Chokladfabriken

Publicerat av

Idag gjorde vi studiebesök i Fazer-fabriken, alla 30 missionärer i Helsingfors-området. Det var intressant. Och gott!

På kvällen fick jag och min kamrat middag hemma hos biskopen, som andligt budskap berättade jag min analys av Alma kapitel 5.

Efter middagen kollade vi några ”comebacks” i Espoonlahti. Fram till nu har vi benämnt henne ”Espoon-lahti-lady” men nu fick vi ett namn på henne, Virpi. Vi hade en kort första diskussion, lämnade en Mormons Bok till henne och vi skall tillbaka om 2 veckor.

Anden var tyst

Publicerat av

På morgonen hade vi först ett planeringsmöte, sedan knackade vi dörr i Latokaski. Vi stannade till hos Anu & Allen och fick ett möte bokat för ikväll. Sedan kom jag på att Äldste Conover har sin presentation ikväll, så vi gick tillbaka och bjöd in dem till den istället. Jag vet inte om det var det rätta att göra, men Anden var tyst, så det spelade nog ingen roll.

Vi knackade dörr vidare, och vi fick två möten bokade för tisdag (första-diskussioner). Vi skall ta med oss Nikke från församlingen. Vi var förresten hemma hos hans familj och åt efter det. Vi hade ett andligt budskap om den barmhärtige samariten, sedan pratade vi, länge… vi knackade dörr i deras byggnad, sedan hem.

Jag hade några insikter jag ville notera ikväll också. Om du ändrar dig själv, då kommer dina omständigheter också att göra det, det fungerar inte tvärt om. Samma princip som att om man behandlar en människa som hon är, då förblir hon detsamma, men om man behandlar henne som hon skulle kunna bli, då utvecklas hon. Kristus förstod detta tydligt.

En annan sak jag tänkt på mycket så här mot ”slutet” är att jag kan ju inte bli färdig, perfekt, en fulländad missionär innan missionen är slut. Men jag kan sätta rätt kurs, då är målet inom synhåll. Till exempel att besluta mig här och nu för att spendera varje morgon med skrifterna, hålla mina böner etc. Det kan jämföras med en rymdfarkost, och då missionen är slut (eller livet, om man vill se det i ett större perspektiv) är bränslet slut, så man kan inte använda styrraketerna mera. Om kursen redan är rätt, då är man säker.

När kan JAG bli döpt?

Publicerat av

På morgonen gick jag tillsammans med Ä Natress (i Kerava). Vi knackade dörr i ca 2 timmar, sedan mötte vi en asiatisk kvinna. Hon berättade att hon besökt kyrkan i Jakobstad. Hon berättade sitt namn, och då ringde det en klocka hos mig. Det var nämligen en medlem i Jakobstad som hade kontakt med någon med detta namn. Tänk vad världen är liten, vad är oddsen att jag skulle stöta på henne vid dörrknackning, i en liten stad mitt ute i Finland… Vi undervisade henne en vanlig ”första diskussion” och jag kände mig manad att lägga till lite innehåll i lektionen ang. dop, så jag gjorde det. Efter det frågade hon helt på eget initiativ ”när kan jag bli döpt?” Vi förklarade att vi har 5 lektioner till som vi måste gå igenom först. Hon berättade att alla som hon träffat från kyrkan verkar så lyckliga. Jag sade att vår tro är att meningen med livet är just att vara lyckliga, och att varaktig lycka endast kommer genom att lyda Guds bud. Hennes man var inte hemma, och han kanske har en helt annan åsikt kring hennes dop, vet inte hur det påverkar henne i ett sådant beslut, men det var väldigt spännande, och gott betyg för de medlemmar hon träffat att hon ser dem som så lyckliga!

På eftermiddagen knackade jag dörr med DeGering. Det var ett område med lite svåra människor, svårt att få dem att säga mer än 2 ord. I kvällningen fick vi dock in en första diskussion.

