Idag var en tung dag, det tyckte även min greenie. Vi hade 8,5 timmars dörrknackning utan att undervisa någon. Korta pauser för lunch och mellanmål. Vi gav heller inte bort någon Mormons bok idag. Däremot visar vi att vi är här, och är villiga att göra arbetet även när det känns tungt. ”Thy gold to refine”… jag är övertygad om att det stärker oss, på något sätt… Min finska till exempel, den är bra mycket bättre nu än för bara en vecka sedan. Alltid när jag undrar över något kan jag fråga Äldste Byggmästar, och oftast kan han förklara precis hur det är, och varför, med grammatik och allt. Vi pratar nästan bara finska med varandra hela dagarna, det hjälper ju givetvis.

Under kvällens comp. study (som vi också oftast har på finska) läste vi L&F 58:26-28

Jag kom att tänka på vad vår ledare i MTC, president Nixon, undervisade om på en av assistentträffarna, om celestiala och terrestriala personer, med mera bekant terminologi himmelska och jordiska personer. Och då menar jag inte änglar, utan människor du och jag som lever efter en viss lag, lägre eller högre.

President Nixon hade jämförelsen att du efter släktkalaset kommer in i köket och tar den smutsiga formen som din mamma är på väg att diska, och så gör du rent den själv. Utan att bli ombedd, utan för att du ser behov och vill hjälpa. För honom var det ett exempel på vad det innebar att vara leva efter en celestial lag.

Idag var en bra förberedelsedag. På morgonen hade vi companionship study, och jag börjar gilla boken ”missionary guide”, har inte riktigt gjort det förut men den har ganska många bra exempel.

Efter det hade vi ”companionship inventory¹Companionship inventory kallas det för när man sitter ner och tar upp saker som man irriterar sig på, saker som man tycker att den andra gör fel etc. så att man slipper gå ohc störa sig på det och bli irriterad i det tysta, och sedan explodera till synes utan anledning en dag. En teknik vi fick lära oss i MTC var ”the oreo cookie”. Den som ätit en oreo-kaka vet att den har choklad – vaniljkräm – choklad. Vitsen med liknelsen är att man skall börja berätta något som man uppskattar hos sin kamrat, sedan ta upp det som man har svårt för, blir stött av etc. men sedan avsluta med en till positiv sak.”, det hade aldrig jag och Äldste Smith, men som sagt, my show =p Vi hade naturligtvis inte något att ta upp efter bara några dagar, men det kommer väl kanske längre fram. Vi berättade för varandra hur tacksamma vi är för det här kamratskapet. Han var särskilt tacksam för att jag vill hålla mig till alla missionärsreglerna, för det är viktigt för honom också.

På kvällen var vi ute och knackade dörr en stund, och det verkar garanterat som att den bistra kylan är på tillbakaväg, den har visst inte gett upp än, den tog bara en paus…

En tanke jag hade ikväll angående companionship inventory: Varför kan man inte bara försöka bortse från olikheterna? Varför inte bara leva med det och hålla ut fram till ”change day”, till förflyttningarna, hoppas att den ena får förflyttning? För att ett viktigt syfte med en mission är träning inför äktenskapet, träna på att leva och bo ihop med någon.

Om du tänker hålla dina äktenskapsförbund så kommer det ingen ”change day” när du väl valt din eviga kamrat =) Det blir aldrig någon förflyttning, då är det bra att ha några verktyg för att reda ut relationen.

Idag upptäckte jag hur annorlunda det är att gå i kyrkan i en större församling. Vi hade ett par extra möten också ang. församlingens missionärsarbete. Efter kyrkan åkte vi tillbaka till de personer vi mötte igår som sade ”kom en annan dag” och en av dem släppte in oss och vi hade en första diskussion. Under kvällen knackade vi lite dörr men utan resultat.

Äldste DeGering har en bild på Kristus där det står ”I never said it would be easy, I only said it would be worth it” (svenska ”Jag sade aldrig att det skulle bli lätt, jag sade bara att det skulle vara värt det”). Äldste May tyckte inte om det.

”-Han sade aldrig det vet du… Kristus alltså.”

”-Nej, det kanske inte står ordagrant i skrifterna…”

”-Nej, värre än så, det är en falsk lära. Kristus sade faktiskt det motsatta…” Äldste May tog fram Matt 11 och visade för honom vad Kristus faktiskt sade:

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor¹hänvisar här till moselagens bildligt tunga ok så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.

Evangeliet gör inte livet tungt och svårt, tvärt om är det ju ett glädjebudskap som gör livet lättare och lyckligare. Om det inte gör det så har man ännu inte förstått vad evangeliet är.

DeGering hade även en dikt som han visade. Han hade inte skrivit den själv men han gillade den. Den handlade om en person som gottade sig i allt livets goda, och med munnen bekände frälsaren. Den var ganska vass men med en viss poäng…

To believe in teh Savior means to do what he said,
because faith without works is nothing but dead,

Satan knows Jesus, believes in him too,
so tell me the difference between Satan and you.

Jag hoppas den skillnaden är stor för oss alla, att vi har en stor skillnad att visa upp för domaren i slutet =)

Då har man tagit farväl av Äldste Ryan Smith för alltid då… honom och Äldste Williams. Själva åkte jag och DeGering med bilen till Kajaani. Dagen började bra med att vi knappt fick upp det fastfrysta tanklocket på bilen när vi skulle fylla upp den inför resan, vi höll nog på i en kvart där nere vid bensinmacken innan vi fick loss det.

