Dagen började med finskalektion i kapellet med Esa. Det var riktigt givande för mig idag. Efter det åkte jag och Wensel för att undervisa Anna. Jag var som bekant lite orolig för hur hon skulle ta emot läran om tionde. Skall också bli intressant att höra vad missionärerna från Jehovas Vittnen kan ha haft att säga om oss. Vi hade med oss en av killarna i Wensels församling som just kommit hem från mission.

Vi satte oss ner och Wensel inledde lektionen direkt med att fråga vilka saker i evangeliet som utgör offer, vad som kan kännas svårt att göra eller ge upp. Det första hon nämnde var visdomsordet¹Visdomsordet är kyrkans hälsolag. Från början kom den som en uppenbarelse från Herren om principer som hjälper oss att hålla en god hälsa, vi får veta vad som bör undvikas (alkohol, tobak och ”heta drycker” som tolkas som kaffe och the) samt vad som BÖR ätas (den senare delen glöms dock av hos de flesta medlemmarna, det är mera fokus på förbuden. Så är det nog oftast när det gäller förhållningsregler. Även Mose tio bud minns man lättare ”du skall inte” reglerna än ”du skall”… Den uppenbarelse som kallas för visdomsordet är Läran och Förbunden kapitel 89. Hon berättade att hon inte alls druckit kaffe sedan vi undervisade henne om visdomsordet. Sedan nämnde hon tionde. Hon hade visst redan pratat med Isto om det. Jag drog det jag anser viktigt kring principen om tionde, bara ifall Isto missat något eller om hon glömt.

Jag betraktar tiondelagen så här: Herren har givit mig allt jag har, och han att jag ger tillbaka 10%. Det är inte bara ett prov för min tro, utan det är en möjlighet att visa lydnad och kärlek till Herren, att jag litar på honom och är tacksam till honom. Det är också en möjlighet att få flera välsignelser från honom, inte nödvändigtvis ekonomiska sådana men så här säger Herren då han talar till forna Israel genom profeten Malaki (gamla testamentet):

För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger Herren Sebaot. (Malaki 3:10-12)

En välsignelse av att trofast ge tionde till Herren kan vara att jag behåller min hälsa så att jag kan jobba och försörja min familj.

Sedan berättade hon hur det hade gått då Jehovas Vittnen varit hos henne. Hon hade försökt förklara för dem hur gott det känns när vi är hos henne, och när hon är på kyrkans aktiviteter. Hon hade berättat att hennes böner nu verkligen hjälper, och får svar. Det var nytt för oss att höra, hon sade vid en av de första undervisningarna att hon inte riktigt upplevt det. Nu har hon det! Hennes ”vän” i Jehovas Vittnen²Jag funderade på att inte skriva ut namnet på det samfund hon fått besök av, men alla vet ju att det bara är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga samt Jehovas Vittnen som knackar dörr och sprider sitt budskap så det skulle ju framgått ändå. Och jag menar inte att sätta Jehovas Vittnen i dålig dager, det är inte säkert att andra av deras representanter hade sagt eller gjort likadant, jag redogör bara för vad de två individerna som besökt Anna sagt till henne. hade dock förklarat för henne att det var helt fel det hon kände, och att Bibeln är det enda rättesnöret som finns och att hon varken skall lyssna till sina egna känslor eller vad någon påstådd nutida profet har sagt.

Anna var lite nere över det, men jag visade för henne att det profeterats både i Bibeln och i Mormons Bok att det i den sista tiden skall komma många falska profeter och lärare som säger att Gud har utfört sitt verk på jorden, att bibeln är den enda skrift som kan komma från Gud mm.

Jag sade också att ”Hur logiskt något argument än kan låta så vet jag fortfarande vad Gud har uppenbarat för mig genom den Helige Anden, vad han lagt i mitt hjärta, och sagt till mig personligen. Om vi inte har ett personligt förhållande till Gud kan vi aldrig lära känna honom.

