Dagen var bättre än igår. Vi tog en promenad till Soukka och pratade en stund med en äldre farbror som var på väg till skidspåret. Han pratade om att det uppväxande släktet inte har några referensramar, då de växer upp framför dator och TV och det mesta är våld och sex och ingen undervisar dem om Guds bud.

Vi gick runt och knackade dörr i den rikare delen av Soukka, de fina och delvis nybyggda husen. Efter en stund insåg vi att rika människor inte är hemma på dagtid. Det var knappast så de blev rika… Efter lunch åkte vi till området där Joonas bor. Vi knackade på många dörrar idag också. Något intressant hände dock – vi pratade med en kvinna vid en dörr och jag drog hela vårt budskap i kortversion om Joseph Smith, Mormons bok mm och när jag var klar sade hon ”Jo, det är intressant, men som jag sade till dig förra gången du berättade det, jag har en egen tro och det skulle vara svårt att bryta med den” Så vänta lite nu, jag hade mött den här kvinnan förut, utan att jag mindes det? Där ser man. Hon tog dock glatt emot en broschyr om Joseph Smith och både jag och Ä Allen kände den Helige Anden påtagligt då vi pratade med henne. Kanske jag skulle gå tillbaks en tredje gång innan jag lämnar Espoo, det här blir ju visst bättre varje gång hehe.

Fick middag hemma hos ett par medlemmar, efter det knackade vi dörr en stund till, sedan hämtade vi upp Nikke eftersom han skulle med oss på en undervisning hemma hos David, förmodligen den sista. Nikke fick väl öva mera på att förstå svenska än på att prata om evangeliet… vi får ta med honom på en ”riktig” undervisning någon gång också, och en på finska vore lättare för honom. Hans farmor är svensktalande men som för många finska ungdomar så står svenskan inte så högt i kurs även om de fortfarande lär sig i skolan. Jag var ganska tydlig med David om vårt uppdrag som missionärer, och om han inte är intresserad av att undersöka Mormons Bok på allvar så kommer vi inte att besöka honom mera. Han sade att han förmodligen kommer att besöka kyrkan någon vecka, men inget bestämt. Så såvida vi inte träffar honom där så ses vi nog inte mer.

Så var det ledig dag (förberedelsedag) igen. De kommer verkligen på löpande band nu för tiden. På morgonen motionerade vi, och städade lägenheten. Sedan åkte vi till sporthallen i Helsingfors som vanligt, plockade upp systermissionärerna på vägen. Först skrev jag några brev, sedan spelade jag volleyboll. Det var extra kul eftersom det bara var vi ”dåliga” där, ingen av supersportfånarna som sopar banan med alla.

På kvällen var vi bjudna hem till biskopen, tillsammans med Rafael och Berit. Efter maten hade vi en liten undervisning följt av ett långt samtal. Det var mest Rafael och biskopen som samtalade. De flesta frågor som kom upp har vi redan behandlat, men det kanske bara visar på att jag behöver bli bättre på att undervisa. Eller att inte sprida ut så mycket information på en gång, för ingen människa kan ändå ta emot så mycket nytt på en och samma gång.

Biskopen undervisar verkligen bra, och han kommer ihåg skriftställen överallt. Dessutom är det som att gåvan att tala språket försvinner så snart den inte ”behövs”. Jag menar, jag kan göra mig förstådd, men jag får aldrig något flyt i det på samma sätt som då jag är ”den enda” som kan undervisa i sällskapet.

Förberedelsedag, sporthallen samt besök på pizza hut!

Vi knackade dörr ett tag, och på kvällen hade vi ett möte med Rafael och Berit. Det var vårt bästa möte med dem hittills. Han hade beslutat sig för att inte prata så mycket själv den här gången, utan lyssna mera till oss. Så vår plan att undervisa 4e diskussionen, om ”frälsningsplanen” fungerade utmärkt. Vi pratade om tillvaron före denna, då vi alla levde hos Gud som hans barn, avsikten med att komma till jorden (utvecklas i att skilja gott från ont, få en kropp). Äldste Allen började, och jag tog över efter ungefär hälften.