Väl i Kajaani packade jag grejer för veckan, kläder osv. det hade ju underlättat att veta detta innan resan, hade liksom kunnat packa med det här på tåget då, men det var förstås lite kul att åka också, och se omgivningarna från bilen… hitta rätt väg, snacka med DeGering… Vi tog med Äldste Smiths cykel också, han skulle visst sälja den till någon missionär i norr som skulle hämta den i Oulu vid tillfälle. Efter många om och men lyckades vi få in den, lagom nedmonterad, i vår VW Polo.

På eftermiddagen när vi var tillbaka i Oulu handlade vi lite mat i närheten av deras område, ”-Jag vet inte hur ni skötte det i Kajaani” sade DeGering, ”men här köper vi var och en till sig”. Jag och Smith hade delat på middagarna, han var visst inte van vid det. Efter shoppingen var det vidare till tågstationen för att plocka upp de två nya missionärerna, Äldste May och syster Brown. May var vår nya zonledare, han kom senast nu nerifrån Espoo, förort till Helsingfors. Brown var rakt från MTC.

När vi lämnat av syster Brown hemma hos syster King inne i Oulu så körde vi runt lite i området. Äldste May ville orientera sig lite, och känna av kvarteren.

Sedan besökte vi en medlem som bjudit oss på middag. Sedan engelska-undervisning¹I Oulu är det standard på torsdagar att ha engelskalektion i kyrkan för medlemmar och andra intresserade. Vanligtvis, eller av tradition, är det oftast amerikanska missionärer i Finland, och det har länge varit ett sätt att tjäna folket och samtidigt ett sätt att visa upp kyrkan eller kanske hitta någon som vill veta mera om kyrkan genom att erbjuda gratis engelskaundervisning.

De sista timmarna av dagen ägnade vi åt att knacka dörr. Det här hade redan varit en lång dag kände jag, men ingen tid att förlora, vila kan man göra sen, efter mission… eller senare. Medan vi gick från dörr till dörr och knackade på så bekantade vi oss med varandra. Jag tycker redan mycket om Äldste May. Han känns mera jordnära, inte så… ”amerikansk” som båda Williams, och White. Han ”snackar” inte så mycket.

I mina skriftstudier i morse läste jag om Israels förskingring och kommande insamling. Jag tror att det är den vi arbetar på, att samla de troende och villiga från alla folk och nationer. Jag lärde mig även lite annat, men jag tror att vissa saker skall man inte berätta om. Vissa saker är det bättre för varje enskild individ att själv lära sig genom Anden, för när den Helige Anden talar till vår ande, eller till vårt hjärta, då vet vi genast att det är sant. Om jag berättar någonting för dig som jag har lärt mig, då får du det genom tankar och logik först, och måste pröva om det är sant genom att själv be och studera och fundera. Och om det jag berättar är större än vad du är redo att ta emot eller tro på så kan det så tvivel hos dig och bli något negativt för dig istället för vad som var tänkt.

Därför är det ibland bättre att hålla saker för sig själv, och låta den Helige Anden ppenbara för var och en de delar av ”rikets hemligheter” som vi vid var tid behöver få höra och veta.

Dagen började med möten i kyrkan, det var extra kul att Eero Määttä kom. Min kamrat hade tal, det är ju hans sista söndag här. Hm, tiden har ändå gått rätt fort…

Innan mötena satt jag och läste L&F 84 om prästadömet, och fick ett starkt vittnesbörd om det, det kändes som att kraft från ovan kom till mig. Jag vet att vi är sända att samla in dem som Herren har förberett, de av allt folk som är villiga att sluta förbund med Honom, men när jag läste verserna 49-52 så kände jag att vi har även ett ansvar att göra något för att frigöra dem som Satan har bundit med hårda band och tunga kedjor. Under senaste generalkonferensen sade Äldste Ballard att Satan tar eviga fångar i en skrämmande hög takt (eng. ”taking eternal prisoners at an alarming rate”). Jag tror inte bara vi skall samla in de som redan är ”rättfärdiga” (i relativa termer alltså, egentligen finns ju bara en enda person som varit rättfärdig, Kristus) och som väntar på att höra Herrens evangelium, utan även sträva efter att fritaga dem som förblindats av de synder Satan lurat in dem i, eller de ”människofilosofier” som han lurat dem att tro på.

Stannade inne idag. Jag trodde inte att min förkylning skulle bli ett problem för oss, men det har den blivit. Jag orkade dock studera större delen av dagen, och vi lyssnade till en av Truman Madsens föreläsningar om Joseph Smith också, den handlade om några av hans lärdomar kring sådant som rör pengar. En av hans egna principer var att då man lånar något bör man alltid lämna tillbaka det med ränta. Det levde han efter, och det fanns till och med män som tävlade om att låna ut sina redskap till honom för de visste att de fick tillbaka dem i bättre skick (yxan slipad vassare etc.).

Något annat han sade, och som fick mig att vilja leva i större givmildhet, var ”denna världen har mer än tillräckligt med resurser för alla som lever i den, men pga människors kalla hjärtan och ha-begär, pga av senare generationers oförmåga att skilja mellan behov och begär, lever många i fattigdom och svält. Jag vill leva mitt liv i måttlighet vad gäller materiella ägodelar.