Stärkande post

Måndag = förberedelsedag/ledig tid. Ikväll åkte vi till Kokkola. Jag knackade dörr tillsammans med Äldste Steele, Kerkmanns nya kamrat. Jag kände mig annorlunda, jag kände mig mera som mig själv. Jag fick ett brev hemifrån som stärkte mig och gav mig entusiasm, kanske var det därför. Vi gick in redan vid kl. 8, och det var skönt.

”…but I tell you right now that’s wrong”

Var i kyrkan tidigt idag, jag hade lektion med ungdomarna som jag behövde förbereda. Lektionen råkade faktiskt handla om Andens frukter, som ju varit mitt andliga budskap hela veckan. Större delen av lektionstiden ägnade vi dock åt att bekanta oss med varandra.

Under sakramentsmötet var det flera bra vittnesbörd, ett av dem handlade om Jesu liknelse om pärlan (säljer allt man har för att kunna köpa pärlaan). Hon spann vidare på det och sade att när ett barn hittar en fin snäcka, en len sten etc. vill de genast springa och berätta det för någon, de vill dela glädjen med någon. Med Kristi evangelium är det på samma sätt, man vill instinktivt dela glädjen.

Den pärlan som representerar Jesu Kristi evangelium lyser inte bildligt talat lika mycket i vår tid som i forna tider, för världen är så ointresserad.Däremot värmer den fortfarande, men det krävs att människor känner på den för att de skall förnimma det. Det är synd att många är rädda att ta pärlan i sin hand, eller till och med föraktar den.

Under mötet kom en man in som jag inte sett tidigare. Jag trodde först att han var medlem på resa, men senare fick jag veta att han undersökt kyrkan tidigare, bott i frankrike ett par år och nu kommit hem. Kari heter han. Han var en av dem som själv dykt upp i kapellet en dag och velat ha undervisning. Så min första tanke nu var att ”kan det vara möjligt? Sådant man läser om i Liahona1Liahona är namnet på kyrkans internationella tidskrift som kommer ut med ett nummer i månaden, i USA heter den ’Ensign’ (sv. standar). Namnet Liahona kommer från Mormons bok. Liahona var ett kompassliknande redskap som Herren förberedde åt Lehi och hans familj då de färdades i ödemarken., kan det verkligen inträffa här, att vi bara ’får’ en undersökare sådär?” Vi får se vad som händer.

Ikväll hade vi ett möte avtalat med Dan och hans familj. Jag funderade och bad länge, men fick ingen inspiration för vad jag skulle undervisa om eller ta upp med dem. Till slut ringde jag Kokkola (Kerkmann) och frågade om de hade planer för kvällen. Det hade de inte, så de hoppade på en buss och kom ut hit. Jag tog med mig Kerkmann hem till Nymans. Vi hade en lång diskussion med dem, själv sade jag inte allt för mycket utan lät honom prata. Det var ju därför jag tog hit honom, och de fungerar som sagt väldigt bra ihop. Dan beslutade sig för att hädanefter be enskilt, regelbundet. En av döttrarna satt med, och Kerkmann pratade en hel del om dop, och kyskhetslagen2Kyskhetslagen innebär att man inte skall ha någon sexuell relation med någon utanför äktenskapet. Inte innan man är gift, och inte med någon annan än sin partner då man är gift.. Han uttryckte sig faktiskt såpass frimodigt att han sade ”Jag vet att vissa kyrkor säger att det är okej att leva tillsammans med någon innan man är gift, men jag säger till dig att det är fel.” Herren har tydligt sagt det.

