Idag var en fantastisk dag. Vi hade distriktsmöte på morgonen, där jag vittnade om tid för reflektion, och att skriva missionsdagbok. Efter det var det distriktskonferens (och detta allmänna möte skulle vi vara på). President Hoyt talade om att förlåta och att ge upp bitterhet, han hade väldigt påtagliga erfarenheter av det.
Efter konferensen körde jag och Äldste Kerkmann president Hoyt till flygplatsen, det var kul att träffa honom och få en liten pratstund igen, men den bästa delen av dagen kom senare då vi gick och knackade dörr i Larsmo.
Först diskuterade vi med några frikyrkliga, helt i onödan. Sedan hade vi en dålig incident med några lestadianer som jag inte skall slösa utrymme på här, sedan besökte vi familjen Nyman. Först kändes det lite meningslöst att gå dit, men dottern som öppnade såg väldigt glad ut att vi var där. Som vanligt då vi kommer var de mitt i maten (vi lyckas alltid pricka det av någon anledning).
Efter maten kom Dan in till oss och satte sig i soffan, en av döttrarna och farmor Nyman kom också in. Först diskuterade vi hans vanliga frågor i någon halvtimme (krig osv.) sedan började Äldste Kerkmann undervisa, eller, jag såg Äldste Kerkmann, men jag kände den Helige Anden, och så var det nog för Dan också vad det verkade. Ledd av Anden började Äldste Kerkmann med frågan ”Tror du att President Hinkley är en profet?” Tystnad en stund. ”Tror du att Joseph Smith var en profet?” Ännu en stunds tystnad, och Dan svarade ”-Det öppnar liksom en box…” Han var från den stunden mycket allvarlig, och sökte djupt i sitt hjärta.
Jag ville få honom att minnas andliga upplevelser, så jag sade ”När man har varit i templet, och känt sig upprymd av den Helige Anden, då kan man inte skada liv, man vill inte göra någon eller något illa, inte ens myrorna på vägen därifrån. Kommer du ihåg?” Han mindes då han senast var där, jag tror detta också var en utlösare till vad som skulle komma. Vi gick igenom med honom vad han behöver göra för att få den kunskap han söker – be. Och om bön inte hjälper, fasta. Och om det inte hjälper – studera skrifterna, och kom till kyrkan och känn den Heliga Anden där.
Han använde ett par liknelser också. Han sade att då vi är ute och kör bil, och mörkret kommer, då måste vi slå på ljuset. Att läsa Bibeln kan vara dina strålkastare. Han satte även upp handen framför ansiktet, och visade att många saker kan skymma vår syn – problem med frun, barnen, vännerna, problem på jobbet… nu hade han 4 fingrar framför ögonen. Sedan plockade han bort ett finger i taget medan han sade att de saker som hjälper oss att andligen se klart är bön, fasta, skrifterna, kyrkan…
Den Helige Anden var så stark i rummet, vi turades om att be på knä tills alla hade gjort det. Redan innan Dan höll sin bön var han tårögd och drog lite med näsan. Jag kände en sådan kärlek till familjen, och framför allt till Dan, och ett hopp om att han skulle återta sitt prästadöme och leda familjen i rättfärdighet.
I slutet av vårt samtal kom vi fram till att Dan inte var redo att komma till kyrkan, men han skulle be. Han samlade familjen, och förklarade för dem att de skulle börja ha familjebön igen, och vi fick hela familjen att lova att hjälpas åt att det blir av. Vid ett tillfälle under diskussionen sade Dan till Äldste Kerkmann ”You are good… hur många dop har du haft under din mission?” Och Dan var överraskad då svaret var noll. Äldste Kerkmann förklarade det med att han ännu inte talar finska. Då vi gick sade Dan till honom ”Var snäll och lär dig finska fort”. Dan var helt överväldigad av den Helige Anden, jag har aldrig sett honom så ödmjuk, och har aldrig sett honom svara så väl på undervisningen, deras kemi stämde väldigt bra, och Anden var så stark i rummet. Jag är lite orolig att jag inte skall kunna föra samma Andliga känsla till deras hem på torsdag då vi skall tillbaka utan Kerkmann.
Innan vi gick hade vi en familjebön med dem, och jag sade till Dan ”Lyssna med hjärtat, inte bara med hjärnan.” Och jag uppmanade hans fru att ha tro på honom, oavsett tidigare försök. Jag bad även flickorna att be för honom, och det lovade de att göra. Själv kommer jag att be och fasta för att han skall få kraft att klara en förändring i livet. Vi fick lite bröd med oss när vi gick. Å vad jag önskar att jag kunde hjälpa denna familj, jag ser ju på dem att de alla egentligen vill ha det andligt rika liv som de hade tidigare, och de gör små ansatser då och då, men förändring är svår. Jag ser mycket upp till Äldste Kerkmann och känner ett behov av att bli bättre, att bli mera värdig och mottaglig för den Heliga Andens vägledning.