En vanlig dag

Publicerat lördag 20 september, 2003 av Mattias

På morgonen idag var det mycket folk ute på stan, kanske var det därför som ingen ville stanna upp och prata med oss idag, rädd att någon de känner skall se att de pratar med oss. Efter att ha försökt en bra stund cyklade vi ner till Bennäsvägen och kollade några ”comabacks”. Träffade Mikaelas pappa och pratade med honom ett bra tag, men mycket mera än så var det inte. Vi förhörde varandra på ”Scripture Mastery”¹ mellan dörrarna.

Vi fick middag hos Byggmästars, pratade lite missionärsarbete med Heidi och Robert. Vi svängde förbi Nymans men ingen hemma där. Tillbaka in mot stan, och hade ett trevligt besök hos Freddy. Vi såg bl a en film om Handlingsfrihet, vi kände den Helige Andens närvaro starkt.

Kvällen slutade med att vi kontaktade inne i stan igen, inga större resultat.

”Bibeln är din avgud”

Publicerat fredag 19 september, 2003 av Mattias

Vi hade en rätt bra dag idag. Under förmiddagen kartlade vi lägenhetsbyggnaderna i centrum inför vintern samtidigt som vi kontaktade på gatorna. Vi åt lunch på ”Saigon Diner”. Där spelade de asiatisk musik, hörde det fina språket och såg en vacker tavla som fick mig att drömma… jag vet inte varför mitt hjärta så lätt fylls med starka känslor för det asiatiska folket.

Efter maten gick vi och knackade dörr väster om staden. Efter en liten stund mötte vi ”Broder Jakob”, vår bekante frikyrkopastor. Till en början var han som förbytt, han var väldigt vänlig, och bjöd in oss. Han ville visa oss en film om en afrikansk man som restes från döden av någon annan frikyrklig pastor. Efter det kom det en kort inspelning av en vit man som stod och predikade för en väldig massa folk i Afrika någonstans, och han pratade som han vore i någon slags extas, karismatiskt kallar de det visst. Dels kände jag genast att det här är ju inte vettigt för fem öre pga känslan och intrycket han ingav.

Känslorna som förmedlades var mycket långt ifrån Galaterbrevets beskrivning av den Helige Andens frukter (Gal 5:21-22):

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Dessutom predikade han något som inte alls var i överensstämmelse med bibeln, han sade nämligen att i liknelsen om Lasarus och den rike mannen var den rike mannens synd inte att han var rik (må så vara så långt), utan att han hade sagt nej till Jesus, ty för det finns ingen förlåtelse. Tvärt emot det sade Jesus själv i nåd och kärlek att

”Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.” (upptecknat i både Matt 12:32 och Luk 12:10). ¹

Efter hans filmer tyckte jag det var lämpligt att ta upp Generalkonferensen som närmar sig, och bjuda in honom att komma och lyssna till en verklig profet, och uppleva hur det känns. Han sade dock att han inte ”behöver” det. Sedan gick han igång och predikade emot oss, han sade ”Ni har fel killar, ni har fel och behöver vända om, ni måste lägga undan Mormons bok och bara läsa bibeln”. Det är ju inte första gången man hör det, och som vanligt frågar jag ”Vad är det i Mormons bok som du vänder dig emot?” Och som vanligt kan ingen peka på någon lära, princip, profet eller kapitel som faktiskt är emot Bibeln, de är bara allmänt (och okunnigt) ”emot” den, varför vet de inte.

Ibland har funderat inom mig ”känner jag VERKLIGEN Kristus?” men när Jakob malde på ikväll sade jag rakt från hjärtat utan att direkt tänka ”Jakob, oroa dig inte för oss, jag känner Kristus”. Det var ett vittnesbörd till både mig och honom. Och med det att ”känna” Kristus menar jag inte att jag träffat honom och vi är ”kompisar”, utan snarare att jag har upplevt Kristi ljus och den Helige Anden så många gånger, att jag mycket klart kan skilja mellan det han visar och predikar, och det som verkligen kommer från Gud. Jag känner oftast mycket tydligt när jag gör rätt och när jag syndar, jag vet när jag är på rätt plats och när jag säger något som är sant.