Jag kan förändra världen

Under förmiddagen knackade vi dörr på Bennäsvägens södra del, vi träffade bl a en fin familj dit vi skall tillbaka nästa vecka. Efter ca 5 timmar cyklade vi hemåt och inledde vår fasta. Efter maten gick vi till området väster om centrum. Vi var bl a förbi en familj som tidigare bjudit oss att komma tillbaka. Vi pratade med mamman nu, och hon bjöd oss att stiga på. Vi hade en kort diskusison innanför dörren, Jag tog en kort version av berättelsen om Joseph Smith (jag har känt annorlunda, starkare, för den sedan jag var med Äldste Holiday hemma hos Nymans). Hon var trevlig, och hon sade att hon skulle läsa Mormons bok ordentligt någon gång, men hon hade för mycket runt sig nu med familjen, med barnen etc. Jag riktigt kände den goda stämningen i hemmet, och jag såg och hörde på barnen som var förbi i farstun ett par gånger att de var friska, andligt, att det var ett gott hem där en god familj bor. Sådant gör mig glad, även om de inte vill ta sig tid för vårt budskap denna gång.

Senare gick vi tillbaka till en annan ”comeback” i området där en ung kvinna bett oss komma tillbaka vid tillfälle. Det var en äldre man som öppnade, hennes pappa visade det sig, och han sade att hon inte var hemma nu men ”kom gärna tillbaka någon kväll då vi alla är samlade” sade han. Han hade visst träffat oss i centrum en dag också. Man börjar glömma, har ju träffat så många i den här stan nu. Vi gjorde tydligen ett bra intryck hos honom första gången iaf.

Då vi gatukontaktade ett slag kom någonting över min kamrat, och plötsligt satte han av tvärs över gatan och ropade glatt ut ett ”Hej” och kontaktade en kvinna. De pratade en stund, hon kom fram till att hon inte var redo att lära sig mer om kyrkan, men det var väldigt kul (och lite ovanligt) att se min kamrat med sådan entusiasm och initiativ. Anden måste ha ”sparkat igång” honom.

Jag funderade lite ikväll över rädsla och högmod. För att utvecklas krävs det ju att man kliver ut ur sin komfortzon, att ta risker och att våga. Jag tror att en del också är att lyssna till sina känslor och handla enligt dem, inte bara låta huvudet styra, dels för att vara rättvis mot sig själv, och dels för att den Helige Anden arbetar genom hjärtat och känslor, medan Satan å andra sidan gärna sätter griller i huvudet på oss, och väcker rädsla.

Ibland känns det svårt för mig, eller det tar i varje fall emot, att berätta för min kamrat om han säger något som stöter eller sårar mig. Jag tror att jag låter bli att nämna det pga rädsla för hur det skall tas emot, att det skall utnyttjas till att ytterligare såra. Å ena sidan känns det ju som något jag behöver klara upp och inte ta med mig in i en äktenskapsrelation, å andra sidan tror jag att jag kommer att känna kärlek och trygghet hos en partner så att problemet nog inte uppstår. Om man älskar någon så vill man ju veta hur de känner och mår, och vill hjälpa om man kan.

Och det där fick mig att fundera lite över hur likt det förhållandet är med det vi har till vår himmelske fader. Han vill också veta hur vi känner och mår, och vill hjälpa oss med tröst och stöd. Tänk om alla människor visade kärlek och omtanke, hur många av väldens fysiska och andliga problem skulle inte vara lösta då? Så kan jag förändra världen? Ja, den delen av den som jag berör, den delen som är omkring mig – genom att visa omtanken och kärlek. Jag kan förändra världen.

”Jag är inte så illa ute som ni kanske trott”

De resande äldsterna är fortfarande här. På förmiddagen knackade jag och äldste Holiday dörr, vi hade inte mycket framgång, men det var intressant att diskutera. Han har varit på så många platser redan, bl a zonledare. Jag berättade att det jag tyckte var svårast med att vara assistent till grenspresidenten i MTC var då någon gjorde något som man var tvungen att ”ta tag” i, kan kalla det ”tillrättavisning” om man så vill. Jag frågade honom vad han tyckte var svårast med att vara zonledare (eftersom jag antar att det kommer falla på min lott snart också), och han sade att det var precis samma sak, att ”ta tag” i problem, eller i missionärer med problem. ”Dessutom finns det alltid de som inte gillar vad du gör, oavsett vad du gör”. Men det är väl allmängiltigt för allt ledarskap här i världen.

