Släpp ut mig!

Publicerat torsdag 8 maj, 2003 av Mattias

Vi kom tillbaka hem till jakobstad, nätt och jämt! Det var ett av de moderna tågen, med automatisk dörrstängning. Jag tog precis ut vår Mormons bok-låda (hade fått med oss påfyllning av lagret) som vi hade haft i förvaringsskåp precis intill dörren, då dörren plötsligt stängdes! Äldste Pheps var redan på utsidan, och där inne stod jag kvar. Det fanns två knappar intill dörren, och jag testade att trycka på båda men inget hände, och några sekunder senare började tåget rulla. I ren frustration bankade jag på dörren (som att det skulle hjälpa…). Några andra passagerare som just stigit av såg mina underhållande försök att komma av tåget, och lyckades visst vinka till sig förarens uppmärksamhet för han saktade in igen och släppte av mig. Vilken pärs!

På eftermiddagen besökte vi en kvinna vi stött på några dagar tidigare, Gunvor. Min kamrat tyckte namnet var väldigt roligt (tänk engelska Gun-vor). Vi trodde hon mest ville småprata. Vi satt i trädgården, bekantade oss lite, och så sade hon ”så vad är det för budskap ni har?” Jag berättade om Joseph Smiths första syn, vad han lärde sig där om vem och vad Gud är, jag berättade om Mormons bok, visade henne lite i den, och förklarade hur hon själv kunde få reda på om den var sann (bön och den Helige Andens vittnesbörd). Allt på svenska, precis som alla andra undervisningar vi har i den här stan… stackars min kamrat, måste vara så tråkigt.

Hon hade en stor fråga, vad skiljer er kyrka från andra kyrkor? Jag berättade om det stora avfallet/frånfallet från sanningen, och om löftet i bibeln att allting skulle återställas innan Kristi andra ankomst. Jag berättade om hur myndigheten att tala för Gud (att kyrkan leds genom inspiration/en profet) försvunnit från den tidiga Kristna kyrkan, långt innan Rom införde ”kristendom” (dvs. sin version av kristendom) som statsreligion (katolska kyrkan). Jag berättade om hur upplysningstiden återställde många principer från den ursprungliga kristna läran, den sanning som Jesus lärde, men att en viktig komponent saknades – uppenbarelse. Den tidiga Kristna kyrkan leddes genom uppenbarelse, först av Herren själv och senare av apostlarna som fick besök och uppenbarelser av Herren. Den biten återställdes inte till jorden förrän Josep Smith fick besök av Fadern och Sonen, och de kallade honom som profet med uppdrag att just återställa Jesu Kristi ursprungliga Kyrka till jorden.

Som ofta ville jag också poängtera att det inte betyder att vi tror att medlemmarna i den här – i Jesu Kristi kyrka – är bättre människor än de kristna som finns i andra kyrkor, alla människor syndar trots en uppriktig strävan att följa Jesus och leva rättfärdigt. Anledningen till att vi missionerar bland andra Kristna är inte så mycket att vi vill göra dem ”rättfärdigare” eller ”rätta till deras väg” utan snarare att erbjuda dem hela Kristi evangelium. I Herrens kyrka finns sanningar uppenbarade som inte står att finna i dagens bibel. Dessutom finns myndigheten att utföra förrättningar i Hans namn (det vi kallar för prästadömet), det gör att vi genom den här kyrkan kan ingå förbund med Gud (dopet, ta på oss prästadömet, ta på oss tempelförbunden och ingå evigt äktenskapsförbund). Gud är större än bibeln, och det vill vi upplysa våra kristna bröder och systrar om, sedan får var och en själv välja. Ofta är man bekväm med det man är van vid, allt för bekväm…

Hon fick en bok, och lovade att undersöka de kapitel vi markerat tills vi kommer nästa gång. Vi fick dessutom lite fika innan vi gick vidare.

Det är riktigt spännande att vara två helt nya missionärer i området, vi vet inte var en enda medlem bor. Idag till exempel då knackade vi på hos Leif Back’s mamma (Leif var den som körde oss från stationen). Vi hade ingen aning om att hon bodde där. Vi hade för övrigt inte sett henne i kyrkan heller, så när hon öppnade visste vi inte att hon var medlem ens, men det berättade hon. Hon bjöd in oss och berättade en massa saker om sina barn, ett av dem bodde till exempel i sydamerika med sin familj. Hon berättade också att det var bra att äta E-vitamin för att slippa cancer =)

Mitt emot henne bodde en äldre kvinna som vi hade en kort diskussion med utanför dörren. Hon hade varit missionär för baptistkyrkan i Sverige i sin ungdom.