Som väntat trodde Jakob inte på det. Vi kände att vi lagt tillräckligt med tid där så vi tackade artigt men bestämt för oss och gick mot dörren. Han fortsatte dock predika, och det klarnade mer och mer för mig att dessa människor gjort Bibeln till sin avgud! Jakob sade till och med ingen av oss kan vänta sig svar från Gud annat än genom Bibelns ord. Så jag skulle alltså inte kunna be en bön till Gud och få ett svar? Försök du övertyga mig om det, och visa mig gärna att Bibeln säger det… för det gör den verkligen inte. Jakob sade även att alla som ”lägger till eller tar ifrån något” från Bibeln visar respektlöshet mot Gud och hans ord. Det är snarare respektlöst att INTE ta emot det som Gud talar till dig personligen. Jag tycker att avgudadyrkan är ännu mera framträdande i detta, eftersom man vill göra Gud till något dött och historiskt, sätta likhetstecken mellan Gud och Bibeln.

Jag för min del tror på en levande Gud som alltid har talat till människor, och alltid kommer att göra det. Profeter har alltid funnits, och de har en speciell roll i Hans plan då de undervisar och tecknar ned sin undervisning i heliga skrifter såsom – men inte begränsat till – Bibeln. Gud är dock vår fader, som hans barn är vi älskade och Han kommer alltid, liksom vi älskar, instruerar och värnar om våra egna barn, göra det om oss. Och han talar till varje människa som vill lyssna. Jag har inte mött en människa som sökt Gud och inte i någon mån upplevt att de ”hört” eller ”känt” Honom. Det är även min erfarenhet och mitt vittnesbörd.

Vi kände som sagt att det är ingen idé att lägga mera tid hos Jakob, han är inte intresserad av att lyssna utan mest predika själv, och vi har hört tillräckligt av hans predikning nu. Han sade även att han kunde skaffa fram en lista på ställen där Mormons bok och Bibeln inte stämmer överens. Förmodligen skulle vi kunna bevisa för honom enbart med Bibeln, hans egen bibel, att hans lära inte stämmer, men till vilken nytta? Vi har inte kommit för att bryta ner människors tro. En av anledningarna till att Herren återupprättade sin kyrka var att ”tro skulle öka i världen” (L&F 1). Jag har haft ett par sådana diskussioner där man slänger skriftställen och bibelord på varandra, och min erfarenhet är att den Helige Anden alltid är långt borta, så det hjälper ingen, det är bara slöseri med tid.

Vi gick hem för en paus och jag putsade av dammet från samt polerade mina skor. Vi besökte en medlem, vi hade tänkt visa en film men bandet krånglade så vi pratade bara istället. De berättade att de hyr sommar/vinter-stuga istället för att äga en, det är billigare, man får se nya miljöer varje gång, och då man tittar ut över trädgården behöver man inte fundera över allt som måste göras, inte ens eget ansvar.

Efter det besökte vi en till medlemsfamilj, åt bullar och spelade kort med ungdomarna.

Aktivitet med hjälpföreningen

Publicerat torsdag 18 september, 2003 av Mattias

Idag fick jag träffa Äldste Byggmästar, och få en liten rapport från Kajaani. Vi hade ca 2 timmar då vi båda var i Oulu så vi gjorde ett litet miniutbyte, jag gick och skriftade en stund med Suurinkerroinen och Byggmästars kamrat Hägglund (från Sverige!).

När vi kom hem från Oulu var vi bjudna på middag hos Äldste Byggmästars familj, roligt att komma med personliga hälsningar från honom. Efter det skulle vi vara med på en aktivitet som hjälpföreningen¹ hade hemma hos henne.

Först talade jag lite om varför vi samlas till möten över huvud taget i kyrkan, jag läste från L&F 43:8-9

Och se, nu ger jag er ett bud att när ni är samlade skall ni undervisa och bygga upp varandra, så att ni kan veta hur ni skall göra och leda min kyrka, hur ni skall handla beträffande de olika delarna av min lag och mina bud som jag har givit.

Och på så sätt skall ni bli undervisade om min kyrkas lag och bli heliggjorda genom det som ni har fått, och ni skall förbinda er att göra allt i helighet inför mig,

Med andra ord samlas vi till möten för att

Undervisa varandra
Bygga upp varandra
Lova / Förbinda oss att leva enligt det vi lär, göra evangeliet till handling.

Efter det läste vi från L&F 4 om de egenskaper som krävs av en människa för att vara ett gott redskap i Guds hand:

Och tro, hopp, kärlek och barmhärtighet, med blicken endast fäst på Guds ära, dugliggör honom till detta verk.