Vi pratade också lite om hur vissa missionärer bara kommer och GÖR missionärssaker i två år (vilket i princip vem som halst kan göra), men inte alla ÄR som missionärer, för det är svårare. Det påminde mig om en sak vi lärde oss i MTC ”Om du lär en Äldste vad han skall GÖRA får du en försäljare, om du istället lär en missionär vad han skall VARA får du en helig. Det är samma princip som att vi behöver lära våra barn vad de är (guds barn) så att de kan förstå varför i många frågor. Om vi verkligen förstår vilka vi är, kommer de flesta frågor att besvaras naturligt.

Vi fick mat hos Marlene byggmästar, hade ett budskap om tro, och därefter jobbade jag med Äldste Ruuskanen. Vi försökte först få tag på Michaela, men hon var inte hemma. Vi knackade dörr i området ett tag, men ingen undervisning. Vi följde upp på det unga paret som jag och min kamrat träffade här om kvällen, det var lite svårt att hitta deras ställe, men till slut fann vi det, ingen hemma. Just som vi gick därifrån kom killen farande. Vi hade ett bra samtal på gården, han var mycket intresserad av profeter i nutid, och det var först efter en lång stunds tvekan som han tackade nej till Mormons bok. Jag blev lite förvånad för han hade varit så framåt och positiv hela samtalet. Jag försökte få reda på varför han inte ville ha boken, och han tog först någon bortförklaring om att ”Jag har ju bibeln” men jag ville inte ge mig vid det. Jag sade ”Jag är övertygad om att du förstår vad Mormons bok är, varför den är viktig om den är sann” och han nickade instämmande, men ändå ville han inte ha den. Det är frustrerande när man ser att människor är intresserade, men av en eller annan anledning inte vågar eller vill ta nästa steg. Jag funderade över vad jag kunde göra, och kom fram till detta: ”Du verkar inte riktigt redo att ta emot det här nu, vill du läsa på kyrkans hemsida (han fick adressen), fundera lite och ta emot missionärerna nästa gång du stöter på dem, då du kanske är mera redo?” Han sade ja.

Visst, det är kanske inte mycket, men det är bättre än ingenting. Tjejen var tyvärr inte där, hon jobbade till sent ikväll.

På kvällen då Holiday och Ruuskanen reste vidare till Vaasa träffade vi Freddy. Vi åkte runt i stan med honom några varv, sedan bjöd han oss på McDonalds-mat. Det känns som att vårt förhållande med Freddy blivit starkare. Vi träffade en av hans gamla vänner då vi knackade dörr idag, så han pratade lite om det. Han bar också sitt vittnesbörd för oss om bön, om svar som han fått på böner, och han berättade att de brukade ha familjebön hemma, han och hans fru. Jag var lite förvånad, det var ju det jag tänkt föreslå för dem att göra tidigare i veckan, och de gjorde det redan, där ser man. Jag kan tillägga också att jag känt som att ”kraft gått ut från mig” då jag bett för dem om kvällarna i min aftonbön. Ibland tycker jag man omedelbart kan känna att böner besvarats. När vi skildes åt sade han lite skämtsamt, men ändå med allvar i blicken ”Där ser ni, att jag inte är så illa ute som ni kanske trott”.

Be honom läsa missionsdagboken

Det här var en helt ok dag. På morgonen hade vi ”service” hos Mäkelä, vi skyfflade grus och bar plattor, det var kul.

Efter det var vi alla fyra (de resande Äldsterna är här) bjudna på middag hos Johan och Camilla. En rolig anekdot är Piimä-testet. Det är surmjölk som är vanligt i Finland (som vår filmjölk hemma) men knappt finns i USA. Testet på manlighet bland finska missionärer är att dricka ett glas Piimä, vilket Johan utmanade äldste Holiday att göra. Själv svepte jag också ett glas, och det väldigt snabbt till äldste Holidays stora förvåning. Jag avslöjade först efteråt att jag vuxit upp med det till frukost, om än i tallrik och med flingor. Efter maten hade vi ett budskap om fasta.

Efter det var jag och Äldste Holiday hos Nymans. Det känns som att jag lärt känna familjen bättre nu, och hoppas nästan att jag inte blir förflyttad.