Efter det åkte jag och Ä Allen till Lohja och knackade dörr en stund, sedan åt vi middag hemma hos en medlemsfamilj där. Sedan knackade vi dörr i ett område som de rekommenderade till oss (Ruotio). Massor av höga lägenhetsbyggnader. För att få lite mera motion sprang vi upp för trapporna och gick nedför (istället för att som vanligt ta hissen längst upp och sedan gå ner).

Jag gjorde en tabbe vid en av dörrarna. Jag inledde min ”door approach” med att prata om eviga familjer, och mannen berättade ”jag är frånskild”. Bingo.. men han var hyfsat intresserad ändå, och ville att vi skulle komma tillbaka vid en bättre tidpunkt.

Dagen avslutades med en undervisning hemma hos Hope. Vi hade med oss broder Jones. Det var en fin och andlig undervisning. Hon är dock inte lika entusiastisk som Anna, Hope är mera trevlig och lite halvintresserad. Vi läste tillsammans från Alma 32 och efter det hade vi ett öppet och ärligt snack om huruvida hon är villig att ”plantera fröet” som Alma talar om, eller inte. Hon bestämde sig för att läsa i Mormons Bok och be varje dag, och hon vill komma till kyrkan någon dag också. Vi bestämde att komma tillbaka på lördag om en vecka.

På morgonen¹När vi säger ”morgonen” betyder det inte att vi går dörr till dörr i ottan, vi går aldrig hemifrån före kl 10 på förmiddagen, så ”morgonen” är ca mellan kl 10 och 13. knackade vi dörr, fick en bra kontakt men inte mer än så.

Till lunch åt vi en kass hamburgare på Hesburger och sedan knackade vi dörr igen. Vi kom in hos ett äldre par. De var tvåspråkiga (dvs. finska och svenska) men han ville bara prata engelska med oss. Och han var inte intresserad av vad vi hade att säga, utan han pratade bara om sin tid som chef för bruket uppe i Jakobstad, och hur han varit i USA på en mängd uppdrag åt företaget osv osv. Han ville helt enkelt mest skryta lite på engelska. Så vi drack deras saft och lyssnade innan vi gick vidare.

Vi undervisade familjen Koslov idag igen – den ryska familjen där det mest brukar vara en frågor-och-svar session, så även denna gång. Det är konstigt för jag känner ändå något visst när vi är där, jag känner mig vägledd i de svar jag ger, och de visar alltid en väldig vördnad när det är dags att hålla bön. Så de är troende, och nyfikna på vår tro.

Vi besökte Jukka idag också. Vi hade en bra diskussion om återställelsen²Återställelsen är kyrkans namn på den händelsen i början av 1800-talet då Gud Fadern och Sonen visade dig för profeten Joseph Smith som svar på hans bön om vilken kyrka han skulle sluta sig till. Svaret var att han inte skulle sluta sig till någon av tidens kyrkor, och att Gud hade ett verk för honom att utföra. Det verket bestod i – som han senare skulle lära – att översätta Mormons Bok samt att grunda en kyrka enligt samma mönster och ordning som den kyrka Kristi apostlar byggde upp strax efter frälsarens uppståndelse. Därför heter kyrkan Jesu Kristi Kyrka, och tillägget ”av Sista Dagars Heliga” kommer av att man vill skilja oss i denna tid åt från Kristi kyrka i forna dagar, på den tiden kallades kyrkans medlemmar bara för ”heliga”. Idag lever vi i den sista tiden, eller om man skall vara korrekt så är översättningen från engelskans ”Latter-day Saints” inte ”sista dagars” utan ”senare dagars”, dvs vi tror inte att vi står inför domedagen, utan snarare att detta är Kristi kyrka i den senare tiden, jämfört med den ”första” Kristi kyrka. med honom.