Kom ihåg tron, dygden, kunskapen, måttligheten, tålamodet, den broderliga välviljan, gudsfruktan, kärleken, ödmjukheten och fliten.

Efter det hade vi en liten aktivitet med vanliga frågor om kyrkan som man kan få från bekanta och vänner, och diskuterade hur man enklast förklarar de grundläggande principerna i kyrkan.

En av dem sade att hon trodde hon gjort fel en gång då hon fokuserat på att förklara kyrkans lära, teologin om man så vill, istället för att fokusera på hennes behov av kärlek och vänskap.

Jag tog upp mitt häfte med vårt lektionsmaterial, och sade att vi missionärer är här för att undervisa läran, det är det vi övar på och studerar inför varje dag. Det vi inte kan göra, som ni kan göra, och som påverkar människor mera, är att berätta om ert eget liv, och vilka välsignelser ni fått i livet genom evangeliet.

Reflekterade ikväll över hur man fungerar bättre ihop med vissa människor, att man förstår varandra, och tänker likadant. Jag skall inte nämna några namn men tre av dem som var där ikväll känner jag så för, och det var likadant hemma innan mission, särskilda vänner och ledare i kyrkan upplever jag att jag är på precis samma våglängd med, eller vad man skall säga, och andra krävs det mera för att förstå och samarbeta med.

Busringning

Publicerat onsdag 17 september, 2003 av Mattias

Idag hade vi utbyten med Oulu. Jag jobbade med Steadman och Karppinen på förmiddagen, inget intressant hände. På eftermiddagen jobbade jag med Suurinkerroinen. Fortfarande inget intressant.

På kvällen var vi hemma hos en medlem som bor ute vid flygplatsen. De hade en hemförrådsaktivitet.

På kvällen övertalade de min kamrat till att busa med systermissionärerna och utge sig för att vara en man de träffat på gatan tidigare under dagen, som då skulle verka intresserad. Efter hand avslöjade han att det var ett skämt, och de blev inte så glada.

Allt som allt, en långsam tråkig dag.

”Aldrig varit ovärdig mer än 5 minuter”

Publicerat tisdag 16 september, 2003 av Mattias

I Kokkola har de bara kallt vatten att duscha i, så man vaknar bra på morgonen. Jag arbetade med Kerkmann på förmiddagen, vi undervisade två diskussioner. Den andra var intressant, det var en kvinna som var ute på tomten med hundarna. Kerkmann inledde, men hon avböjde ganska tidigt och sade att hon inte var intresserad, då började jag prata om deras timmerhus (jag har en förkärlek till timmerhus, av någon anledning, tycker de är fantastiskt fina). Efter ett par minuters prat om det sade jag att ”om du inte har så mycket tid nu så kanske vi kan sitta ner bara 10 minuter och berätta kortfattat det vi har?” Det ville hon nu plötsligt, så vi satte oss ner och hade ett bra samtal. Jag viskade till Äldste Kerkmann ”you’re in chrage”, men jag fick ändå prata ganska mycket eftersom han är såpass ny, svårt med språket fortfarande. Kvinnan vi undervisade kände sig inte redo att ta emot boken och läsa, men det var ändå ett bra samtal. Otroligt vilken skillnad det kan göra i människors inställning bara de får se att vi är riktiga människor, och vänliga… inte några konstiga figurer som går runt…

En tanke jag fick idag var att det är den som undervisar som lär sig mest, det är en stor välsignelse då vi kallas att undervisa och för mig är det bästa sättet att lära mig något.

Ett bra citat jag fick höra ikväll, Brigham Young sade visst innan han gick bort ”Det har aldrig varit mer än 5 minuter i mitt liv då jag inte varit värdig att lägga händerna på någons huvud och ge en välsignelse” (han menade att han aldrig dröjt mer än 5 minuter med att omävnda sig då han syndat i något avseende).

Efter det var jag ute mer Äldste Galloway och knackade dörr, inget spännande hände.

På kvällen åkte vi hem till Jakobstad för att vara med på institutet ¹i kyrkan eftersom vår nygamla undersökare skulle komma. Han dök upp, och tyckte om det.

