Månadsarkiv: juni 2003

Midsommar

Publicerat av

Midsommar, eller ”Juhannus” som det kallas här i Finalnd (Johannes döparens födelsedag). Vi försökte kontakta på morgonen men det var lönlöst. Vi följde med Byggmästars och var med dem vid havet hela dagen och kvällen, vid deras ”mökki” (stuga).

Det var fridfullt, och jag hade tid att slutföra mitt projekt med att markera min bibel. Det var så härligt att bara kunna sitta där i solen och det var tyst och lugnt runt omkring en, och så åt vi så väldigt god mat också, bl a Lax. Som missionär har man inte så många sådana lugna dagar på ett år.

Min kamrat fiskade en hel del med Johan och Mats. Vi hade en orm på besök också, men Johan hämtade en stock och gjorde processen kort med den.

Jag har som sagt markerat lite i min bibel inför undervisningar här bland de frikyrkliga, kristna av andra samfund. Paulus lärdomar ofta är missförstådda. Många tolkar honom som så att när han säger att vi är frälsta ”endast av nåd” så tror de att de kan leva precis hur de själva vill och önskar, och ändå vara frälsta genom Kristus. Angående detta påpekade Petrus (2 Petr 3:14-16):

Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.

Många som levde under apostlarnas tid trodde att det var lydnad till moselagen som frälste dem, och när Paulus försökte förklara att det var själva försoningsoffret som hade frälsande kraft, då slåg det helt över för många olärda, och man trodde istället att det bara var Kristi offer som räknades, all form av lydnad eller omvändelse var enligt dem överflödig och onödig.

Samme Paulus säger ju nämligen i sitt brev till Hebreerna (Heb 5:9) att

”…när han [Kristus] hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom”

Kristus sade ju också själv:

”Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” (Matt 7:21)

 

”…den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” (Matt 7:26-27)

Möte med de frikyrkliga

Publicerat av

Vi hade en bra morgon, vi undervisade en äldre man, och vi träffade syster Östman. När vi knackade dörr i byggnaden bredvid vår egen hände dock något halvbra. Vi hade ett bra samtal med en kvinna som verkade intresserad, men plötsligt öppnas dörren bakom oss och en äldre kvinna börjar tala till oss på engelska. Hon var mycket stridslysten, och snart kom det fram att Mark, den amerikanska lutherska prästen som vi stött på nere på gatan, var hennes son. Hon avslöjade också för att att den dagen vi kom hit, och städade ut vår lägenhet, och slängde alla gamla broschyrer från 70-talet, då hade Mark hittat det i containern där nere och tagit med sig en del upp. Jag antar att det är ett sätt att lära sig om andra kyrkor…

Den kvinnan vi pratade med först stod med öppen dörr och lyssnade medan den här stridslystna människan stod och öste negativa grejer över oss, helt påhittade saker osv. Då och då flikade hon in något till sin granne, gjorde någon förklaring på finska om det hon sagt till oss etc. Men när hon slutligen var färdig med sin utläggning, och stängde sin dörr, fick vi byta några ord ostört med den första kvinnan igen. Hon berättade då för oss att hon tycker om ”mormonkyrkan” och att hon tycker att Lutherska kyrkan är ”torr” med exakt det ordet.

Vi fick mat hemma hos Byggmästars, och min kamrat hade ett budskap om hur hemmet kan vara det näst heligaste här på jorden efter templet. Han läste L&F88:118-126, som handlar om förberedelser för tjänst i templet i kyrkans tidiga historia, i Ohio, och han pratade om hur råden kan anpassas till vårt eget hem. Här är några rader av verserna:

 

Organisera er, förbered allt som behövs och upprätta ett hus, ja, ett hus för bön, ett hus för fasta, ett hus för tro, ett hus för lärdom, ett hus för härlighet, ett ordningens hus, ett Guds hus,

Se till att ni älskar varandra. Upphör att vara giriga. Lär er att ge till varandra som evangeliet kräver.

Upphör att vara lata. Upphör att vara orena. Upphör att finna fel med varandra. Upphör att sova längre än nödvändigt. Gå till sängs tidigt så att ni inte blir trötta. Stig upp tidigt så att era kroppar och era sinnen kan bli styrkta.

Och framför allt: Klä er med kärlekens band, som med en mantel som är fullkomlighetens och fridens band.

Be alltid tills jag kommer, så att ni inte tröttnar. Se och ge akt, jag kommer snart och tar er till mig. Amen.