Deras första reaktion var att de inte sett några svar på sådana här frågor tidigare, erkände att ”deras” kyrka och de flesta andra brister i kunskapen på dessa bitar.

Då diskussionen gick så bra tog vi även tillfället i akt att bjuda in dem till kyrkan, och de verkade redan ha diskuterat det med varandra, de var helt eniga i att de ville det, utan att ens titta på varandra. Spännande!

Det var underbart väder ute idag, vi knackade dörr hela dagen.

Dagen började dock med en undervisning hemma hos Ariana, och vi hade en medlem med oss. Hon berättade många intressanta erfarenheter som hon haft. En kväll hade hon bett och frågat Gud varför vi (missionärerna) sänts till hennes dörr. Och hon hade fått ett så tydligt svar, ”tjäna”. Hon förstod det som att det är hennes uppgift, att tjäna. I kyrkan.

Lektionen handlade om Visdomsordet (kyrkans hälsolag), om fasta och om tionde. Det där sista hade hon ett problem med. Först fick jag och min kamrat förklara grunden till principen. Och min syn på det är som bekant att Herren har givit mig allt vad jag har, inklusive min hälsa och förmåga ATT jobba och tjäna pengar. Att ge en tiondel tillbaka till Honom för att visa min tro och tacksamhet är ett litet offer i min mening.

Broder Jones (som gjort ett väldigt bra jobb med att pussla med killarna så att de inte störde diskussionen) berättade också en erfarenhet från sin barndom då de hade det ekonomiskt svårt, och stod inför valet att kunna handla mat i 6 veckor eller att betala tionde. De prioriterade att betala tionde till Herren och hade blivit så välsignade, bl a med en persiko-skörd i sitt växthus som var den största någonsin, samtidigt som alla grannarnas hade blivit förstörda av termiter. Deras granne var fiskare och hade inte fångat annat än makrill i 6 veckor, och eftersom han själv hatade makrill gav han allt till familjen Jones.

På kvällen gick vi förbi den mannen jag och Wensel mötte senast. Vi hade ett samtal och nästa gång vi är i området skall vi ge honom en Mormons Bok på engelska.

På vägen hem stannade vi till hos Hope. Vi stod vid dörren och pratade med henne en stund. Hon hade tänkt överraska med att komma till kyrkan imorgon. Så nu var överraskningen förstörd, men hon blev desto mer intresserad då jag berättade om Arianas dop, och att vår missionspresident kommer på besök imorgon och att mötena därför är på engelska (jo, han har många goda sidor, men sin finska har han inte direkt fokuserat på att behålla genom åren).

Vi knackade dörr en stund i Kivenlahti också på vägen hem. Vi mötte en man som höll på att bära ner en massa spånskivor i källaren, och erbjöd oss att hjälpa till. Efter att jobbet var klart bjöd han in oss på juice, och berättade om att han arbetade för Lutherska kyrkan. Han arbetar med ungdomar, och jag blev lite rörd när jag hörde allt han gör för dem.

Så till kvällens dåliga nyhet – Anna verkar vara helt ”frånkopplad” nu. Wensel hade stannat till där ikväll för att kolla hur det var med henne, och det hade visst inte alls varit något bra samtal. Men det var ju väntat, vi kände ju likadant när vi gick därifrån, den där avgörande gången…

Vi började morgonen med att knacka dörr, ganska dött. Efter lunch mötte vi upp Conovers i kapellet för undervisning av Tong, men som jag haft på känn dök hon inte upp. Fr o m idag har vi systermissionärer i Espoo, Wheeler och Mudrick. Vi hade lite papper till dem som vi svängde förbi med. Vi fortsatte att knacka dörr, utan resultat. På kvällen åkte vi hem till Jones där vi skulle ha en undervisning med Ariana. Först åt vi middag, och de pratade en hel del om det företag Ariana håller på att starta inom humanitär hjälp.

