Vi kom hem till Jakobstad runt lunch idag, åt, packade upp och var just på väg till Freddy då han ringde och ställde in, någon i familjen var krasslig. Tillbaka upp i lägenheten, packa lite Mormons böcker, och cykla ut till Bennäsvägen-området istället. Först var jag inte så pigg på att knacka dörr, var liksom inte inställd på det nu, men vi började tillämpa det som killen från Oregon-missionen undervisade oss om på distriktsmötet igår, och det blev riktigt kul.

Vi började med att helt kort presentera oss som representanter för Jesus Kristus, och att vi har ett budskap från honom till dem. Vi undervisade 2 diskussioner, och en vid dörren, och vi kände stadigt att den Heliga Anden vittnade om det vi sade.

Jag funderade fortfarande mycket kring Kina idag. Jag hade också funderingar kring visdomsordet (L&F 89) idag då jag studerade. Tidigare har jag tänkt på det som att orden

”anpassat efter förmågan hos de svaga och de svagaste av alla heliga som är eller kan kallas heliga”

har betytt att lagen är så sträng att även de som har en böjelse till alkohol etc. klarar sig undan det om de håller denna lag, eftersom den är så sträng. Nu gick det upp för mig att det var nog inte så Herren menade, det skall nog uttydas som att ”Kraven är så lågt ställda att även de svagaste medlemmarna i kyrkan klarar av denna lag”. I samband med det fick jag tanken att ”Bli inte förvånad om du på ett personligt plan manas av den Heliga Anden att hålla en lag som i vissa avseenden är något högre än visdomsordets ”basics”.

Där är det dock viktigt att minnas att det som Herren talar till mig, det är för mig, det är inget jag skall gå runt och lära ut eller predika till andra. I vissa avseenden tror jag att Heren förväntar sig att någon annan skall hålla en lag som är högre än vad jag klarar på det området, i vissa avseenden förväntas jag att leva på ett sätt som vissa andra inte förväntas eller skulle klara. Det är därför det kallas för ”personlig uppenbarelse” när Herren ger oss individuell vägledning för vårt eget liv.

När jag satt och reflekterade över dagens händelser tyckte jag det var intressant hur jag på ett andligt plan kunde följa en kvinna som vi undervisade, och känna hennes beslutspunkter. Först blev vi insläppta efter att knappt ha sagt något om vilket budskap vi kom med. Vi satt ner, den Helige Anden var stark, hon hade bra svar på våra diskussionsfrågor (det finns ju inga rätt eller fel, men det märktes att hon tänkt till). Efter ca 5 minuter tappade hon intresset och koncentrationen lite, och jag kände direkt hur den andliga känslan avtog lite. Efter berättelsen om Joseph Smith föreslog jag att vi i tur och ordning skulle hålla en varsin bön, och fråga Gud om Joseph var en profet. Efter att jag bett, och det var henens tur, tackade hon nej till det. Då avvek den Helige Anden ytterligare.

Sista stöten var då vi berättat om Mormons bok, och hur hon själv kan få veta att den är sann genom att läsa i den, och själv i ensamhet be och fråga Gud om det. Hon sade blankt nej, med bortförklaringen att bibeln innehåller allt hon behöver (trots att hon varken besöker någon kyrka eller läser i biblen). Den Helige Anden var som bortblåst, och det var vi också – vi tackade för oss och gick vidare. Ingen idé att försöka undervisa utan Andens närvaro, det är bara den Helige Anden som kan föra in Kristus i människors liv.

Random tanke – vad är bakgrunden till trestegs-prispallen vi har i så många sporter? Och de som inte hamnar på varken första, andra eller tredje plats är inte ens med i prisutdelningen? Haha… apropå uppståndelsen…

Det regnade nästan hela dagen idag, jag tyckte om det. Vi knackade dörr, och träffade en kvinna som till en början inte var intresserad, men jag pratade på lite om Paulus lära om nåd och gärningar, och efter en stund bad hon oss sitta ner. Vi hade en diskusison som i och för sig inte var så värdefull, hon talade lite ”i tungor” till oss också. Jag frågade vad hon hade sagt, men det kunde hon givetvis inte svara på, ”det vet man aldrig” sade hon. ”Japp… och det tror du kommer från Gud?” Men det sade jag givetvis inte.

Jag anstränger mig mera för att inte ha en förberedd replik eller något så som jag har tänkt säga vid dörren, utan följa en instruktion som Herren gav i L&F 84:85:

Bekymra er inte heller i förväg för vad ni skall säga, utan samla ständigt livets ord i era sinnen, och det skall i samma stund bli givet er den del som skall tilldelas var och en.

Många tycker om första delen av den versen, ”bekymra er inte” men glömmer kanske arbetet av förberedelse som måste föregå det där med bekymmersfritt… Dock inte ett problem på mission då man har så mycket tid att studera skrifterna på morgonen.

Men det är nervöst att ringa på en dörrklocka utan att veta vad man skall säga till personen som öppnar, det är mycket bekvämare att tänka ut ”den här principen skall jag öppna med den här gången”. Fast, vårt jobb som missionärer går ju ut på att inbjuda människor att ta steg i sitt liv, steg mot förändring till ett liv i harmoni med Kristi evangelium. Förändring är ju aldrig bekvämt, svårare ju längre ifrån evangeliets principer personen lever. Så om vi förväntar oss av andra att göra det – borde vi då inte föregå med exempel och lämna bekvämlighetszonen?

Varför känner man sig aldrig nöjd på mission, varför kan man aldrig känna att man gjort tillräckligt? Åtminstone kan inte jag det, alltid lite mer, lite bättre… Förmodligen för att detta är vår tid att utvecklas och gå framåt. Herren slösar ingen tid, utan vill att vi skall bli vårt bästa jag. Hur blir kol till diamant? Stort tryck, hög temperatur och det under lång tid…

Vi hade en liten diskussion angående lydnad ikväll. Som missionärer har vi en handbok med regler att följa, regler som kommer från kyrkans president angående hur vi bör klä oss och uppträda då vi representerar Jesus Kristus och hans kyrka. Min kamrat tyckte det var korkat, och blind lydnad, att följa regler som man inte förstod. Jag tycker att det är att visa tro att följa bud som man till fullo inte förstår. Det kan dessutom vara smart – om jag känner till och litar på budets källa, och tror att Han vet bäst, då gör jag ju ett medvetet val, inte agerar i blindo.