Likgiltighet

Publicerat av

På morgonen undervisade jag och Ä Folley vår nya undersökare Susan, tillsammans med Mirja från vår församling. Hon hade läst, och hon hade bett, men det kom fram att hon egentligen inte söker någonting. Mirja frågade henne ”skulle det vara viktigt för dig om Kristus verkligen upprättat sin kyrka i vår tid?” och Susan svarade att det inte spelade någon större roll för henne. Hon sade i princip ”jag hoppas det jag tror är sant, men om det inte är det så tja, jag ser ändå ingen anledning att ändra på något”.

Efter det åkte jag och Folley hem till medlemmar i Kauklahti för lite tjänande, vi spred ut jord till deras nya gräsmatta, så skönt att få göra något som är fysiskt ansträngande och mental vila som omväxling. Det gjorde förresten de andra fyra också, ute i Veikkola, hjälpte en medlem att flytta sitt kontor från en skola till en annan.

Senare åkte jag och min greenie till Latokaski för att knacka dörr. Vi hann dock inte knacka så mycket för vi hade två första-lektioner. Den ena var med den svenska familjen som vi försökt med ett par gånger nu (Jern). Det var bara pappan hemma, och vi hade diskussionen på finska så att min kamrat skulle kunna vara med också (Jakobstad-dagarna där jag fick köra solo 50% av alla undervisningar är över).

Efter det gick vi till Aino, kvinnan som sade ”kom tillbaka i sommar”. Det gick bra men jag tror hon är mest intresserad av informationen, inte direkt sökande just nu. Vi skall oavsett tillbaka till båda.

Efter det fick vi middag hos en medlemsfamilj som bor i området, och vårt andliga budskap var att dela de tre skriftställen som vi använder i första diskussionen för att beskriva hur den Helige Anden känns, bl a Gal 5:22-23

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet , mildhet, självbehärskning.

Det i sin tur ledde mig in på att berätta om min egen omvändelsehistoria. Efter middagen åkte vi till kyrkan och var med på slutet av mötet, sedan åkte vi till Kerava.

En sådan förmån

Publicerat av

Hade tänkt undervisa Susan idag på förmiddagen, men blev inget. Fick ett möte bokat för imorgon istället. Vi åkte och knackade dörr i Latokaski istället. Det var inte många hemma. Vi träffade en man med en väldigt söt hundvalp.

Efter en paus hemma åkte vi vidare till Kauklahti för att knacka dörr lite mera, i områden vi inte besökt tidigare (vi kallar det för ”wilderness tracting” när vi besöker de outforskade, glesbebyggda områdena).Inte mycket framgång där, men på kvällen åt vi med en medlemsfamilj, sedan var vi hemma hos Karina tillsammans med en medlem. Planen var att köra ”stop-smoking-workshop” med henne, men hon hade så många frågor om kyrkan så det blev i princip en helt vanlig första lektion. Vi skall tillbaka om ca en vecka. Medan min greenie undervisade slog det mig hur fantastiskt det är att få vara utsänd för att undervisa om evangeliet, en sådan förmån.

 

Kan kyrkan bli en avgud?

Publicerat av

Vi började dagen i Veikkola, knackade dörr någon timme sedan var vi hemma hos en medlem, först fick vi mat sedan såg vi en kort film om Jesu liv.

Efter det åkte vi till Lohja, men undervisningen med Marjatta var inte lyckad. Jag tror mest hon samtalar med oss för att vi är trevliga, inte för att hon är intresserad av vårt budskap.

Efter det åkte vi ner till Siunteå, hade en första lektion med en man som verkade väldigt intelligent. Jag kände mig vägledd att kasta in ett par saker i undervisningen som vanligtvis inte är med i första lektionen/diskussionen, och efteråt sade min greenie att han först hade haft tanken ”ok, vad gör han [jag] nu?” och i stunden efter hade han tänkt ”men jag har en fridfull känsla ju [så det är nog helt rätt]”. Vi skall tillbaka till honom i nästa vecka.