Så till själva undervisningen. Det var principerna i den andra lektionen som ju handlar om Jesu Kristi Evangelium, dvs. Tro, Omvändelse, Dop och den Helige Andens gåva. Vi gick igenom det grundläggande, sedan hade Ariana några frågor. Då vi pratade om dop, och att det behöver utföras av någon som har myndighet från Gud att göra det, kom vi osökt in på prästadömet. Och som så många andra hade hon en fråga om varför bara män kan ordineras till prästadömet. Det var tyst i rummet i ett par sekunder, så jag antog att ingen annan kände sig inspirerad att svara, så då kör jag mitt svar. Saken är ju att kyrkan inte har fått uppenbarat VARFÖR Gud har gjort som han gjort, bara ATT det är så Han vill ha det i sin kyrka.

Så jag började med att säga att jag inte vet VARFÖR Gud har bestämt det så, och jag vet inte om det alltid kommer att vara så. Men det är så Han har ordnat saker och ting i sin kyrka i vår tid. Så här ser jag på det – moderskap är det allra största och heligaste, både här och i evigheten. Trots det är det en ära att få bära prästadömet. Men det är ett arbete, inte en statusgrej.

Hon sade att hon tyckte om förklaringen, eller min syn på det, och berättade att hon förmodligen har lite problem med könsroller och jämställdhet, och patriarkaliska system, pga. att hon växte upp utan en far.

Broder Jones hakade på och beskrev att han ser ungefär likadant på det, och visade en yin-yang symbol, och beskrev att moderskap är den ena sidan, och prästadömet är den andra. De kompletterar varandra, och ger oss båda en viktig roll i Guds plan.

Då vi fortsatte prata om dop berättade jag att genom dopet renas vi från all tidigare synd, och ingår ett förbund med Gud att framgent sträva att hålla hans bud. Denna förlåtelse är något som saknas i österländska religioner. Oavsett hur mycket goda principer och sanningar man kan finna i buddhism, hinduism, taoism etc. så saknas det något viktigt i lagen om karma – för där vår var och en vad man rättmätigt förtjänar efter detta liv. Kristi evangeliums hjärta och grundprincip är just att det finns rum för förändring. Vi kan omvända oss, och Kristus har betalat priset för våra synder. Jag vet att Ariana har samma intresse och fascination över österländska religioner som jag har, och hon sken upp och sade ”efter allt jag har läst om ämnet har jag aldrig hört det förklarat på det sättet förut”.

Vi följde med henne hem på kvällen och hade en bön för att inviga hemmet och välsigna det som en fridfull plats där Herrens Ande kan vara och påverka.

Vi hade en fantastisk dag idag. Den började med finskalektion, trodde vi. Men den var inställd, så vi knackade dörr i Joonas område en stund, eftersom vi skulle undervisa honom senare. Trodde vi. Det blev också inställt. Så vi åt lunch, sedan var det dags för lite utbyten. Wensel och Schachtsneider hade tre engelska undervisningar planerade i eftermiddag så våra greenies fick ta dem.

Efteråt fick jag höra att en av undervisningarna hade blivit inställd, och de knackat dörr en stund istället. Allen var så lycklig, för de hade kommit in och fått undervisa på finska, och det hade gått bra. Han beskrev att han kände en tydlig skillnad mellan då han och jag är någonstans och han kämpar med språket, mot idag. Idag fanns ingen mera erfaren som kunde finskan, då är det naturligt att Herren välsignar dem med gåvan att tala och förstå så att budskapet ändå kommer fram.

Under tiden var jag och Wensel förbi Ariana en sväng och fick träffa henens pojkar. Senare på kvällen hade vi en undervisning med Jukka, och vi hade med oss Ilja från församlingen. Vi hade en lektion om frälsningsplanen, och de två pratade hela tiden, han var en fantastisk ”joint-teach” (medlem med på undervisning). Vi gick igenom frälsningsplanen, från det att vi levde hos Gud som hans andebarn till att vi föddes till jorden, vad som händer när vi lämnar detta liv och vårt slutliga tillstånd efter uppståndelsen, i något av Guds härlighetsriken. Inget av detta var nytt för honom, för i kyrkan för 2 veckor sedan fick han boken ”evangeliets principer” som är en grundläggande översikt över kyrkans lärdomar, och han läste ut den på sin australien-resa.

