Detta var en dag då vi verkligen kände oss välsignade. Vi var så klart i kyrkan på morgonen, efter det cyklade vi ut till Östman på väg mot Larsmo och pratade en stund med honom, nästan 1½ timme. Han hajade till då jag berättade att jag var från Karlstad, för han bodde där i 3 år under 60-talet, han visade oss på en karta osv. När vi var färdiga där så knackade vi på de dörrar som var på gatan (det var som på en liten udde på väg till Larsmo så det låg inte så många hus där). Det var ingen som var intresserad av vårt budskap, men vi blev bjudna på paj! Javisst, en kvinna sade då vi skulle till att gå ”men hej, ni måste vara hungriga, vill ni inte stanna på lite paj?” Och det är klart att vi gjorde.

Efter det besökte vi familjen Nyman, en mindre aktiv familj som bodde på samma gata som Johan och Camilla. Först satt vi i trädgården och hade trevligt och pratade. Vi pratade om hur vi blev medlemmar i kyrkan, jag fick berätta min story osv. Vi pratade även om skillnaderna mellan att vara missionär i Finland och att vara missionär i England, där han hade varit. Han berättade att där var det mest undervisning hela tiden, medan det här är mest knacka dörr och leta efter någon som kan tänka sig att prata med en främling. En av döttrarna hade lagat mat (hon hade varit utomlands en tid och lärt sig lite specialiteter som hon ville visa familjen). Vi fick också, det var gott.

Efter maten tog han själv upp en fråga som jag själv hade tänkt fråga honom. Han berättade att han lämnade kyrkan pga att han ville ha ett bönesvar, på samma sätt som Joseph Smith fick. Han hade varit medlem i kyrkan i nästan hela sitt liv, men han ville ha något mer bevis än att det bara ”känns bra”.

Vi hade ett långt samtal, för mig kändes det väldigt bra, jag kände mig fullkomligt lugn och jag lärde mig själv saker under samtalet, lärde mig av det jag själv sade, det är alltid ett säkert kännetecken på att den Helige Anden är med och vägleder.

Vi pratade en del om ämbeten i kyrkan, och hur ett kall att tjäna i kyrkan är att göra en del av det Herren skulle ha gjort för människor om han varit bland oss, det är ett arbete att föra människor närmare Honom på olika sätt.

Jag fick uppfattningen att han ville ”börja från noll”, och att Gud skulle uppenbara för honom därifrån vad han behövde göra och veta, så jag sade att ingen av oss ”står på noll”, vi har alla mycket kunskap given till oss, och Gud förväntar sig att vi handlar enligt den. Han har givit oss intelligens av en anledning. Även Joseph Smith hade mycket kunskap redan innan han fick sin första syn. Han läste Bibeln, han trodde på Kristus och han trodde utan tvivel på att Gud kunde och skulle besvara hans bön. På samma sätt måste vi utöva all den tro vi har, och i enlighet med den kunskap vi redan har, om vi skall få ett svar.

Jag tror inte att det är i överensstämmelse med ”himlens ekonomi” att Gud skall uppenbara samma sak för oss om och om igen, eller på fantastiska sätt uppenbara allt det som vi redan vet, bara för att vårt hjärta blivit ”hårt” och glömt det.

Det har gått över tre år sedan han läste någonting ur Mormons bok. Vi gav honom en utmaning inför den kommande månaden, att han skulle läsa ett kapitel varje dag, och att han skulle be och fråga sin Himmelske Fader om boken är sann, varje dag. Utmaningen innefattade också att han skulle knäböja med sin fru varje kväll i gemensam aftonbön. Han antog den, så nu får vi hålla tummarna för att han klarar av att hålla det.

Då vi talade om förbund, framför allt tempelförbund, verkade hans fru vara långt borta i tankarna. Om det var att hon var ledsen eller besviken så skulle jag förstå det. Vem väntar sig att en man som varit på mission osv. och som ingått högtidliga förbund med Gud i templet (förbund som i mycket innefattar henne) en dag bara vänder sig bort från allt, till synes utan anledning. Till synes… Jag vet givetvis inte vad hon tänkte eller kände, men det är min gissning.

På kvällen stannade vi till hos Michaela, men hennes pojkvän var där så hon hade inte tid. Av någon anledning fick det mig att tänka på den där dagen då jag samtalade med stavspresidenten, då jag fått ett nytt ämbete i Karlstad, den dagen jag kände så tydlig inspiration