Den helige anden var stark även ikväll. Både Dan och hans fru var med under diskussionen, även en av döttrarna viss del av tiden. Vi småpratade ganska mycket, sedan talade vi om Andens frukter (samma budskap som jag haft vid flera tillfällen under veckan). Vi fastade ju tillsammans, men Dan var inte med tyvärr, däremot var hans fru med på fastan.

Äldste Holiday bar vittnesbörd om Joseph Smiths första syn, och pratade lite om hur allt hänger på den, på huruvida det faktiskt hände. För om det hände så som Joseph berättade, då är allt vad han undervisade sant, och kyrkan står på en stadig grund, och varje människa behöver själv ta reda på om det är sant, genom att gå till Gud.

Äldste Holiday tror att Dan är rädd för att fasta, för han vet att ett svar kommer, och han vill inte ha det svaret. Man kan bara spekulera i varför, så det gör jag inte.

På vägen hem föreslog Äldste Holiday även att vi föreslog för honom att ta fram sina dagböcker från mission, och brev som han skrivit hem, och läsa dem. Det brukar väcka andliga känslor och tankar till liv när man går igenom sådana minnen.

Andens frukter

Under förmiddagen knackade vi dörr och träffade en ung mamma som undersökt kyrkan tidigare. Hon sade att hon hade läst i Mormons bok, att hon hade bett, och att hon fått ett svar som det tog lång tid för henne att bli till freds med. Hon sade att svaret hon fått på sin bön var att boken inte var sann. Jag frågade om vi kunde prata lite om det, kanske vid ett bättre tillfälle, och hon svarade att ”Jag bollar det tillbaka till dig, du kan be om det, deal?”

Vår enda kommentar till varandra då vi gick därifrån var ”That was wierd” (sv. ”det var kontigt”). Jag förstod inte riktigt vad hon menade med att be om det, men jag tror inte vi kommer gå tillbaka. Vi knackade dörr resten av dagen, och vid 17-tiden gick vi hem till Freddy, vi var bjudna på pizza. Jag hade en tanke på ett andligt budskap om den Helige Andens frukter från Gal 5:22-23 (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning), jag tänkte kort fråga dem om de ville ha mer av det här i sin familj, och om svaret då vore ja, vilket jag trodde och hoppades, så skulle jag föreslå för dem att de skulle ha familjebön tillsammans en gång om dagen. Jag fick dock aldrig något tillfälle.

Då vi gick hem träffade vi ett ungt par som vi skall försöka undervisa imorgon. Dessutom har vi ju veckans stora grej imorgon, Nyman…

De resande äldsterna kom förresten ikväll också, den här gången är planen att de skall jobba med oss, förra visiten var ju bara logi.

”Men det är skit-viktigt”

Det enda roliga som hände idag var att min kamrat slog upp ett svenskt ord i sin ordbok, och sade ”om jag får ett nej idag så skall jag köra den här frasen” och så sade han med sitt roliga svenska-uttal ”men det är skit viktigt”. Jag avrådde honom dock, förklarade att det låter lite respektlöst mot vårt budskap. Men han lät riktigt rolig när han uttalade det. Han använde det dock inte.

Dagen gick inte allt för långsamt, men dock ingen framgång.

Familjekväll i fäboda

Idag kändes som en enda lång förberedelsedag, för efter kl 18 (när vår ”lediga” tid egentligen är slut) åkte vi med Klas o Heidis familj till fäboda och var med på deras hemafton1Hemafton eller hemmakväll med modernare ord, är något som nästan varje familj i kyrkan har, och som är uppmanat från profeten sedan tidigt 1900-tal. För att skapa tid för familjen att vara tillsammans i denna annars så stressiga värld avsätter vi måndag kväll för en familjeaktivitet av något slag, hemma eller borta, ofta med något gott att äta och någon andlig tanke/lektion. där, Sven och Lara Kleis också var med. Det är verkligen fint här ute vid kusten, vi satt på klipporna och fikade.

