En av de stora symbolerna i Mormons bok är ”resan till det utlovade landet”, både Lehis folk och Jareds folk (och även Muleks folk) reser vid olika tillfällen och på olika sätt över havet till deras utlovade land (som var nordamerika). På samma sätt utgör jordelivet en resa för oss, och vi är på väg till vårt ”utlovade land” i himlen om vi, liksom dessa folk tidigare i historien, följer Herrens anvisningar. Ett av de skriftställen som talar om detta är Alma 37:43-46:

Och nu, min son, vill jag att du skall förstå att detta är liksom en skuggbild, ty när våra fäder var försumliga i att ge akt på denna kompass (den var ju något timligt) hade de ingen framgång. På samma sätt är det med det som är andligt.

Ty se, det är lika lätt att ge akt på Kristi ord, som skall visa dig raka vägen till evig sällhet, som det var för våra fäder att ge akt på denna kompass, som skulle visa dem raka vägen till det utlovade landet.

Och nu säger jag: Ligger det inte en symbolik i detta? Ty lika säkert som denna vägvisare förde våra fäder, när de följde dess ledning, till det utlovade landet, skall Kristi ord, om vi följer deras ledning, föra oss bortom denna sorgens dal till ett långt bättre löftets land.

O min son, låt oss inte vara försumliga för att vägen är lätt, ty så var det med våra fäder. Ty så var det berett för dem att om de ville se kunde de få leva, och på samma sätt är det med oss. Vägen är beredd, och om vi vill se kan vi leva för evigt.

Ett annat skriftställe som jag tyckte var intressant i sammanhanget var 1 Nephi 7:1.

När vi gick till arbetet ikväll kände jag mig så glad och uppbyggd. Jag hade ägnat hela min lediga tid åt att skriva brev hem, bl a till mormor och morfar. Jag upplever att mina personliga böner har blivit innerligare och jag har förberett mig med större tro inför dopsinbjudan. Jag förstår att det inte är ett logiskt beslut huruvida man vill döpa sig eller inte, utan det handlar oftast om ifall man känner den Helige Andens maning samtidigt som missionärerna ger inbjudan att bli döpt som medlem i Jesu Kristi kyrka.

Jag skall sträva efter att alltid ha den Helige Anden med mig på samma sätt som då vi undervisade och samtalade hemma hos familjen Nyman igår. Det är så jag kan uppfylla min uppgift här. Det är så jag kan uppfylla det som står i min patriarkaliska välsignelse¹Under Adams och de första profeternas tid rådde ett patriarkaliskt styre vilket innebar att den äldsta fadern också var regent och profet. Innan fadern skulle gå bort gav han sin fadersvälsignelse eller patriarkalisk välsignelse till sina barn, både vägledning och löften inför deras fortsatta liv, då han själv inte kunde vara hos dem. I Kristi ursprungliga Kyrka fanns evangelister med uppgiften att ge sådan välsignelse till ”de heliga” eller ”kristna”. I vår tid finns en man i varje region av kyrkan (i varje Stav) med ämbetet att vara ”patriark” och att ge en patriarkalisk välsignelse till varje medlem som söker en sådan och som lever enligt Kristi evangeliums normer. Det är som sagt en inspirerad välsignelse med löften och villkor från vår Himmelske Fader till dig personligen. att ”vara stadig så som klippan i svårigheter”. Hos Gud, i Kristus, finns ingen rädsla eller tvivel, bara kärlek.