Stärkande post

Publicerat måndag 15 september, 2003 av Mattias

Måndag = förberedelsedag/ledig tid. Ikväll åkte vi till Kokkola. Jag knackade dörr tillsammans med Äldste Steele, Kerkmanns nya kamrat. Jag kände mig annorlunda, jag kände mig mera som mig själv. Jag fick ett brev hemifrån som stärkte mig och gav mig entusiasm, kanske var det därför. Vi gick in redan vid kl. 8, och det var skönt.

”…but I tell you right now that’s wrong”

Publicerat söndag 14 september, 2003 av Mattias

Var i kyrkan tidigt idag, jag hade lektion med ungdomarna som jag behövde förbereda. Lektionen råkade faktiskt handla om Andens frukter, som ju varit mitt andliga budskap hela veckan. Större delen av lektionstiden ägnade vi dock åt att bekanta oss med varandra.

Under sakramentsmötet var det flera bra vittnesbörd, ett av dem handlade om Jesu liknelse om pärlan (säljer allt man har för att kunna köpa pärlaan). Hon spann vidare på det och sade att när ett barn hittar en fin snäcka, en len sten etc. vill de genast springa och berätta det för någon, de vill dela glädjen med någon. Med Kristi evangelium är det på samma sätt, man vill instinktivt dela glädjen.

Den pärlan som representerar Jesu Kristi evangelium lyser inte bildligt talat lika mycket i vår tid som i forna tider, för världen är så ointresserad.Däremot värmer den fortfarande, men det krävs att människor känner på den för att de skall förnimma det. Det är synd att många är rädda att ta pärlan i sin hand, eller till och med föraktar den.

Under mötet kom en man in som jag inte sett tidigare. Jag trodde först att han var medlem på resa, men senare fick jag veta att han undersökt kyrkan tidigare, bott i frankrike ett par år och nu kommit hem. Kari heter han. Han var en av dem som själv dykt upp i kapellet en dag och velat ha undervisning. Så min första tanke nu var att ”kan det vara möjligt? Sådant man läser om i Liahona¹, kan det verkligen inträffa här, att vi bara ’får’ en undersökare sådär?” Vi får se vad som händer.

Ikväll hade vi ett möte avtalat med Dan och hans familj. Jag funderade och bad länge, men fick ingen inspiration för vad jag skulle undervisa om eller ta upp med dem. Till slut ringde jag Kokkola (Kerkmann) och frågade om de hade planer för kvällen. Det hade de inte, så de hoppade på en buss och kom ut hit. Jag tog med mig Kerkmann hem till Nymans. Vi hade en lång diskussion med dem, själv sade jag inte allt för mycket utan lät honom prata. Det var ju därför jag tog hit honom, och de fungerar som sagt väldigt bra ihop. Dan beslutade sig för att hädanefter be enskilt, regelbundet. En av döttrarna satt med, och Kerkmann pratade en hel del om dop, och kyskhetslagen². Han uttryckte sig faktiskt såpass frimodigt att han sade ”Jag vet att vissa kyrkor säger att det är okej att leva tillsammans med någon innan man är gift, men jag säger till dig att det är fel.” Herren har tydligt sagt det.

Jag kan förändra världen

Publicerat lördag 13 september, 2003 av Mattias

Under förmiddagen knackade vi dörr på Bennäsvägens södra del, vi träffade bl a en fin familj dit vi skall tillbaka nästa vecka. Efter ca 5 timmar cyklade vi hemåt och inledde vår fasta. Efter maten gick vi till området väster om centrum. Vi var bl a förbi en familj som tidigare bjudit oss att komma tillbaka. Vi pratade med mamman nu, och hon bjöd oss att stiga på. Vi hade en kort diskusison innanför dörren, Jag tog en kort version av berättelsen om Joseph Smith (jag har känt annorlunda, starkare, för den sedan jag var med Äldste Holiday hemma hos Nymans). Hon var trevlig, och hon sade att hon skulle läsa Mormons bok ordentligt någon gång, men hon hade för mycket runt sig nu med familjen, med barnen etc. Jag riktigt kände den goda stämningen i hemmet, och jag såg och hörde på barnen som var förbi i farstun ett par gånger att de var friska, andligt, att det var ett gott hem där en god familj bor. Sådant gör mig glad, även om de inte vill ta sig tid för vårt budskap denna gång.