Jukka berättade också att han diskuterat Mormons Bok med sin bror och dennes hustru. En sådan toppenundersökare – han inte bara ställer en massa bra frågor, utan han gör missionärsarbete också! Han hade berättat för dem lite om bokens innehåll, och berättat att det känns så bra inombords då han läser den. Hans bror har bestämt sig för att också läsa Mormons bok (jo, Jukka har i princip läst ut den, han berättade lite om Moroni 8 idag vilket är näst-näst sista kapitlet i hela boken), så vi skall ta med en extra nästa gång som han kan ge bort.

Ikväll berättade han att han funderat mycket på sistone ”varför är jag här på jorden” och ”vad behöver jag göra”. Han beskrev en fundering som han hade att ”kanske vi innan det här livet var som en liten ande, och nu har vi möjlighet att tillväxa, som ett stort träd”. Det är kyrkans lära precis, bara i andra ord än vi brukar prata om det.

Äldste Allen var överlycklig när vi lämnade diskussionen – inte bara för det intresse och uppriktighet som Jukka visar utan mera för att Äldste Allen faktiskt förstod nästan allt i hela diskusisonen! Den Helige Anden var stark och det gör nog sitt till att vi förstår varandra tror jag.

Vi hade ett av de bästa distriktsmötena hittills idag. Nu när vi är så många har vi börjat hålla det i kyrkan istället för hemma hos någon av oss, det kanske bidrar till att höja mötet lite.

Efter mötet delade vi upp oss och gick ut med de nya Espoo-äldsterna, de har ju inga undersökare alls ännu så vi tänkte hjälpas åt att hitta några. Vi mötte bl a en kinesiska. Hon sade att hon väntat på att få möta oss hela tiden hon bott i Finland, tyvärr reser hon hem till Beijing nästa vecka – men då KOM vi ju i sista minuten i alla fall.

Vi kunde ha åkt till engelska-undervisningen i kapellet ikväll, men de andra skulle vara där och jag skulle känt mig skyldig till att ”softa” om vi åkte dit, vi behövdes ju egentligen inte. Dessutom ville jag prata med Hope, vi såg henne ju som hastigast här om dagen men hon har ju varit bortrest ett tag så vore bra att ta upp kontakten. Vi åkte dit, och hon var hemma!

Vi hade ett väldigt bra samtal. Hon föreslog att vi alla skulle be på knä tillsammans som inledning till diskussionen, så det gjorde vi. Vi läste Mormons bok tillsammans, det är dock svårt att göra besöken där korta och intensiva för hon är så trevlig och pratar så mycket, så det är lätt att komma på sidospår.

Anna skickade ett meddelande ikväll att hon var ”excited” att gå till kyrkan på söndag. Däremot hade hon träffat de två från Jehovas Vittnen som undervisat henne om sin tro en tid (vi visste att hon träffade dem också). Hon hade träffat dem idag för att säga att hon ville avbryta den kontakten, men efter mötet med dem var hon lite förvirrad. Jag vet ännu inte vilka detaljer de pratat om men det lär ju visa sig.

P-day igen. Vi åkte till sporthallen på morgonen, men eftersom jag fastar så sportade jag ingenting utan skrev några brev istället.

Efter sporten åkte vi till biblioteket i Leppavaara för att mejla hem, handlade, och när vi väl kom hem hade vi knappt tid att äta innan diskussionen med paret ström. Vi kände inte riktigt Anden där, de söker egentligen ingenting, de är mest vänliga, men innan vi beslutar oss för att sluta besöka eller undervisa dem skulle jag gärna vilja få med dem till kyrkan en gång, om det kanske kan väcka lite intresse.

Vi knackade dörr i de byggnaderna under kvällen och mötte en person som sade att vi kunde komma tillbaka imorgon.

Wensel och Wuerglers undervisning med Anna gick bra. De hann dock inte ta upp tionde, men de pratade om mycket annat. Jag imponeras ständigt av hennes uppriktighet. De pratade om bön, och hon sade att ”Jag vill inte be hela tiden bara för att be, utan jag vill be när jag verkligen längtar och vill be, så att det verkligen kommer från hjärtat.”