Jesu Kristi evangelium är så viktigt för mig, och det gläder mig så att se att det är viktigt för någon annan också.

Jag och Allen har börjat uppskatta när vi blir ”jaked” (slang i missionen för då ett möte inte blir av, när man blir bortglömd el. de avsiktligt inte är hemma, eller bara inte öppnar). För de sista dagarna har vi tack vare ”jakes” hittat Ariana, en muslimsk familj samt den undervisningen de två hade idag.

Vår dag började kasst – trodde vi! Innan vi ens hunnit ut ur lägenheten hade vi blivit avbokade från tre av våra 5 möten för dagen. Vi gick ut för att knacka dörr.

Vi kom till en dörr där det stod ett amerikanskt efternamn. Min kamrat gjorde ändå en vanlig presentation vid dörren, på finska, men kvinnan som öppnade bad oss prata engelska. Efter att han presenterat oss på engelska sade hon ”I’ve been looking for a church to join!” (svenska ”jag har letat efter en kyrka att gå med i”). Vi funderade nog båda två om hon drev med oss eller inte. Eftersom hon var ensam och ci har en regel för det där kunde vi inte gå in och undervisa henne just nu. Jag ringde dock Conovers, och efter 15 minuter var de på plats.

Kvinnan, Ariana, är från Californien precis som Conovers. Undervisningen gick bra, bättre än någon vi tidigare haft. Hon var helt med på allt vi pratade om, hon är ivrig att läsa Mormons bok, hon arbetar med humanitära saker genom ett eget företag, hon känns på något sätt förberedd för att möta oss.

Nu när jag tänker på det minns jag att något jobbigt nästan alltid hänt precis innan något väldigt bra händer. Och vore det inte för att den andra undervisningen vi skulle haft idag blev inställd så hade vi inte stött på Ariana idag.

Vi skall tillbaka till henne på lördag kväll, och på söndag skall hon med till kyrkan.

Resten av dagen gick så här: Vi hade en undervisning med Cemil, men den blev inställd (möte nr. 4 att bli inställt idag). Sedan hade vi middag hemma hos en medlemsfamilj (möte nr 5, det blev i alla fall av!), god mat.

Sedan hade vi en undervisning hemma hos Rafael. Det var en ganska bra undervisning. Det som är extra bra är att han verkligen vill undersöka kyrkan. Han har som han själv uttryckte det ”tappat hoppet” om katolska, ortodoxa och protestantiska kyrkor (dvs. de ger honom inte de svar han söker). ”Därför är Joseph Smith intressant nu” uttryckte han. Han har ju som sagt även ett visst inflytande från muslimsk trosåskådning. Han och hans fru ber med oss, läser i Mormons bok mellan våra möten och diskuterar och har trevligt.

Jag och Äldste Allen joggade på morgonen idag. Det kändes så bra… efteråt i alla fall.

På morgonen hade vi en undervisning med Hope, och vi hade syster Conover med oss. Det var enklare att hålla sig till grundläggande principer, därmed lättare att känna den Helige Anden. När vi pratade om dop gav jag Hope inbjudan att bli döpt, och hon svarade att hon vill det, men att hon inte känner sig redo ännu.

Resten av dagen knackade vi dörr. Dagen blev något av en clean-up (”städning” på svenska) bland våra ”comebacks”. Vi fick middag hemma hos en medlemsfamilj, sedan skulle jag ha dopsintervju¹En dopsintervju är ett samtal som missionärernas distriktsledare (i detta fall jag) har med en person som vill döpa sig och bli medlem i kyrkan.  Man samtalar kring saker som tro på Kristus, tro på Mormons bok, beslutsamhet att leva enligt evangeliets lag osv. med en man som de andra Espoo-äldsterna har undervisat.

Vi hade märkt att vi tappat bort vår telefon, så efter att ha letat i kapellet och i bilen ett tag beslutade vi oss för att åka tillbaka till Kauklahti där vi varit på middag. Utanför medlemmarnas hus låg telefonen så snällt och väntade. Jag hade kört över den, sedan hade den legat i snön i en och en halv timme, men den mådde ändå prima. Nokia – finsk kvalitet!