Senare gick vi tillbaka till en annan ”comeback” i området där en ung kvinna bett oss komma tillbaka vid tillfälle. Det var en äldre man som öppnade, hennes pappa visade det sig, och han sade att hon inte var hemma nu men ”kom gärna tillbaka någon kväll då vi alla är samlade” sade han. Han hade visst träffat oss i centrum en dag också. Man börjar glömma, har ju träffat så många i den här stan nu. Vi gjorde tydligen ett bra intryck hos honom första gången iaf.

Då vi gatukontaktade ett slag kom någonting över min kamrat, och plötsligt satte han av tvärs över gatan och ropade glatt ut ett ”Hej” och kontaktade en kvinna. De pratade en stund, hon kom fram till att hon inte var redo att lära sig mer om kyrkan, men det var väldigt kul (och lite ovanligt) att se min kamrat med sådan entusiasm och initiativ. Anden måste ha ”sparkat igång” honom.

Jag funderade lite ikväll över rädsla och högmod. För att utvecklas krävs det ju att man kliver ut ur sin komfortzon, att ta risker och att våga. Jag tror att en del också är att lyssna till sina känslor och handla enligt dem, inte bara låta huvudet styra, dels för att vara rättvis mot sig själv, och dels för att den Helige Anden arbetar genom hjärtat och känslor, medan Satan å andra sidan gärna sätter griller i huvudet på oss, och väcker rädsla.

Ibland känns det svårt för mig, eller det tar i varje fall emot, att berätta för min kamrat om han säger något som stöter eller sårar mig. Jag tror att jag låter bli att nämna det pga rädsla för hur det skall tas emot, att det skall utnyttjas till att ytterligare såra. Å ena sidan känns det ju som något jag behöver klara upp och inte ta med mig in i en äktenskapsrelation, å andra sidan tror jag att jag kommer att känna kärlek och trygghet hos en partner så att problemet nog inte uppstår. Om man älskar någon så vill man ju veta hur de känner och mår, och vill hjälpa om man kan.

Och det där fick mig att fundera lite över hur likt det förhållandet är med det vi har till vår himmelske fader. Han vill också veta hur vi känner och mår, och vill hjälpa oss med tröst och stöd. Tänk om alla människor visade kärlek och omtanke, hur många av väldens fysiska och andliga problem skulle inte vara lösta då? Så kan jag förändra världen? Ja, den delen av den som jag berör, den delen som är omkring mig – genom att visa omtanken och kärlek. Jag kan förändra världen.

”Jag är inte så illa ute som ni kanske trott”

Publicerat fredag 12 september, 2003 av Mattias

De resande äldsterna är fortfarande här. På förmiddagen knackade jag och äldste Holiday dörr, vi hade inte mycket framgång, men det var intressant att diskutera. Han har varit på så många platser redan, bl a zonledare. Jag berättade att det jag tyckte var svårast med att vara assistent till grenspresidenten i MTC var då någon gjorde något som man var tvungen att ”ta tag” i, kan kalla det ”tillrättavisning” om man så vill. Jag frågade honom vad han tyckte var svårast med att vara zonledare (eftersom jag antar att det kommer falla på min lott snart också), och han sade att det var precis samma sak, att ”ta tag” i problem, eller i missionärer med problem. ”Dessutom finns det alltid de som inte gillar vad du gör, oavsett vad du gör”. Men det är väl allmängiltigt för allt ledarskap här i världen.

Vi pratade också lite om hur vissa missionärer bara kommer och GÖR missionärssaker i två år (vilket i princip vem som halst kan göra), men inte alla ÄR som missionärer, för det är svårare. Det påminde mig om en sak vi lärde oss i MTC ”Om du lär en Äldste vad han skall GÖRA får du en försäljare, om du istället lär en missionär vad han skall VARA får du en helig. Det är samma princip som att vi behöver lära våra barn vad de är (guds barn) så att de kan förstå varför i många frågor. Om vi verkligen förstår vilka vi är, kommer de flesta frågor att besvaras naturligt.

