han rullande bredvid oss i bilen. Han ville ha vårt telefonnummer, och sade att han skulle ringa oss.

När vår förberedelsetid var slut kl 18 gick vi ut för att kontakta, vi hade inte varit ute lång stund när en annan man, i en bil, vinkade till sig oss. Han stod i en korsning, och han ville höra vilka vi var och vad vi hade för budskap. Han kände inte till Jesu Kristi Kyrka sedan tidigare, och medan vi stod där och berättade kom det två taxar springande. De hade rymt från sin tomt, och av någon anledning kom de rakt mot oss, och satte igång att skälla så det stod härliga till. Skällde och skällde… så att det blev mycket svårt att kommunicera med mannen i bilen. Vi sade till varandra ”Är det någon som försöker störa ut oss?” och det var nog så för alldeles därefter kom en pensionär körande långsamt långsamt, och stannade bakom hans bil och hängde sig på tutan, trots att det var 3 meter fritt vid sidan och ingen mötande trafik. Till slut körde han runt i alla fall. Vi fortsatte prata en stund, och vi fick adress och telefon, och bestämde en tid i övermorgon då vi skall komma och hälsa på och berätta mera ingående. Just som han skulle åka kom ännu en sur pensionär rullande i sakta mak, även han hängde sig på tutan då han kom fram. Den här gången flyttade vår nye kompis på sig, och pensionären körde så tajt i kurvan att hans backspegel tog i min kostym, samtidigt som han stirrade surt på mig. Med så mycket motstånd undrar jag just vad vi kommer att gå igenom innan vi kommer hem till honom på onsdag, var det här bara början?

Vi förlitar oss på skriftstället i Romarbrevet kap 8 där Paulus säger ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?”¹Då Joseph Smith granskade översättningen av Bibeln (King James-översättningen) uppenbarade Kristus för honom att det Paulus egentligen undervisade var ”Är Gud för oss, vem kan då övervinna oss?” Och så är det ju – många kan VARA EMOT oss även då vi har Herren på vår sida, många var också emot Kristus, men ingen övervann honom, i slutändan övervann Han både synden och döden.

På kvällen knackade vi dörr, det var roligt. Jag kände mig så glad och upprymd hela kvällen. Jag tycker så mycket om att jobba med Äldste Phelps, han gör mig så glad. Under kvällen spelade jag in ett kasettband till familjen, som omväxling från brevskrivandet. Vi träffade förresten en kvinna ikväll som verkade vilja stänga dörren, men vi pratade på (det var på finska) och det kändes som att hon inte kunde stänga den, som att hon kände sig manad att lyssna färdigt. Hon var inte intresserad av att ta emot oss igen, men det var ändå en annorlunda erfarenhet.