Heidi hade ett andligt budskap från Helaman 3. Det kapitlet har några av mina favoritverser i hela Mormons bok:

26 Och det hände sig att Herrens verk hade framgång så att många själar, ja, tiotusentals, döptes och anslöt sig till Guds kyrka.

27 Sålunda kan vi se att Herren är barmhärtig mot alla som i hjärtats uppriktighet åkallar hans heliga namn.

28 Ja, sålunda ser vi att himlens port står öppen för alla, ja, för dem som tror på Jesu Kristi namn, han som är Guds Son.

Jag kände under hemaftonen att det vore bra för Nymans att läsa lite från Mormons bok i samband med familjebönen som de nu börjat ha, jag skall föreslå det för dem på torsdag. Och jag skall föreslå att vi fastar tillsammans, fastar för att den Helige Andens frukter som omtalas i Gal 5:22 (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning) skall vara mera påtagligt närvarande i deras hem, i deras familj.

Fantastisk undervisning med Nyman

Idag var en fantastisk dag. Vi hade distriktsmöte på morgonen, där jag vittnade om tid för reflektion, och att skriva missionsdagbok. Efter det var det distriktskonferens (och detta allmänna möte skulle vi vara på). President Hoyt talade om att förlåta och att ge upp bitterhet, han hade väldigt påtagliga erfarenheter av det.

Efter konferensen körde jag och Äldste Kerkmann president Hoyt till flygplatsen, det var kul att träffa honom och få en liten pratstund igen, men den bästa delen av dagen kom senare då vi gick och knackade dörr i Larsmo.

Först diskuterade vi med några frikyrkliga, helt i onödan. Sedan hade vi en dålig incident med några lestadianer som jag inte skall slösa utrymme på här, sedan besökte vi familjen Nyman. Först kändes det lite meningslöst att gå dit, men dottern som öppnade såg väldigt glad ut att vi var där. Som vanligt då vi kommer var de mitt i maten (vi lyckas alltid pricka det av någon anledning).

Efter maten kom Dan in till oss och satte sig i soffan, en av döttrarna och farmor Nyman kom också in. Först diskuterade vi hans vanliga frågor i någon halvtimme (krig osv.) sedan började Äldste Kerkmann undervisa, eller, jag såg Äldste Kerkmann, men jag kände den Helige Anden, och så var det nog för Dan också vad det verkade. Ledd av Anden började Äldste Kerkmann med frågan ”Tror du att President Hinkley1Idag är det President Monson då Hinkley avled 2008 är en profet?” Tystnad en stund. ”Tror du att Joseph Smith var en profet?” Ännu en stunds tystnad, och Dan svarade ”-Det öppnar liksom en box…” Han var från den stunden mycket allvarlig, och sökte djupt i sitt hjärta.

Jag ville få honom att minnas andliga upplevelser, så jag sade ”När man har varit i templet, och känt sig upprymd av den Helige Anden, då kan man inte skada liv, man vill inte göra någon eller något illa, inte ens myrorna på vägen därifrån. Kommer du ihåg?” Han mindes då han senast var där, jag tror detta också var en utlösare till vad som skulle komma. Vi gick igenom med honom vad han behöver göra för att få den kunskap han söker – be. Och om bön inte hjälper, fasta. Och om det inte hjälper – studera skrifterna, och kom till kyrkan och känn den Heliga Anden där.

Han använde ett par liknelser också. Han sade att då vi är ute och kör bil, och mörkret kommer, då måste vi slå på ljuset. Att läsa Bibeln kan vara dina strålkastare. Han satte även upp handen framför ansiktet, och visade att många saker kan skymma vår syn – problem med frun, barnen, vännerna, problem på jobbet… nu hade han 4 fingrar framför ögonen. Sedan plockade han bort ett finger i taget medan han sade att de saker som hjälper oss att andligen se klart är bön, fasta, skrifterna, kyrkan…

Den Helige Anden var så stark i rummet, vi turades om att be på knä tills alla hade gjort det. Redan innan Dan höll sin bön var han tårögd och drog lite med näsan. Jag kände en sådan kärlek till familjen, och framför allt till Dan, och ett hopp om att han skulle återta sitt prästadöme och leda familjen i rättfärdighet.

