Igår kväll hade jag en väldigt lång bön. Sista tiden har min tro växt sig starkare, speciellt min tro på bönens kraft. Med tro på Kristus kan vi verkligen utföra allt, och det finns ingen välsignelse eller annat gott som vi inte kan erhålla från Herrens hand, om vi utgjuter vårt hjärta i bön.

Vi åkte till Siunteo på morgonen för vi hade en undervisning bokad med en familj, men de var tyvärr inte hemma. Vi kollade några andra ”comebacks” i området och jag kände att vi behövde gå till huset där den svensk-talande tjejen bodde. Hon var själv intresserad, men när vi var där senast öppnade en av föräldrarna och de ville gärna tala för henne och säga att hon inte alls är intresserad. Vi gick dit, med risk för att situationen kan bli lite ”awkward” om föräldrarna öppnar… ingen öppnade. Vi lämnade tomten, men så öppnade tjejen dörren och ropade tillbaka oss. Vi pratade en lång stund, hon fick en Mormons Bok osv det kändes bra!

På vägen tillbaka från Siunteo stannade vi till i Jorvas, knackade dörr en stund, sedan vidare till Masala där systrarna hade arbetat. Vi hade ju radat upp två undervisningar för dem där idag, men den ena var inte hemma och den andra bestämde sig för att hon inte hade tid men de bokade ett nytt möte. Vi gick förbi Kadja tillsammans, men ingen hemma.

Jag och min greenie åkte sedan för att plocka upp Conovers och ta dem med till Halmes för en ”space present” där Äldste Conover skulle berätta om sitt jobb på Nasa. De var väldigt intresserade och i slutet såg syster Conover till att det även blev ett andligt inslag i besöket, pratade lite om familjen och hade en bön tillsammans.

Senare på dagen ringde min kamrat till Karina, kvinnan som vi mötte för några dagar sedan i Kauklahti. Hon mådde bättre idag så vi besökte henne, tillsammans med en kvinna från församlingen. Karina var mycket bedrövad och i stort behov av tröst, så det var väldigt bra att vi hade Merja med oss. Vi gav Karina en välsignelse innan vi gick och lovade att kontakta henne imorgon.

Hemma på kvällen hade jag åter en lång bön där jag utgjöt mitt hjärta för Gud och jag kände efteråt en renande, helgande känsla. Jag begrundade hur konstigt det är att vi som nästan tonåringar sänts ut i världen för att undervisa om den enda vägen till lycka – lydnad till Guds bud, att följa i Jesu fotspår och verkligen leva den ”gyllene regeln”. Vi som har så lite erfarenhet av livet, men Hans ord är så stora och då vi förmedlar dem, från bibeln och Mormons bok, ger det kraft.