Jag och min kamrat fastar för Kim och Ann-Marie (det paret som Byggmästars hade hembjudna våran allra första kväll här i Jakobstad, våffelkvällen).

Starkare undervisning än någonsin

Publicerat fredag 25 april, 2003 av Mattias

Idag var första gången som jag verkligen undervisade med Andens vägledning helt och fullt.

Under förmiddagen markerade vi Mormons böcker för grenens utställning på biblioteket (men kan ta en gratis bok på utställningen, och på samma sätt som vi rekommenderar mäniskor som vi träffar att börja läsa inledningen, 3 Nephi 11 och Moroni 10:3-5 så markerade vi dessa ställen i gratisböckerna till utställningen). Sedan fick vi middag hos syster Seitsojoki, syster Komulainen (mamman) var också där.

Sedan hade vi vår undervisning, hemma hos Eero Määttä. Min sista med honom. Jag berättade om hur Bibeln och Mormons Bok är lika viktiga, och hur de båda innehåller Guds ord till oss, givet genom profeter, kände jag den Helige Anden starkare än någonsin. Jag är övertygad om att han också kände det. Jag behövde inte söka efter några ord utan allt som jag sade bara flödade till mig, jag behövde inte tänka eller leta efter ett enda ord. Vi kom in lite väl djupt där en sväng när vi pratade om tempel och eviga familjer (som var den liktion vi egentligen hade förberett), vi kom in lite på spåret om katter och kattungar¹… men sedan tog vi samtalet tillbaka till de grundlägande: jag berättade för honom vilka känslor jag får när jag läser Bibeln och Mormons Bok, att att det är genom de här känslorna som jag vet att dessa är av Gud. För att förklara vad jag känner läste jag från Galaterbrevet 5:22-23:

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Det här är vad jag känner, jag påverkas av den Helige Anden och mitt hjärta förändras när jag sätter mig och tar in orden i skrifterna. Vi vittnade för Eero att det är precis så här han kan veta själv att skrifterna är sanna, och att det budskap vi kommit till honom med är från Gud. Allt han behöver göra är att läsa, be och fråga Gud, sedan känna hur det känns… för de allra flesta jag känner upplever bönesvar genom sina känslor snarare än hörbara ord eller manifestationer. När jag vittnade för honom att han själv kan veta, lika säkert som han vet något annat i sitt liv, kändes till och med min röst annorlunda, det var ett mäktigt tillfälle.

Ett tag under lektionen kände jag ”spännande, undrar vad som kommer härnäst” för så är det när man blir vägledd an Anden i en undervisning, och inte sällan lär man sig själv något nytt också. Äldste Eyring tror jag det var som sade att ”Jag vet när anden är närvarande i min undervisning, för då lär JAG mig saker”.

Att bara lyssna kan ha en konstig effekt…

Publicerat torsdag 24 april, 2003 av Mattias

En ganska bra dag allt som allt. I morse var vi 2 timmar hos syster Korhonen, sedan åt vi lunch med syster Riihonen. Vi gav vårt andliga budskap från L&F 4 och sedan hade vi en kort djupdykning i ämnet evig utveckling. Vi nämnde att Gud, vår himmelske fader, han utvecklas inte längre utan är fullkomlig, ”färdig” om man skall uttrycka sig så, men att han utvecklas ständigt och för evigt genom att vi människor, hans barn, gör det. Vi tipsade henne om några andra ställen att studera om det (L&F 93, 132, Abr 3 samt första delen av bokserien ”Frälsningens lära” av Joseph Fielding Smith).

Efter det knackade vi dörr i Kokkonen’s område. Det kändes ovanligt bra att knacka dörr idag, jag kände mig glad och pratade mera och annorlunda med folket. Jag lyckades flera gånger få dem att hejda sig då de var på väg att stänga igen sina dörrar. Kanske var det för att jag fick en liten boost då det gick bra när assistenterna var här häromdagen, jag kände mig lite styrkt efter det. Det känns som att jag har fått lite större tro på dörrknackandet, att det är möjligt att faktiskt komma in oftare och att undervisa en familj.