Vår bekanta pastor, ”Broder Jakob”, hade en predikan i parken utanför vår lägenhet ikväll. De hade någon frikyrkligt event där, med scen och rockmusik och hela köret. Mellan predikningarna spelade de med trummor och elgitarr, och ett gäng tjejer körde showdance på scen i förvånansvärt avslöjande kläder.

Jakobs bredikan gick ut på att det bara är att säga ”Ja till Jesus”, att det inte spelar någon som helst roll om man så blivit döpt och konfirmerad ett tjugotal gånger. Allt som krävs är att man säger ”Ja, jag väljer dig Jesus”. Efteråt kom hans vänner fram till oss och frågade ”Så vad tyckte ni?” Jag sade att jag inte gillade musiken som de spelade mellan varven.

En av kompisarna hade vi träffat tidigare vid en liknande tillställning, och den gången hade jag frågat honom efteråt hur det hade varit. Han svarade då att ”Vi sjöng, det var dans och ja, den Helige Anden var där så det var bra”. Jag var lite nyfiken på om det var det här han menade med ”sång, dans och den Helige Anden” förra gången, så jag frågade honom nu:

”-Kände du den Helige Anden under musiken här idag också?”

Han var en aning tveksam med sitt svar, sedan sade han

”-Ja, det var kristna band… så… ja det var bra”

En riktig ”testimonybuilder” det här ikväll…

Efter en stund kom broder Jakob fram, han sprang mot oss och slog mig med sin bibel på skämt. Hans vänner stod kvar bakom och nu blev det intressant.

”-Hörde ni min predikan?”

”-Ja då”

”-Så vill ni bli frälsta än?” Han och hans vänner log.

”-Varför tror du att vi inte redan är det, du säger ju själv att allt som krävs är att ha tro på Kristus, och vi tror på Honom” sade jag samtidigt som jag pekade på namnbrickan, där Hans namn står med störst bokstäver.”

Jakob var tyst en sekund, sedan kom han med:

”-Men ni tror ju inte på honom som han är i bibeln.” Sedan tillade han ”Ni sätter ju Mormons Bok över Bibeln… man kan inte sätta något över bibeln.”

”-Vi sätter inte alls Mormons bok över bibeln, vi sätter den sida vid sida med bibeln, precis som profetian i Hesekiel.”

Nu blev det visst lite jobbigt för han fick brottom iväg, först gick han och pratade med några i en bil, och sedan ursäktade han sig och sade att han hade brottom till ett bönemöte. Ett möte som hans vänner också skulle på, men de hade inte brottom… ingen av dem sade något, de var nog lite förvånade över Jakobs plötsliga reträtt, och en av dem sade efter en liten stund av obekväm tystnad ”men vi kanske också skall dra oss mot bönemötet då, men det var kul att ni kom”.

Jag ser fram emot den dag då vi kan ha en ordentlig diskussion med Jakob, en som han inte springer iväg ifrån.

Vi reflekterade över dagens erfarenheter och konstaterade, apropå Mark och containerhistorien, att ”One mans trash, another man’s treasure”.

En vanlig dag

Publicerat av

Vår undervisning med Michael idag blev inställd, han jobbade visst över. Vi hade dock en annan bra undervisning. Sedan sprang vi på Heidi igen, den här gången var hon på väg ut med kompisar för att festa.

Ikväll funderade jag lite över tro, och hur det hänger ihop med målsättnigar och resultat.

Brev hem

Publicerat av

Förberedelsedag. Då vi skrev brev hem hade jag med mig dagboken för att kunna skriva lite mer uttömmande om veckans insikter hem till mamma och familjen, men jag kunde ändå inte skriva allt jag ville.

På kvällen knackade vi dörr, vi hade en undervisning, men trots att hon var ivrig över att få och läsa Mormons bok så ville hon inte att vi skulle komma tillbaka.

Ikväll samtalade vi lite om Jordens skapelse och vilka som deltog i den.

Närmre skaparen genom skapelsen

Publicerat av

Idag hade vi underbart väder. Vi ville verkligen nå målet om 70 arbetstimmar den här veckan, så vi var ute redan halv åtta och kontaktade. Vi tvingades ju stanna inne nästan hela måndagen pga. min onda fot, därav låg vi ju lite efter. Morgontimmarna gav inte många kontakter, men några. Vi var ute i alla fall. Vi pratade lite med några gubbar som städade upp på gatorna efter helgens festande.

