Vi skulle åka hem från Vasa med 7 bussen men missade den med några minuter, så vi fick vänta på station. Där satt också en annan man och väntade. Vi träffar ju en del av de hemlösa och andra som står lite ”utanför” samhället, de har ofta inget emot att prata med oss. Han som satt här såg ut precis som dem. Jag kände en stund att jag borde gå och prata med honom, så jag gjorde det. Han var väldigt trevlig.

På bussen hem studerade jag boken ”Trosartiklarna” av James E Talmage¹Trosartiklarna är ett sammandrag på en A5-sida av läran i Jesu Kristi kyrka. James Talmage har gjort en ingående studie av allt som trosartiklarna tar upp och det finns i boken med samma namn. Läs trosartiklarna här.. Jag läste om tro och omvändelse på bussen. Jag funderade över missuppfattningen som är så vanlig bland vissa i Jakobstad, ”frälst av tro” = man behöver inte tänka på vad man gör, bara vad man tror på. Det jag lärde mig från Äldste Talmage idag var att det grekiska ordet som Paulus använde, och som har översatts till ”tro”, inte är att ”i tanken acceptera något”, utan snarare betyder ”att leva efter”.

Vidare, då Paulus talar om att vara ”fri från lagen” syftar han på moselagen, som judarna hade varit bundna av under lång tid. Han menade inte ”ett liv helt utan regler, lagar eller principer”. Frälsaren undervisade ju tvärt om att en högre lag nu gällde, och att större krav ställdes på folket (se ex. Matt 5-7). De hade haft lång tid på sig att fostras i lydnad, nu var det som att deras Gud ansåg dem mogna att gå från barnastadiets ”öga för öga” till ett mognare stadium av ”älska dina fiender och ge dubbelt till den som kräver något av dig”. Då han säger att vi är frälsta ”endast av tro” innebär det inte att vi inte förväntas leva efter evangeliet, det innebär bara att vore det inte för Kristi försoning så spelar det ingen roll vilka ansträngningar vi gör själva. Det är Han som frälser.

Då vi kommit hem och gjort oss i ordning tänkte vi gå ut och knacka dörr. Innan vi gick ut hade jag en bön, jag bad innerligt att vi skulle finna en familj att undervisa idag, och jag kände starkt att vi skulle finna den också. Vi hade inte knackat dörr länge förrän vi mötte en mamma, och jag kände genast så starkt att det var den familjen jag känt att vi skulle möta. Det visade sig att hon hade träffat missionärerna tidigare. Stämningen var väldigt lättsam, men hon hade inte tid nu. Då jag bad att få sätta en tid då vi kunde komma tillbaka ville hon inte det. Vi hade hittat dem, och de hade gjort sitt val för den här gången.

Då vi gick därifrån mot nästa dörr kände jag mig lite snopen, jag hade varit så säker… just då sade Äldste Phelps ”That was the one” (”det var DEN”). ”Det kändes… det var den – familjen, det var den vi kände så starkt för i bönen.” Han hade också känt det alltså. Jag instämde, och vi fortsatte mot nästa dörr. Jag tror att vår Himmelske Fader leder oss till människor ibland för att ge dem valet, men valet är ändå deras. Varför skulle han dock leda oss dit och ”slösa” våran tid? Men det är ju å andra sidan det som hela jordelivet handlar om – Han vet ju redan vad vi kommer att välja i varje given situation, eftersom han känner oss bättre än vi själva gör, men vi får ju lov att bevisa det för oss själva också. Det är väl det som är livet… så att vi kan dömas rättvist, och lära genom erfarenhet.

Vi gick nästan igenom hela nordöstra delen av stan, det som var kvar av den (vi har redan träffat de allra flesta som bor där), innan vi kom in och fick undervisa. Det var ett äldre par som mött missionärerna tidigare. När vi gick in sade jag till Äldste Phelps ”You’re in charge now” (Du bestämmer nu). Jag menar, han får väl passa på när det för en gångs skull är en diskussion på finska. Han undervisade nästan hela diskussionen själv. Jag fick vittna om Joseph Smith, om Mormons bok och hur den vittnar om profeter i vår tid. De verkade förstå det, men de förstod inte varför alla andra kyrkor inte erbjuder samma sak… Min kamrat försökte få mannen att hålla bönen, men det lyckades inte.

Lite ledsna över dagens tydligt inspirerade dock till synes intet givande erfarenhet gick vi hemåt.