Idag knackade vi dörr hela dagen utan nämnvärd framgång. Vi hade en diskussion, men jag kände inte den Helige Andens närvaro, och jag tror inte att mannen vi undervisade egentligen förstod vårt budskap.

På kvällen spelade vi Volleyboll med de där tre grabbarna som vi mötte på basketplanen häromdagen (glömde jag nog skriva om, men Äldste Phelps spelade lite basket med dem där i sin skjorta och slips). Camilla, Johan, Mats, Daniel och Robert var också med så vi blev två rejäla lag. Vi spelade på sandstranden bakom kapellet, precis vid kusten. Så lockande att bara gå och doppa sig… men det kan man ju inte¹Som missionärer för kyrkan har vi en regel att vi inte får bada, och egentligen inte vara på stranden heller, men det avser ju stranden där folk är avklädda och badar, inte en sandremsa intill vattnet… men du, duscha gör vi faktiskt =p. Jag tänkte flera gånger att om man bara åkte rakt ut i vattnet där, då skulle man komma till Sverige… hem… tänkt så nära hem jag är jämfört med Amerikanerna, som har hela Atlanten att färdas över. Jag är ju praktiskt taget hemma, och här talar man ju till och med mitt språk. Inte konstigt att jag har speciella, extra varma känslor för det här området, och för min tid här.