I slutet av vårt samtal kom vi fram till att Dan inte var redo att komma till kyrkan, men han skulle be. Han samlade familjen, och förklarade för dem att de skulle börja ha familjebön igen, och vi fick hela familjen att lova att hjälpas åt att det blir av. Vid ett tillfälle under diskussionen sade Dan till Äldste Kerkmann ”You are good… hur många dop har du haft under din mission?” Och Dan var överraskad då svaret var noll. Äldste Kerkmann förklarade det med att han ännu inte talar finska. Då vi gick sade Dan till honom ”Var snäll och lär dig finska fort”. Dan var helt överväldigad av den Helige Anden, jag har aldrig sett honom så ödmjuk, och har aldrig sett honom svara så väl på undervisningen, deras kemi stämde väldigt bra, och Anden var så stark i rummet. Jag är lite orolig att jag inte skall kunna föra samma Andliga känsla till deras hem på torsdag då vi skall tillbaka utan Kerkmann.

Innan vi gick hade vi en familjebön med dem, och jag sade till Dan ”Lyssna med hjärtat, inte bara med hjärnan.” Och jag uppmanade hans fru att ha tro på honom, oavsett tidigare försök. Jag bad även flickorna att be för honom, och det lovade de att göra. Själv kommer jag att be och fasta för att han skall få kraft att klara en förändring i livet. Vi fick lite bröd med oss när vi gick. Å vad jag önskar att jag kunde hjälpa denna familj, jag ser ju på dem att de alla egentligen vill ha det andligt rika liv som de hade tidigare, och de gör små ansatser då och då, men förändring är svår. Jag ser mycket upp till Äldste Kerkmann och känner ett behov av att bli bättre, att bli mera värdig och mottaglig för den Heliga Andens vägledning.

Middag med Pres. Hoyt

På morgonen kom Kokkola-äldsterna. Vi knackade lite dörr, sedan åkte vi till kyrkan, för några av oss trodde att vi skulle vara med under prästadömsmötet. Det syntes lång väg på president Hoyt att så inte var fallet, han såg bekymrad ut över att vi var där istället för att vara ute och arbeta. Så vi pratade en kort stund med honom, sedan åkte vi och åt lunch, och delade upp oss. Jag och Äldste Perry åkte ut till ett trevligt litet område utanför stan. Vi undervisade en bra första-diskussion, problemet blir när vi skall tillbaka, kanske vi kan tajma det med utbyten så att Vaasa är här då, eller ta med en medlem (bil…).

På kvällen åt vi på Asian Garden med President Hoyt. Vi pratade lite om dem som nu undervisar vid MTC, äldste Butler och äldste May. Jag vill också gärna dit en dag. Pres. Hoyt berättade om sina affärer, om att han först tänkt bli veterinär, men hamnade i försäkringsbranschen. Jag berättade att jag studerat ”business” innan mission, men att jag var osäker på om det var det jag ville göra. Han sade att ”No, you might not want to… you could be an institute teacher”. Jag vet inte om han menade ”Nej, det pallar du nog inte, du är inte social/säljande nog” eller om han bara menade att ”du kan så mycket om evangeliet så du skulle göra bättre nytta som lärare i det” (i USA är ju institutlärare1Institutet är kyrkans utbildningsverksamhet, unga vuxna (18-30 år) kan läsa olika kurser i religion i kyrkans regi, ex. gamla testamentet, nya testamentet, mormons bok, läran och förbunden, kyrkans historia, evangeliets lära, missionsförberedelse (om man förbereder sig för att gå ut på mission), evigt äktenskap etc. Det finns ett motsvarande system för ungdomar 14-18 som vi kallar för seminariet, där de ungdomar som vill får läsa de fyra standardverken (Standardverk är väl att jämföra med Svenska kyrkans ord ”kanon”, dvs. de skrifter som utgör grunden i vår lära): Gamla Testamentet, Nya Testamentet, Mormons Bok och Läran & Förbunden. ett yrke, här i sverige har vi ju inte så många elever så det är bara ett ämbete i kyrkan).