Efter det fick vi middag hos en medlemsfamilj, och på vägen hem stannade vi till hos den medlem som skulle följa med oss på vår ”stop-smoking-workshop” för att förbereda henne lite mer på materialet. Fick i samma veva en hänvisning1Vi kallar det för en hänvisning (eng. referral) när en medlem har en vän eller bekant som sagt att de gärna tar emot besök av oss så vi stannade till på den adressen på hemvägen. Det var bara dottern hemma, vi småpratade lite med henne innan vi åkte hem för kvällen.

En insikt från idag allt är mycket roligare om man lär sig att inte ta saker så allvarligt, bara vara positiv och lita på Gud.

En annan sak jag funderat på är om kyrkan kan bli en avgud för vissa. Låt mig förklara. Då vi blir allt för lediga, slappa, eller fastnar i hjulspåren, och inte längre ber uppriktigt, inte låter vårt hjärta ”vara med” i vår gudsdyrkan utan gör saker på rutin… då vi inte är uppriktiga med Gud, men ändå i allt handlar som medlemmar i kyrkan i allmänhet gör – skulle man då kunna säga att vi dyrkar kyrkan och inte den levande Guden? För att upprätthålla ett äkta förhållande till Gud vår himmelske fader tror jag det krävs ständig bön från hjärtat. Jag minns att Jareds broder (i Ethers bok 2:14) blev tillrättavisad för detta:

Och det hände sig efter fyra år att Herren åter kom till Jareds bror och stod i ett moln och talade med honom. Och i tre timmars tid talade Herren med Jareds bror och tuktade honom, eftersom han inte hade kommit ihåg att åkalla Herrens namn.

Jag tror inte att Jareds broder hade skippat helt att ha sina böner, eller utföra något annat av det som låg i hans kultur som en troende. Jag tror snarare att han, trots att han gjort alla dessa gärningar, helt enkelt inte gjort det med ett innerligt uppsåt. Han höll nog sina böner morgon och kväll men utan att verkligen söka Herren så som man gör när man behöver Honom.

Kvantfysik

Publicerat av

Dagen började med distriktsmöte. Som inledning och andlig tanke delade jag de två sakerna som gjort djupa intryck på mig från James Talmage’s böcker (tidigare skrivit om här och här). Efter distriktsmötet åkte vi till Kauklahti och knackade dörr där ett bra tag. Vi stötte bl a på en kvinna som en gång var nära att bli medlem i kyrkan. Vi skall tillbaka på torsdag och prata mera, och ge henne vår ”stop-smoking-workshop” (hjälpmedel för dem som vill sluta röka). Vi åkte hem och läste på lite på det materialet, tog några kopior för att kunna dela ut till henne osv.

Susan ställde tyvärr in vårt möte, men förhoppningsvis går det bättre på torsdag. På eftermiddagen knackade vi dörr i Latokaski. Fick middag hemma hos medlemmar, och hade därefter en mycket intressant diskussion. Det finns vissa medlemmar som verkligen brinner för att studera evangeliet, och de har följaktligen många djupa funderingar, och vem bättre att dela det med än missionärer som helt och hållet fokuserar på andliga ting under sin mission. Han hade en riktig djuping om kvantfysik, energi, och om energi i själva verket är vad skrifterna kallar för ”ande”. Det var för vetenskapligt för mig att hänga med på.

Om man kunde hålla sin tro och sitt hopp på topp varje dag, då skulle varje dag vara en bra dag, som idag.

Studsmatta

Publicerat av

Sista dagen i månaden. Vi hade kört lite väl mycket över vår månatliga allowance med bilen så vi skippade sporthallen i Helsingfors idag och stannade hemma, skötte vår mejl hemma hos Conovers och spelade lite bandy med de där killarna igen.

Vi var hemma hos en medlemsfamilj på kvällen och fick middag, och hoppade studsmatta.  Mitt lilla budskap efter middagen var att jag läste några favoritcitat från ”missionary’s little quotebook” och lät dem ha en liten skriftställesjakt, alltså slå upp verser i Bibeln och Mormons Bok som passade till det som citaten handlade om, det blev riktigt lyckat.