Vi fick mat hos Marlene byggmästar, hade ett budskap om tro, och därefter jobbade jag med Äldste Ruuskanen. Vi försökte först få tag på Michaela, men hon var inte hemma. Vi knackade dörr i området ett tag, men ingen undervisning. Vi följde upp på det unga paret som jag och min kamrat träffade här om kvällen, det var lite svårt att hitta deras ställe, men till slut fann vi det, ingen hemma. Just som vi gick därifrån kom killen farande. Vi hade ett bra samtal på gården, han var mycket intresserad av profeter i nutid, och det var först efter en lång stunds tvekan som han tackade nej till Mormons bok. Jag blev lite förvånad för han hade varit så framåt och positiv hela samtalet. Jag försökte få reda på varför han inte ville ha boken, och han tog först någon bortförklaring om att ”Jag har ju bibeln” men jag ville inte ge mig vid det. Jag sade ”Jag är övertygad om att du förstår vad Mormons bok är, varför den är viktig om den är sann” och han nickade instämmande, men ändå ville han inte ha den. Det är frustrerande när man ser att människor är intresserade, men av en eller annan anledning inte vågar eller vill ta nästa steg. Jag funderade över vad jag kunde göra, och kom fram till detta: ”Du verkar inte riktigt redo att ta emot det här nu, vill du läsa på kyrkans hemsida (han fick adressen), fundera lite och ta emot missionärerna nästa gång du stöter på dem, då du kanske är mera redo?” Han sade ja.

Visst, det är kanske inte mycket, men det är bättre än ingenting. Tjejen var tyvärr inte där, hon jobbade till sent ikväll.

På kvällen då Holiday och Ruuskanen reste vidare till Vaasa träffade vi Freddy. Vi åkte runt i stan med honom några varv, sedan bjöd han oss på McDonalds-mat. Det känns som att vårt förhållande med Freddy blivit starkare. Vi träffade en av hans gamla vänner då vi knackade dörr idag, så han pratade lite om det. Han bar också sitt vittnesbörd för oss om bön, om svar som han fått på böner, och han berättade att de brukade ha familjebön hemma, han och hans fru. Jag var lite förvånad, det var ju det jag tänkt föreslå för dem att göra tidigare i veckan, och de gjorde det redan, där ser man. Jag kan tillägga också att jag känt som att ”kraft gått ut från mig” då jag bett för dem om kvällarna i min aftonbön. Ibland tycker jag man omedelbart kan känna att böner besvarats. När vi skildes åt sade han lite skämtsamt, men ändå med allvar i blicken ”Där ser ni, att jag inte är så illa ute som ni kanske trott”.

Be honom läsa missionsdagboken

Publicerat torsdag 11 september, 2003 av Mattias

Det här var en helt ok dag. På morgonen hade vi ”service” hos Mäkelä, vi skyfflade grus och bar plattor, det var kul.

Efter det var vi alla fyra (de resande Äldsterna är här) bjudna på middag hos Johan och Camilla. En rolig anekdot är Piimä-testet. Det är surmjölk som är vanligt i Finland (som vår filmjölk hemma) men knappt finns i USA. Testet på manlighet bland finska missionärer är att dricka ett glas Piimä, vilket Johan utmanade äldste Holiday att göra. Själv svepte jag också ett glas, och det väldigt snabbt till äldste Holidays stora förvåning. Jag avslöjade först efteråt att jag vuxit upp med det till frukost, om än i tallrik och med flingor. Efter maten hade vi ett budskap om fasta.

Efter det var jag och Äldste Holiday hos Nymans. Det känns som att jag lärt känna familjen bättre nu, och hoppas nästan att jag inte blir förflyttad.

Den helige anden var stark även ikväll. Både Dan och hans fru var med under diskussionen, även en av döttrarna viss del av tiden. Vi småpratade ganska mycket, sedan talade vi om Andens frukter (samma budskap som jag haft vid flera tillfällen under veckan). Vi fastade ju tillsammans, men Dan var inte med tyvärr, däremot var hans fru med på fastan.

Äldste Holiday bar vittnesbörd om Joseph Smiths första syn, och pratade lite om hur allt hänger på den, på huruvida det faktiskt hände. För om det hände så som Joseph berättade, då är allt vad han undervisade sant, och kyrkan står på en stadig grund, och varje människa behöver själv ta reda på om det är sant, genom att gå till Gud.

Äldste Holiday tror att Dan är rädd för att fasta, för han vet att ett svar kommer, och han vill inte ha det svaret. Man kan bara spekulera i varför, så det gör jag inte.

På vägen hem föreslog Äldste Holiday även att vi föreslog för honom att ta fram sina dagböcker från mission, och brev som han skrivit hem, och läsa dem. Det brukar väcka andliga känslor och tankar till liv när man går igenom sådana minnen.

mormonmission.se

Månadsarkiv: september 2003