Vi hade en ovanligt avslappnande förberedelsedag idag. Jag fick några bra brev från vänner hemifrån, Jenny och Markus bland annat. Mamma berättade också att hon var så glad och tacksam för hur allt har ordnat sig för dem hemma med boende och så. Pojkarna hade varit på majhajk, och Marcus hade varit uppe och burit sitt vittnesbörd i kyrkan, enligt mamma första gången han sade de orden.

På kvällen var vi med Johan och Mats Byggmästar och fiskade. Eller, min kamrat fiskade, jag njöt mest av att vara ute vid sjön och få vara för mig själv en stund, ta det lugnt och fundera. Ensamhet är något jag har saknat under mission, kamraten finns alltid där. Och man har ju knappt någon ledig tid ändå de här två åren så det är ju inte mycket tid till att sitta och grubbla precis, alltid gör man någonting. Och det är nog allt annat än negativt, men ändå. Medan jag gick där på stranden och tittade på sjön, och molnen, fylldes jag bara av en så överväldigande tacksamhet över den vacka jord vi fått att bo på.