Vi började dagen med att kopiera lite saker i kyrkan, träffade på broder Grundvall. Efter det knackade vi dörr lite i Freddys område, sedan besökte vi honom. Pratade lite och spelade lite Playstation med honom. ingen stor andlig upplevelse direkt.
Vi gick och åt lunch (pizza), pengarna han gav oss igår räckte till det också. Sedan gick vi och knackade dörr i västra delen av stan. Efter ett tag hade vi en liten dust, han tycker det är jobbigt att sköta böckerna när vi är i västra delen av stan, och han hade en hel del annat att klaga på också. Efter att det gått ut över en kontakt som han tog på gatan (dvs han lät upprörd under sitt samtal med en främling) beslutade jag att det var dags att åka hem och ta ut vår P-day tid 1P-day, Preparation day, alltså vår lediga dag i veckan. Vi tog inte alla 8 timmarna tidigare utan jobbade en del av tiden så vi har några lediga timmar sparade. för det här tjänar ingen på. Han hade fler saker att klaga på, han tycker bl a att det är onödigt att planera, för vad vi än gör här i Jakobstad så gör det ingen som helst skillnad tycker han, ingenting leder till mer än något annat. Jag opponerade mig, och då kom han rappt med
“Så ärligt talat, vad HAR du uppnått under din tid i Jakobstad?” Jag svarade att “Det vet varken du eller jag, för jag vet inte vilka människors hjärtan jag rört vid, och jag tror att det funnits en mening med min vistelse här.”
ikväll läste jag en artikel om evigt äktenskap och tempel, och jag kände mig så tacksam för denna stora välsignelse och för profeters ord i vår tid. Jag kände med större kraft än någonsin hur obetydlig denna världens rikedom är, och hur mycket jag kommer att vara villig att ge för min framtida familj. Relationen man har till en kamrat i missionsfältet är nog bra som förberedelse, och jag antar att det är lite som förhållandet i äktenskapet kommer att vara på så sätt att man har meningsskiljaktigheter, men det finns något större som förenar oss (i vårt fall här är det ju vår tro och vårt uppdrag, i äktenskapet är det kanske andra saker) så att en stund efter stridigheterna kan man umgås på samma goda sätt igen.