På kvällen gick vi hem till familjen Kokkonen. De hade andra gäster där, ett par från gatan bredvid. De var delvis där för att se på Aris konstruktion på tomten (han bygger ett förråd). Vi pratade en bra stund med dem, och Gloria hade gjort mat. Efter maten hade vi vårt budskap om bön, och gästerna var också med på det. Efter budskapet frågade jag kvinnan i paret – Sirkka – om vi kunde komma förbi dem någon dag och berätta mera om varför vi valt att gå ut som missionärer i två år, och vad det i våra ögon är som skiljer den här kyrkan från andra kyrkor.

De kom på en rad ursäkter till varför det inte passade, varför de ville stanna i den ”vanliga” kyrkan (ingen har ju bett dem byta kyrka… än hehe), hur det inte spelar någon roll i deras ögon vilken kyrkan man går till, och till och med hur konstigt de tycker det låter med Joseph Smiths berättelse att Gud skulle ha visat sig för en ung pojke i USA (ja, det är ju en stötesten för många, dels att det hände i USA och dels att Gud fortfarande skulle uppenbara sig för människor så många hundra år efter att vi fått Bibeln… som att den skulle ersätta Guds levande kontakt med människor…). Jag bara log och nickade medan vi tog på oss kläderna. Jag tänkte för mig själv att ”jaja, jag försökte i alla fall berätta mera för dem, vill de inte ha något av det så skall jag inte tränga mig på” men sedan kom hon ändå fram till oss precis innan vi skulle gå, och sade att det ändå vore trevligt om vi ville komma förbi och hälsa på framöver. Vi fick adressen… jag var förvirrad, och min kamrat som talar flytande finska också. This did not make any sense at all =) Efter alla ursäkter så ändrar de sig?! Ja ja, bara kul om vi får komma dit någon dag, vi försöker väl framöver.

Mormons bok styrker bibeln

Publicerat onsdag 23 april, 2003 av Mattias

Idag kom assistenterna hit för utbyten¹. Först gick jag ut med Äldste Williams. Det var ett tag sedan han var här uppe och jobbade, det var ju när han bodde i Oulu och det är ett tag sedan. Han kallas förresten för Pieni Williams, för att skilja honom från den andra Williams (som åkt hem nu, han var ju i samma grupp som Äldste Smith, och den här Williams åker i nästa ”change” för han var gruppen efter). Vi hade ingen framgång.

Efter lunch gick jag ut med Äldste Butler. Vi kom in till en man som var fäst vid sin Bibel. Han kunde inte acceptera att det fanns någonting från Gud utanför den. Vi berättade om vår övertygelse om att bibeln är Guds ord, men tog tillfället i akt att undervisa honom lite om hur bibeln blev vad den är idag. Vi berättade för honom att det på och efter Jesu tid fanns många skrifter, många uppteckningar av vad Jesus och hans lärjungar sagt och gjort. Dessutom fanns det uppteckningar kring hela Israels historia (moseböckerna, israels profeter ända fram till malaki osv.). Långt efter att Kristus och apostlarna dödats samlade man ihop några av dessa skrifter, och sammanställde dem till vad som idag kallas för bibeln. Det är långt ifrån en komplett sammanställning av allt som begav sig i Israel under Jesu tid (som i Joh 20:31) och var heller aldrig ämnat som en handbok för en kyrka, den gör ingenstans anspråk på att vara ett fullständigt Guds ord på något sätt.

Men det som står i den är sant, och kan leda en själ till Kristus.

Här har vi en annan bok som också innehåller värdefulla vittnesbörd om Frälsaren, i vissa avseenden tydligare och mindre tvetydig undervisning än den vi finner i bibeln… Den tar inte bort något från bibeln, utan styrker och i vissa avseenden förklarar de principer och sanningar som bibeln lär ut.

Vår man var tyvärr inte intresserad av att undersöka Mormons bok.

På kvällen undervisade vi Alexi om familjer, hur familjer kan vara eviga, hur de till och med var ämnade att vara det (när Adam och Eva befalldes att leva tillsammans fanns ju till och med inte någon död i världen ännu…). Vi pratade lite om vem Gud är också. Det var nog den bästa diskussionen jag haft med Alexi. Kanske var det också den sista.

Jag funderade ikväll över något som jag hörde i ett tal en gång. Varför prövade Gud Abraham? Behövde Gud se vad Abraham var villig att göra, att offra, för sin tro, för sin Gud? Nej, Gud visste givetvis redan vad Abraham skulle göra, han känner oss alla bättre än vi känner oss själva. Däremot behövde Abraham lära sig någonting om Abraham. Det var för hans egen skull. Så tror jag att det ofta är med prövningarna i vårt liv också.