Händelselös dag

Publicerat av

På morgonen planerade vi lite för kommande vecka, sedan kollade vi lite kontakter. En av dem hade flyttat sedan vi sist var där. Vi hade även en undervisning med Jussi, mannen som jag och Dew först träffade, men han hade en bestämd inställning att man inte kan tro på det man inte kan se.

Efter det åkte vi till kyrkan, och hade förs samordningsmötet med missionsledaren (biskopen var också med). Det var ett ganska givande möte. Det kom fram att Pihlmans som vi besökte igår, och som var så vänliga mot oss, är Conovers frisör, och det är pga deras samtal som Pihlmans ringt kontoret och bett att få besök av missionärerna.

Det var bra tal på sakramentsmötet, och på söndagsskolan råkade lektionen vara precis det jag läste imorse (utan att veta…). Jag brukar vara rätt dålig på att läsa inför söndagsskolans lektioner, vi har ju haft undersökare i kyrkan så ofta på sistone så vi har ändå inte följt med på de lektionerna. Lektionen handlade om vad det innebär att omvända sig. Den sista timmen (prästadömet & hjälpföreningen) undervisade biskopen alla gemensamt, ämnet var missionärsarbete, med utgångspunkt från Äldste D Todd Christoffersons tal på kyrkans senaste allmänna konferens (i april).

Vi åkte hem för middag, och avslutade dagen med att knacka dörr en stund.

”Companionship inventory”

Publicerat av

Vi hade en bra dag med exchanges idag. På morgonen hade vi finskalektion i kyrkan som vanligt. Efter det åkte jag och Geurts för att knacka dörr i Masala. Colton-kvinnan var inte hemma idag heller, men vi fortsatte knacka dörr i det området.

Kl 15 hade vi undervisningen med paret Pihlman, de som ringde missionskontoret och ”anmälde sitt intresse” samma dag som min kamrat kom ut på mission/till mig. De bjöd in oss, och vi hade en bra diskussion. Det verkar som att de är mest intresserade av att veta information kring oss och kyrkan, inte så mycket andligt sökande. De skall dock läsa Mormons bok och be, sedan vet man aldrig vad som händer. De bjöd oss på juice, bullar och choklad. Då Mia hade avslutningsbönen innan vi gick, bad hon att vi skulle komma och diskutera fler gånger.

Efter det hade vi en middag hemma hos en medlemsfamilj. Mitt andliga budskap var från Ether 12:27

Och om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet. Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem.

Jag berättade att då jag kom till MTC trodde jag att jag var smart, men upptäckte snart att jag inte kunde lära mig finska så fort utan Herrens hjälp, jag fick ödmjukt koma till Honom för hjälp. Ännu ett exempel var då jag kom ut på missionsfältet, jag trodde att jag var andlig, och att jag visste hur man skulle göra för att vara en bra missionär. Efter en längre tid insåg jag att det lönar sig att studera mera i de manualer och material vi fick i MTC.

På kvällen knackade vi dörr i regnet. På vägen hem kände jag, efter dagens samtal mellan dörrarna, att jag behövde prata med dem om ”companionship inventory” (dvs tala ut om sina problem på ett konstruktivt sätt). Han tyckte inte de hade några större problem att prata om, och att han aldrig haft det med sina kamrater. Jag sade att det inte är enda anledningen, utan att för varje ”problem” man tar upp ger man ju även sin kamrat två komplimanger, så det hjälper till att föra oss samman som ett arbetslag. Samtalet fortsatte, jag påminde honom om vår utbildning i Helsingfors nyligen (inför att vi skulle få nya gröna missionärer att ta hand om), där vi blev instruerade, och alla lovade, att ha ”companionship inventory” med våra greenies. De lovade de att göra det, och jag sade att jag skulle följa upp under distriktsmötet på tisdag.

En stor välsignelse jag ser av min tid på mission är att jag blivit mera uppriktig både med mig själv och andra.