Dagen började med rådsmöte i kyrkan. Det pratades mycket om missionärsarbetet, och att det är församlingens ansvar, och de har oss missionärer här som en resurs, främst att hjälpa människor att förstå, genom undervisning, och att känna den Helige Anden, genom vår medverkan och genom att de uppmanas att göra sådant som hjälper dem att känna – såsom att be, läsa skrifterna och komma till kyrkans möten.
Att finna människor att undervisa är något som vi inte är så bra på eftersom vi inte har några naturliga kontaktytor, människor naturliga inställningar till främlingar är ju att de inte har något vettigt att komma med. Den biten med att finna människor är lättare för medlemmarna i församlingen. Det är dock ganska sällan som medlemmarna har vänner eller bekanta som de vill att vi undervisar.
Ofta är det nog så att när man är ny medlem så berättar man för alla man känner, och försöker dela med sig genom att bjuda med dem till kyrkan osv. Men om de inte är intresserade så fortsätter man ju inte att tjata utan man låter ju den biten vara då, och bara fortsätter vara vänner.
Jag hade en tanke på Sions läger under mötet. Det var en grupp av kyrkans tidiga medlemmar som beväpnade marscherade till medlemmars undsättning. Dessa medlemmar hade blivit plundrade på sina ägodelar och drivna från landområden som de köpt och som rättmätigt tillhörde dem. Resan innebar många prövningar, Joseph Smith ledde marschen, och när de efter många om och men kom fram behövde de aldrig ingripa med vapen. Senare örklarade Herren att resans syfte var att stärka, utbilda och bygga upp de bröder som valt att gå och riskera sina liv för de andra medlemmarnas skull. Herren förklarade att han inte kunde bygga sin kyrka på något mindre än mäns axlar som genomgått mycket, och som fått god utbildning av profeten.
Kanske ett av syftena med vår mission också är utbildning för framtiden, den tanken gör i alla fall att det är lite lättare att uthärda alla fruktlösa dagar och veckor här i Finland.
En annan tanke jag hade i kyrkan rörde tro och underverk. Jag tror inte att Gud ger oss ett under som får oss att säga ”Det trodde jag aldrig” utan det vi först förväntar genom tro, det kan ha välsigna oss med.
Under sakramentsmötet höll Markus Moisio ett jättebra tal om familj. Han hade bl a en liknelse om flygplan, att om man inte kan se varken mark eller stjärnor så får man lita på instrumenten i planet, och då gäller det att man har förberett instrumenten innan flygningen så att de visar rätt värden, att det finns rätt bränslemängd i planet etc. Det andliga bränslet och kalibreringen av våra andliga instrument sker på morgonen då vi läser skrifterna och har familjebön. Han har bara varit medlem i kyrkan i något år eller två, men jag tycker att hans insikter och hans budskap är några av de bästa.
Vi fick middag hemma hos Marlene Byggmästar, Johan och Camilla var också där. Vårt andliga budskap handlade om välsignelser, och jag pratade om att just i denna sista tid av jordens historia, just nu har Gud uppenbarat att varje värdig man i kyrkan skall erhålla prästadömet och ha rätten att välsigna sin familj i Herrens namn. Det har inte varit så under Israels tidigare historia, det var utvalda släktlinjer som hade prästadömet, men idag är det allas ansvar och privilegium.
På vägen hem såg jag en segelbåt på land. Jag tittade på den stora vikten som sitter under båten, och förstod att den finns där för att båten inte skall välta då vinden blåser på seglen, så att båten drivs framåt istället för välter. Jag fick en liten andlig tanke kring det – vi bygger vår andliga vikt under båten genom våra förberedelser, och ju bättre förberedda vi är, desto större segel kan vi sätta på vår båt, och desto starkare kan Herren blåsa, så att vi förflyttar oss snabbare mot det utlovade landet.
Jag har också hört att när man byggde Salt-Lake templet var grunden avgörande för hur högt man skulle kunna bygga templet. Ju starkare grund, desto högre byggnad. Likadant är det med det andliga vi får ut av våra möten och erfarenheter. Då vi går till ett sakramentsmöte, en institutklass, generalkonferensen eller till och med templet, kan vi inte erhålla större andliga välsignelser och uppbyggelse än vi förberett oss för att ta emot.