Kärlek driver ut rädsla

Publicerat lördag 19 april, 2003 av Mattias

Dagen började tufft med ett gatumöte i Oulu ¹. Ingen stannade upp för att prata. Vi lyckades dock ge bort en Mormons bok innan vi gick till Kajaani-tåget.

I övrigt var dagen en av de bästa hittills. Jag kände mig avslappnad och kunde uttrycka mig näst intill obehindrat när jag talade med folk. Vi träffade en kvinna som jag och Äldste May träffade förra veckan. Vi pratade om Mormons bok och hon fick en att läsa hemma. Efter det gick vi hem till familjen Oksanen. Vi påminde dem om att de var inbjudna till kyrkan imorgon då President Hoyt är där (grenskonferens²).

På kvällen gick vi förbi familjen Kokkonen. Vi hade ett budskap om försoningen. Vi var där i någon timme, jag upplever att det är en starkare andlig känsla under kortare besök, när vi blir kvar hos en familj upp emot två eller tre timmar blir det mera att man umgås och slappar, det är bättre med mera fokuserade besök. Det känns så skönt när man blir vägledd i sitt budskap, jag hade tänkt att ta upp ett annat ämne med dem ikväll, men det här kändes helt rätt. Jag kom att tänka på något som syster Hoyt berättade i sitt tal under gårdagskvällens brasafton. Områdespresidenten för Europa, Äldste Tobler, hade förbjudit dem att förbereda sina tal, utan istället uppmanade han dem enligt L&F 84:85 att ständigt samla livets ord i sina sinnen

Bekymra er inte heller i förväg för vad ni skall säga, utan samla ständigt livets ord i era sinnen, och det skall i samma stund bli givet er den del som skall tilldelas var och en.

Denna uppmaning och uppenbarelse gavs genom Joseph Smith till de första Äldsterna som gav sig ut för att predika. Jag tror att den gäller för oss ännu idag.

Det som syster Hoyt förresten talade om var att bli av med rädsla inför att göra missionärsarbete, och det gäller ju heltidsmissionärer såväl som medlemmars egna ansträngningar att dela med sig av evangeliet i sin vardag. Syster Hoyt talade om hur kärleken driver ut rädslan. Hon läste från första Johannesbrevet 4:18

Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Hon talade även om hur vi erhåller den kärleken, hur vi kan låta vårt hjärta förvandlas så att vi kan känna den – och det sker genom att vi ber om den ”av hela vårt hjärta”, det är en gåva från Gud, ingenting vi kan uppnå helt av egen kraft. Hon läste från Moroni 7:48

Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är, så att vi kan ha detta hopp och så att vi kan bli renade alldeles som han är ren. Amen.

Jag skall börja be om det intensivare. Vilken underbar dag det var idag.

Aldrig mer

Publicerat måndag 14 april, 2003 av Mattias

Idag var en skön förberedelsedag, men en jobbig kväll. Vi var hemma hos Jocke, men det var konstigt. Det kändes skönt att ha broder Kervinen med oss för han är alltid så lugn. Jocke ville nämligen att vi skulle lyssna på musik med honom (hans typ av musik) och när vi förklarade att våra missionärsregler är att vi inte lyssnar på populärmusik, eller ser på tv-underhållning, fick han ett smärre utbrott. Han skrev och svor och hade sig.

Vi beslutade enhälligt att aldrig mer gå hem till honom. Vi gick därifrån kort efter att han lugnat ner sig.

Vi besökte familjen Oksanen på vägen hem. Vi hade en bra diskussion med dem, och pratade bl a lite om tempet.

Träffa Jocke igen

Publicerat söndag 13 april, 2003 av Mattias

Ännu en bra dag. Var i kyrkan, Jocke var där så vi pratade en stund med honom. Jag kände att det var OK att besöka honom igen, så vi bestämde en tid, och broder Kervinen följer med oss.

Vår plan var att skrifta lite i Otanmäki, men familjen Kovanen skulle inte vara hemma, så vi hoppade det, vi hade inte packat lunch med oss till kyrkan och eftersom det är söndag kunde vi ju inte köpa oss något där ute att äta senare heller.

Vi knackade lite dörr, träffade kvinnan som fick en Mormons Bok för ett par veckor sedan men hon hade inte tid nu, men sade åt oss att titta förbi nästa gång vi är i krokarna. Sedan fortsatte vi knacka dörr och fick komma in till en man vid namn Juha, han hade visst träffat missionärerna förut. Vi hade en första diskussion. Han hade precis renoverat sitt kök och det var väldigt fint, han hade visst gjort allt träsnideri själv.