På prästadömsmötet i kyrkan talade vi om hemlärarverksamheten1Ett program i kyrkan där vi ansvarar för några andra familjers andliga och timliga välfärd. I uppdraget ingår att besöka dem i deras hem, helst varje månad, och hålla kontakten och hålla sig informerad om det finns speciella behov som man kan hjälpa till med.. Jag tog upp versen i Moroni 6:4 som grund och anledning till hemlärarverksamheten, och för att visa att det inte är något nytt utan ett bruk som alltid funnits i Kristi kyrka:

Och sedan de hade mottagits till dop och påverkats och renats genom den Helige Andens kraft räknades de bland Kristi kyrkas folk. Och deras namn upptecknades så att de skulle bli ihågkomna och få näring genom Guds goda ord för att hålla dem på den rätta vägen och få dem att ständigt och vaksamt be och förtrösta endast på Kristi förtjänster, han som var deras tros upphovsman och fullkomnare.

Broder Back, som verkat som grenspresident i 12 år sammanlagt, sade något som Bill alltid brukade säga hemma: Det viktigaste är att etablera en god relation till sina hemlärarfamiljer, det gör inte så mycket om man inte alltid sitter ner och har ett andligt budskap.

Under eftermiddagen var vi hemma hos Klas och Heidi Byggmästar, vi hade fått middag hos dem, och nu satt vi och pratade lite om församlingen, och om missionärsarbetet. Heidi berättade om en medlem i församlingen som hade flera barn, och som ”gått in i väggen”, eller ”bränt ut sig” som kanske är ett vanligare uttryck. Heidi berättade att det ”bränner hjärnan” på samma sätt som droger gör. De har förresten en kråka på sin tomt, som de matar varje dag. Kråkans mamma bryr sig inte om den (eller så är hon död?). När Klas satt där i gräset och matade den fick jag en sådan överväldigande känsla av hur vacker jorden är, och hur Herren måste glädja sig åt den, och hur han – som i kärlek har skapat allt – måste se med omtanke om varje skapelse.

Jag tror att städer och lägenhetsboenden som dominerar så i vår tid och som för oss bort från skapelsen – och in i människans skapelse staden – även för oss bort från skaparen. Jag tror att många av de problem vi ser i samhället idag inte skulle finnas om människor fortfarande skulle leva närmare naturen, och vårda den och uppskatta den. Leva närmare jorden, och komma närmare skaparen genom skapelsen.

Vi tog med oss Robert på undervisningen med Michael idag, det gick bra. Michael vill fortsätta läsa Mormons bok, och Robert föreslog att vi tar nästa möte hemma hos honom i Larsmo, och det tackade Michael ja till.

Efter brasaftonen i kapellet träffade vi Michaela – vi gick hem till hennes föräldrar för att se om hon var hemma och det var hon. Vi pratade en bra stund, bl a om Kristi försoning, och om att läsa Mormons bok. Jag läste L&F 58:42-43 också:

Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.
Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem.

Vi har satt upp några mål, jag och min kamrat. Det vi helst av allt vill klara av är att få Heidi och MIchael döpta, och att Michaela blir aktiv i kyrkan igen, och att en av de aktiva medlemmarna som vi umgås med skall komma till templet och ta emot sin begåvning2I templet kan vi ingå vissa ytterligare förbund med Herren, och i gengäld lovar han oss vissa välsignelser, detta kallas för att ta emot sin tempelbegåvning (eng. Endowment). I templet kan vi vidare låta döpa oss för våra döda släktingar (se 1 Kor 15), vi kan vigas (beseglas) för tid och evighet (jämför andra äktenskap som ingås på jorden som är ”tills döden skiljer er åt”). Det exakta innehållet i tempelförbunden och tempelundervisningen talar vi inte mycket om utanför templet, inte för att det i sig är så hemligt, utan för att det som rör templet och våra eviga förbund är heligt.

Om det kommer några välsignelser till oss för att vi sliter och knackar dörr 10 timmar om dagen, då önskar vi att de välsignelserna tillfaller de här personerna, och att vi kunde få vara redskap att föra dessa fyra själar till Kristus på de olika sätt som de var och en behöver.

Nu till några tankar jag hade under dagen. När vi satt och undervisade Michael kände jag att jag inte var så duktig på undervisning, jag kan inga trix eller tekniker för att fånga uppmärksamhet, är inte så bra på att ställa bra frågor etc. men jag vet att den Helige Anden är med mig när jag undervisar, för jag är värdig att ha hans sällskap, jag är ordinerad till att ”vittna för och varna folket”, och det jag undervisar är sant, självklart vittnar den Helige Anden. Vad människor sedan gör med mitt – och hans – vittnesbörd, det är en annan sak.

