Vi knackade dörr hela morgonen utan framgång. På väg hem från det området mötte vi Freddi, Heidis systerson. Han är inte aktiv i kyrkan men han gillar att träffa missionärerna.

Vi cyklade ut till Johan och Camilla och fick lunch hos dem, vi hade ett andligt budskap om försoningen. Vi bar våra vittnesbörd, och samtalade om lite annat om evangeliet. Den Helige Anden var stark.

På kvällen hade vi avskedsfest för Daniel Byggmästar. Han åker till MTC på söndag. Jag och Mats pratade lite om Aikido, igår på volleybollen rev jag nämligen sönder mina byxor, och för att förflytta mig över planen utan att det skulle synas gick jag ”chico” (en slags knägång man gör i Aikido). Så vi pratade om kampsport osv.

Jag gillar verkligen den här församlingen (tekniskt sett är det en gren eftersom den ligger i ett distrikt och inte i en stav, men jag kallar det för församling för den är såpass stor). Det finns så många vänliga, trevliga kärleksfulla människor här.

Ikväll hade jag en tanke om trädet som Lehi (och Nephi) såg i sin dröm (se 1 Nephi 8). När Nephi ville veta uttydningen av drömmen berättade ängeln för honom (1 Nephi 11:21-22):

Och ängeln sade till mig: Se Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son! Förstår du vad trädet betyder som din far såg?

Och jag svarade honom och sade: Ja, det är Guds kärlek som utgjuts i människobarnens hjärtan. Därför är den det mest begärliga av allt.

För mig innebär det att trädet är en symbol för Kristi försoning, och frukten på det trädet – den frukt som Lehi sade var mera begärlig än något annat – tror jag är en symbol för förlåtelse.

Ikväll när jag läste Mormons bok hade jag en stark upplevelse. Jag känner att jag försöker resonera med folk för mycket. Det flesta har uppfattningen att ”olika församlingar inom kristendomen, som lär olika saker, inte är ett problem. Kristus etablerade den första församlingen, och från den har andra församlingar sprungit. De lär lite olika saker, men alla tror de Kristus och han kommer att förlåta dem alla efter detta liv på grund av det” (utom oss mormoner och några andra som man då inte anser ”Kristna”, av någon anledning).

Hursomhelst, jag kände att det är lönlöst att försöka förklara att Kristus återupprättat ”sin” kyrka när de inte har det perspektivet på det hela. De har inte uppfattningen att prästen behöver myndighet från Gud (prästadömet) eller att det är viktigt vad kyrkans lära är (trots att så många brev vi nya testamentet syftar till att tillrättavisa och lägga läran rätt då församlingarna spårat ur).

Jag vill fortsättningsvis fokusera på anden, och på Mormons bok, att få dem att läsa och känna. Kan tyckas enkelt, och något man alltid borde ha gjort (och visst, till stor del har vi gjort det) men det är lätt att lockas att ”förklara” när man själv tycker att man har ett så tydligt budskap.