Follow-up

Publicerat fredag 11 april, 2003 av Mattias

Idag var ännu en bra dag. Vi började med att hjälpa till hemma hos syster Riihonen, det var någonting med datorn som Äldste Byggmästar hjälpte henne med. Jag passade på att läsa en stund under tiden. De pratade något om finska krigsveteraner och hemliga vapengömmor inför en eventuell ny rysk offensiv. ”Rikshemligheter” skojade de när jag frågade vad de höll på med =)

Efter lunch knackade vi dörr i sydvästra delen av stan. Träffade ett par som jag och Äldste Smith hade en diskussion med för en tid sedan (deras dotter med barn var på plats sist vi va där). Vi blev nätt och jämt insläppta den här gången, och pratade lite om Mormons bok, men de var inte direkt intresserade, och jag tror inte att manne förstod allt vi sade.

Vi fick sen lunch hemma hos syster Seitsojoki och gav henne ett kort budskap om templet, sedan gick vi hem till Sari, dottern till paret vi var hemma hos före lunchen. Hon hade ju verkat lite mera intresserad än sina föräldrar. När vi kom till hennes hus stod maken på uppfarten och tvättade bilen, vi växlade några ord med honom och han var väldigt trevlig. Han öppnade åt oss och ropade åt Sari att vi var utanför. Det visade sig att hon just hade lite söndagsskola för barnen i området, och det var många där vill jag lova, 15 stycken. Hon frågade om vi ville vara med och vi svarade att ”varför inte” så vi gick med in.

Hennes lektion med barnen handlade om påsken, om jesu död och uppståndelse. Efter det, då barnen sprungit iväg ut för att leka, hade vi en första diskussion med Sari. Allt kändes så bra, vi kände Anden, hon ville ta boken och läsa, och när vi stod där och pratade med henne precis innan vi skulle gå så kändes det precis som när man är hemma hos en medlem, det var så ledigt och vänskapligt. Vi kom överens om en tid för att komma tillbaka.

Att så ett frö

Publicerat torsdag 10 april, 2003 av Mattias

Idag var en bättre dag än igår. Vi åt lunch med syster Riihonen och gav henne ett andligt budskap, och fick tid för ”service” (tjänande)¹ imorgon. Sedan knackade vi dörr hela eftermiddagen.

På kvällen undervisade vi Esa, vi såg filmen ”Legacy” tillsammans och pratade lite om kyrkans historia under 1800-talet och alla prövningar som de tidiga medlemmarna fick utstå.

Efter Esa gick vi hem till Alexi. Det var som vanligt trevligt. Hans flickvän Vivi var där, hon har visst flyttat in nu så vi ser väl mer av henne framöver. De hade TV och video nu, så nästa gång kanske vi skulle ta med någon av kyrkans kortfilmer. Vi undervisade ingenting idag men vi lärde känna dem lite mer. De två passar så bra ihop, tycker jag. De gifter sig säkert. När de får barn kanske de börjar fundera allvarligare över livets djupa frågor… då kanske han minns något från våra samtal. Kanske vi har sått ett frö hos honom för framtiden.

Kuhmo

Publicerat lördag 29 mars, 2003 av Mattias

Som omväxling arbetade vi ute i Kuhmo idag =) Vi började med att knacka dörr, och där blev vi insläppta hos ett äldre par. Vi gick igenom första diskusisonen, men de kände sig nöjda med den presentationen, de var inte intresserade av att vi skulle komma igen.

Efter en stund åkte vi hem till familjen Komulainen, åt lunch, och jag fick håret klippt. Sedan spelade vi Alias (på finska förståss – spelet där man skall beskriva ord). Jag lyckades väl sådär…

Sedan hade vi ett andligt budskap där vi hade en diskussion med dem och hämtade in deras förslag på vad vi kan säga för att väcka intresse för Mormons bok när vi är ute och arbetar. Vi fick några bra förslag, och i slutet vände vi över det till dem, och utmanade dem att använda dessa idéer under kommande veckor när de får chansen att prata med vänner och bekanta om tro.

På bussen hem hade vi vårt ”companionship study” och läste bland annat Matt 6:22-23

Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

Vår fråga var – vad representerar ögat?

Efter att vi jämfört lite andra skriftställen kom vi fram till att det kanske kan betyda avsikter, att om våra avsikter är goda så sprider det positiva effekter, men om våra avsikter är negativa eller själviska, då får det negativa följdverkningar.

mormonmission.se

Etikettarkiv: undervisning