En annan sak jag tänkte på var att man kan skydda sig från avgudadyrkan – mammon – genom att inte omge sig med för mycker prylar och nya fina saker. Om ma inte har någon ny fin bil så är det ingen risk att ens uppmärksamhet och kärlek går till den istället för till Gud och människor, osv.

Jag hade en tredje tanke idag, det var att då vi känner äkta kärlek till någon, då bara gör vi det som är bra för dem och som de önskar, utan att tänka så mycket på följderna av det, man oroar sig inte för ev. negativa konsekvenser för en själv, för kärleken har drivit ut fruktan och oro. Så, när vi har full kärlek till Kristus, då kan vi göra allt han vill att vi skall göra utan att vara alls rädda.

”Nej, frälsning har jag här”

Publicerat av

Vi tog det lite lugnt på morgonen idag, ingen av oss mådde helt bra. Vi fick bara till 11 timmar arbete under dagen, och vi hade ingen undervisning. Dock hände något annat positivt. Vi var nere i stan, satt och vilade på en parkbänk utanför HalpaHalli där pingstkyrkan hade en liten konsert, då Heidi kom upp bakom oss och började prata. Hon var ute på café-runda med en kompis. En annan bekant till henne kom fram och frågade ”Letar du efter frälsning?” Lite på skämt, eftersom Heidi stod som om hon lyssnade på konserten. Hon log och sade ”Nej, det har jag här”, pekade på oss och rörde vid min axel.

Vi ber extra mycket om kvällarna för våra undersökare Heidi och Michael. Vi ber också extra mycket för några medlemmar; att en av dem skall komma tillbaka och bli aktiv i kyrkan igen, och att en annan skall välja att komma med till templet.

Jag satt en stund ikväll och förberedde mitt tal om kristuslik kärlek (”charity”) också.

”Hon har en son”

Publicerat av

Idag var en härlig dag, inte mycket frmagång under förmiddagen, men i kontrast till gårdagen så sken solen på oss!

Vi åt lunch på Asian Garden här i stan tillsammans med Leif Back och syster Johnson (hon är också härifrån men gifte sig amerikanskt, därav namnet). Efter lunchen gick vi ut fast beslutna att undervisa våra två diskussioner, som vi satt upp som mål.

Vi fick inte två men en. Och den var bra. Det var en kille på 17 år som hette Mikael, och var bekant med Robert Byggmästar. Först drog vi kortfattat den första diskussionen för honom vid dörren, han blev intresserad och bad oss komma in och berätta mer. Efter att vi gått igenom budskapet mera grundligt bad han själv att få en Mormons Bok att läsa från. Vi lånade ut den till honom, och satte upp en ny tid för återbesök på söndag.

I slutet av diskussionen (som naturligtvis var på svenska som det mesta annat här…) bad jag Äldste Phelps bära sitt vittnesbörd, som paulus skriver ”Var alltid beredd att ge ett svar till den som frågar om orsaken till din tro”. Jag kände den Helige Anden starkt när min kamrat talade (nästan alla unga här är ju i varierande grad tvåspråkiga, de kan i alla fall förstå och hanka sig fram på finska). Vi hade en bön tillsammans innan vi gick, och det uppskattade han också ”så att jag får se hur ni gör” sade han.

Under diskussionen frågade han hur vi hade blivit medlemmar, så jag fick tillfälle att berätta om min egen ”omvändelse” eller hur jag ”kom till tro” som många kristna skulle uttrycka sig. Jag kan identifiera mig en hel del med honom, han är nästan samma ålder som jag var, och nästan samma familjetillstånd.

På kvällen fick vi en ny säng av en medlem (en av våra var ganska dålig), sedan gick vi ut och kontaktade den sista stunden. Vi tog även en sväng förbi Heidi. Vi var lite oroliga att hon kanske festade eller så då det är fredag kväll, men vi tog en chansning. Hon var hemma, och festade inte. Dock var det en liten kille utanför huset, Casper, och vi gissade att han var hennes son. Hon var upptagen i telefon när vi kom, så vi roade oss med att jaga myggor en stund, och när hon var färdig ursäktade hon sig först för att hon inte var hemma sist vi kom, sedan fick vi hennes nummer och skulle bestämma en tid efter midsommar, hon skulle inte vara lika stressad då sade hon. Sist vi sågs trodde vi hon var i vår ålder, men hon är nog lite äldre med tanke på pojken.

