Sista veckan i MTC nästan förbi… det känns som om tiden har gått väldigt fort! En tråkig sak har hänt, en kväll nu i veckan hade vi möte angående hälsa och säkerhet. För oss som skall till Finland var det inte så mycket att tänka på, standarden är ju västerländsk och på topp vad gäller det mesta.

För mina kompisar som skall till Armenien var det dock mer att tänka på. Äldste Bjornns kamrat har valt att åka hem, att avbryta sin mission nu sista veckan innan allvaret börjar. De andra tror att han blev skrämd av mötet angående säkerhet. Armenien är lite speciellt också för den politiska situationen. De får till exempel inte kontakta människor, varken på gatan eller genom att knacka på hos dem, så som vi gör i de allra flesta delar av världen. De får svara på frågor om de blir tilltalade, men i övrigt sker missionärsarbetet genom kyrkans medlemmar. Medlemmarna kan exempelvis bjuda hem missionärerna och bjuda hem de vänner och bekanta som är intresserade av att veta mer om kyrkan. Äldste Bjornn fick hänga på mig och Äldste Griffeth de sista dagarna av MTC-vistelsen ¹Under mission, även i MTC, gäller att man alltid är två och två, och man hänger alltid ihop. Det mesta distansen man får är väl när den ena är i badrummet, men i annat fall är man på samma ställe större delen av tiden. Ibland är man ju ojämt antal missionärer och då blir man en grupp på tre, som i vårt fall med Äldste Bjornn..

Sakramentsmötet idag var speciellt. Distrikt som har sin sista söndag i MTC brukar sjunga tillsammans, som ett farväl. Vårt distrikt bestod ju av tre olika språk, så vi sjöng en vers på finska, Äldste Smith, från Australien, sjöng en vers på estniska tillsammans med de två systrarna som skulle dit, och de 7 Armenien-vännerna sjöng på Armeniska. Melodin var från ”Come thou fount of every blessing”.

Idag hade vi vår sista TRC – Teaching recording center eller något sådant står det för. Man får öva på att undervisa innehållet i lektionen till frivilliga personer som bor i omgivningen och som pratar språket, ibland är det alltså inhemska, och ibland sådana som tillfälligt studerar på universitetet här intill.

Det går till så att man får ett scenario, ex. att man träffar dem för första gången, eller att man träffats och haft några diskussioner redan. Man går in i ett klassrum, som då skall föreställa deras hem, och medan man är där inne i ca 20 minuter spelas allt in på video.

Det var ganska pinsamt i början, att behöva se sig själv på video, och det blev inte mycket bättre mot slutet kan jag meddela. Efter 20 minuter fick man komma ut och se på några utvalda minuter av inspelningen, få sina misstag utpekade ihop med lite (i bästa fall) konstruktiv kritik. Sedan fick man gå in i 20 minuter till, försöka tillämpa kritiken, och sedan hade man en slutsummering av det hela ihop med läraren och videon.

Idag hade vi som sagt vår sista sådan lektion, och det var en lättnad må jag säga. Tiden har gått ganska fort nu på slutet här i MTC, det är en knapp vecka tills vi flyger till Finland, det skall bli så spännande! Men jag kommer också att sakna den här platsen.

Idag hände något otroligt – det snöade här ute i öknen… fast det visste jag ju förståss att det brukar göra om vintern. I vårt distrikt har vi tre missionärer som skall till Estland, en av dem är äldste Smith, han är från Australien. Han stod en lång stund och bara tittade ut genom fönstret, det var första gången någonsin som han såg snö i verkliga livet. Tyvärr lade det sig inte utan smälte bort direkt, men det var lite mysigt ändå.