Förberedelsedag. Idag städade jag hela dagen, medan Äldste Smith packade sina väskor. På kvällen besökte vi Jocke. Han verkade må bättre idag, han betedde sig mera normalt, och han hade en bra fin bön i slutet av diskussionen. Vi kände båda den Helige Andens närvaro under besöket, det kändes fridfullt, särskilt bra för Äldste Smith att få en sådan upplevelse som avslutning på sin mission och med den person vars dop han medverkade till i Kajaani.

Efter det besöket gick vi hem till Familjen Kokkonen, vi var bjudna på middag, Äldste Smiths ”sista middag” (eng. ”last supper”).

Ari skjutsade hem oss på kvällen, och i bilen diskuterade de templet, och Ari frågade om kriterierna för tempelbesök¹För att få besöka kyrkans tempel krävs att man har en tempelrekommendation, vilket man bara kan få efter en intervju med biskopen och stavspresidenten. Alla medlemmar uppmanas att leva värdigt en tempelrekommendation, och uppmanas även att besöka templet regelbundet. Kraven för att vara värdig en tempelrekommendation är i princip att leva enligt de normer som lärs ut i kyrkan, i Jesu Kristi evangelium, beträffande ärlighet, moral, trohet, kyskhet. Det krävs också att man efterlever kyrkans hälsolag ”visdomsordet” och avhåller sig från alkohol, tobak och andra droger, och att man betalar tionde. Det visar ju att han funderar över medlemsskap i kyrkan i alla fall, det kändes roligt att Äldste Smith fick det samtalet också kvällen innan han skulle åka. Han har alltid pratat så varmt om Ari, jag vet att han tycker mycket om honom.

Ikväll hade Äldste Smith svårt att sova, han är bl a lite tät i näsan, men jag antar att det är många tankar som far genom huvudet när man skall åka hem efter 2 års missionärsliv…

”-Svensson, är du vaken?”

”-Ja.” Jag hade heller inte kunnat somna än.

”-Kan du ge mig en välsignelse?”

Så vi gick upp, klädde på oss, och han satte sig på en stol i vardags/studierummet. Jag gav honom en välsignelse²Någon som har det Melkisedekska prästadömet (eller ”prästadömet efter Guds Sons sätt”) kan i Guds namn lägga sina händer på någon annans huvud och ge dem en välsignelse, antingen till helande för fysiska krämpor, eller i övrigt till tröst och vägledning. Vid sjukdom använder man även en liten mängd olivolja överst på huvudet, olja som enligt en särskild bön invigts till ändamålet. för sin förkylning, och i övrigt som jag kände mig vägledd av den Helige Anden. Det kändes bra, och efteråt satt han förundrad en stund, dels över att det genast blivit bättre i näsan, och dels över den andliga känslan som kom över honom under och efter välsignelsen. Med hans egna ord var han ”excited” att välsignelsen hade påverkat honom så kraftfullt.