Familjer – målet med skapelsen

Publicerat av

Vi knackade dörr mycket idag, men hade ingen undervisning.

Vi har fått nya riktlinjer också gällande Mormons Bok. Någon av ledarna i europa tyckte att vi gav ut för många böcker här i Finland (och med den nya översättningen och större texten så är ju böckerna lite dyrare att tillverka än den tidigare versionen). Så nu får vi ge bort max 5 böcker var per månad, resten vill de att vi antingen lånar ut, och sedan tar tillbaka, eller säljer och alltså tar betalt för, och även om priset bara är 2€ så känns det konstigt.

När vi var ute i ett område långt från lägenhetsbyggnader började det regna kraftigt. Inget annat att göra än att hoppas på att bli inläppt någonstans snart… Och efter en liten stund stötte vi på en asiatisk familj, mamman som öppnade började med orden ”-Kom innanför, det regnar ju”. Vilken kulturskillnad. Hon ropade på sin dotter som uppenbarligen kunde språket lite bättre, och det kom fram att pappan inte var hemma. Då kommer nästa nya regel – inte undervisa då mannen i huset är frånvarande. Jag vet inte var dessa regler kommer från, antar att det finns en orsak till dem. Men det var bara att vända om och ut i regnet igen trots vänligheten.

Vi gick vidare en stund i regnet och funderade på om vi inte skulle kolla med Freddy om vi kunde komma hem till honom tidigare, och precis som vi tänkte det så ringde han, och bjöd hem oss tidigare. Freddy är medlem i kyrkan, men kommer int så ofta, ”mindre aktiv” som vi kallar dem. Han är jättesnäll, och de är så trevliga människor både han och Marit, de har precis fått en nyfödd också.

Efter besöket hos dem gick vi till macken för där skulle Johan hämta oss, vi skulle hem till Marlene och äta med dem och Mats och Camilla innan volleybollen. När jag stod där i den kalla blåsten var det som att jag välsignades efter dagens mödor. Jag tänkte på templet, och på hur det känns att vara där. Och jag fick ett förnyat perspektiv på människor omkring mig, jag kände mera samhörighet, kände mera på riktigt att vi alla är bröder och systrar, barn till en himmelsk fader.

Budskapet vi gav hemma hos Byggmästars handlade om något som Äldste Nelson pratade om då han var här och besökte missionen. Han talade om att bygga på de principer som förenar oss med andra Kristna – skapelsen, syndafallet och Jesu Kristi försoning. Sedan berätta om det som är unikt för Jesu Kristi kyrka: Levande profet, Prästadömet (myndighet från Gud) och heliga skrifter vid sidan av Bibeln (Mormons bok mm.).

Sedan, på toppen av allt detta familjen, att undervisa om hur familjer kan – och är ämnade att – bestå för evigt. I Äldste Nelsons ord: Jorden skapades för att familjer skulle kunna bildas, och sammanlänkas för evigt genom de förbund som sluts i templet1Templets välsignelser sträcker sig till alla människor, även dem som levt under en tid eller på en plats där Herrens myndighet (prästadömet) eller tempel inte funnits, genom att vi kan göra arbete istället för dem som redan levt på jorden i vår släkt..

Under volleybollen ikväll skrev jag lite anteckningar inför undervisningen med Heidi, försökte använda lite av den ”lediga” tiden till att förbereda mig.

”Förbundet”

Publicerat av

I morse läste jag en text som är känd i missionen som ”The covenant” (förbundet). Den går ut på att vi gör ett förbund med Herren (ett förbunds om vi föreslår för honom, till skillnad från de förbund som finns inom evangeliet, där Herren inbjuder oss att sluta förbund med honom gentemot utlovade välsignelser, ex. dopets förbund, sakramentets etc.). Ett förbund om vilka mål vi vill nå, och sedan arbetar hårt på att nå dem, ber och förväntar oss välsignelserna. Det stärkte min tro.

Den fick mig också att tänka tanken att innan man går till Herren i bön så kanske man skulle ha klart för sig vad det är man vill säga honom. I texten jämför man Gud med chefen på ett stort företag. Ingen skulle begära ett möte med chefen utan att veta varför, vad man vill få ut av det och hur man skall lägga upp det. Även om bön ibland är mera av en meditation och genomgång av egna känslor och tankar, så kan det kanske vara nyttigt att be på det här sättet ibland.

I eftermiddags då vi knackade dörr var jag fokuserad och tänkte mycket på texten jag hade läst under morgonen.