Vi knackade dörr ganska mycket idag också. Vi undervisade ett äldre lestadian-par och åter igen blev jag förundrad över hur bra Äldste Ahonen undervisar, och tar in skriftställen som passar, och jag känner den Helige Andens vittnesbörd till hans undervisning. Vi åt middag hemma hos Moisios ikväll.

När vi sedan var hemma för kvällen läste jag L&F 19 och kände mig djupt träffad av de sista två verserna, men fattade mod i Frälsarens uppmaning…

 Eller kan du fortsätta springa omkring som en blind vägvisare?

Eller kan du vara ödmjuk och saktmodig och uppföra dig förståndigt inför mig? Ja, kom till mig, din Frälsare. Amen.

Vi knackade dörr hela dagen idag, delade upp den i två block med lunchpaus. När vi var klara på kvällen hade vi en tupplur kring 18-tiden, fötterna var såå trötta efter att ha vandrat runt en hel dag, extra jobbigt är det ju för fötterna då man har finskor på sig hela tiden, man kan ju inte precis ha kostym och gympadojor, även om det vore härligt. Det börjar bli glesare och glesare med folk, de flesta är i sommarstugan så här i början av augusti.

På kvällen fick vi middag hemma hos Marlene Byggmästar. Vi hjälpte till att flytta lite möbler, och så gav vi ett andligt budskap.

Jag lägger ofta märke till hur min kamrat kommer med nya och bra grejer vid dörrarna, grejer som jag aldrig skulle komma på. Jag har inte riktigt den gåvan när det gäller att improvisera och att prata med främlingar… jag strävar att finna min egen gåva. Även om jag inte har alla färdigheter eller egenskaper som vore önskvärda i en missionär så hoppas jag i alla fall bli ihågkommen som en som arbetade hårt och flitigt och efter sin lilla förmåga gjorde sitt bästa. Herren har aldrig påstått att han har kallat världens elit till sin kyrka, tvärtom har han sagt (i L&F 1:19-20) att

…det som för världen är svagt skall komma fram och bryta ned de starka och mäktiga, så att människor inte skall kunna råda sin nästa, inte heller förlita sig på köttslig arm —

utan så att var och en skall kunna tala i Herren Guds, ja, i världens Frälsares namn,

Herren visar att han är mäktig att utföra sitt eget verk genom att göra det genom jordens svaga och enkla. Se bara på Joseph Smith, hans familj hade inte ens haft råd att ha honom i skola tillräckligt, ändå blev han redskapet att översätta en forntida uppteckning skriven på egyptiska, och att återställa Jesu Kristi kyrka till jorden.

När vi lagt oss ikväll pratade vi en stund om evangeliet. Vi reflekterade över att generalauktoriteter alltid talar om omvändelse då de kommer. Det är som om de vill att vi fokuserar på att VARA det bästa vi kan, inte så mycket på att GÖRA specifika saker, eller rätt saker. Det är nog viktigare för min framgång vem och vad jag är, än vad eller hur jag gör saker.

Vi reklekterade också över att änglar endast uppenbarar sig för människor för att kalla dem till omvändelse (med ett fåtal undantag). Det är i slutändan vad livet handlar om – att omvända oss – att föra våra önskningar i harmoni med Guds önskningar. Att ta denna ”naturliga människa” och bli en helig, genom Kristus, så att vår kropp kan passa in i en celestial värld, eller som kung Benjamin säger till sitt folk i Mosiah 3:18-19:

Ty se han dömer, och hans dom är rättvis. Och det spädbarn som dör i späd ålder förgås inte, men människorna dricker fördömelse till sina egna själar om de inte ödmjukar sig och blir som små barn och tror att frälsning har kommit, och kommer och skall komma i och genom Kristi försonande blod, han som är Herren den Allsmäktige.

 

Ty den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far.

njn

Vidare, om vi inte strävar framåt och omvänder oss, och kommer närmare Herren, då åker vi bakåt, det är som att stå i en rulltrappa som går nedåt, om man inte rör på sig så kanar man ner, det går inte att stå stilla, det finns ingen neutral mark. En tro och ett vittnesbörd är en färskvara, man kan inte äta för hela veckan genom att frossa på måndag.

Jag hade också en tanke idag om kärlek. Ibland blir man ju irriterad på folk eller tappar tålamodet, men tänk om jag alltid skulle veta och ha klart för mig vem jag är, och vilka de är som jag möter, eller jobbar ihop med (söner och döttrar till Gud, bröder och systrar från hans himmelska familj) då skulle det nog inte vara så svårt att ständigt känna och visa kärlek.

Den här dagen vill jag på alla sätt bara glömma. I början trodde vi den skulle bli bra, vi fick komma in och undervisa redan på första dörren, en första diskussion. Men efter det gick allt bara utför. Det var stekande hett hela dagen, och det fuktiga luften stod helt stilla, det var som att vandra omkring i ett hett hav och man blev sjöblöt och hade flugor och mygg efter sig hela tiden. Assistenterna hade planerat att komma och besöka oss (de var i närheten), men de ställde in det. Den mannen vi hade bestämt tid med för att undervisa på Michaelas gata var inte hemma. En annan diskussion som vi hade planerad såg vi att han var hemma men öppnade inte när vi kom.

Hela dagen gick mycket segt, men så på eftermiddagen kom räddningen då vi blev bjudna på middag av syster Vittik. Jag hade ett budskap från Mosiah 4:9

Tro på Gud. Tro att han är och att han har skapat allt, både i himlen och på jorden. Tro att han har all visdom och all makt, både i himlen och på jorden. Tro att människan inte förstår allt det som Herren kan förstå.

Kvällen, som även den kändes som en evighet, lyssnade vi på en pingstkyrko-predikan, och pratade lite med pastorn efteråt.

Jag känner mig alltid så stärkt och uppbyggd i min tro då jag besöker andra kyrkors verksamhet och predikningar, och får ta del av deras läror. Jag förstår att det låter uppblåst eller högmodigt, men det är inte så jag menar det, och jag ser definitivt inte ned på medlemmarna i andra kyrkor. Jag känner bara en sådan tacksamhet för alla delar av evangeliet som uppenbarats i och med kyrkans återställelse, och tack vare levande profeter i vår tid. Vi är inte utlämnade till tolkningar eller ordstrider kring vad Bibelns nu döda profeter menade med olika läror osv. utan vi har under de senaste 180 åren haft profeter på jorden igen, profeter som kan tala med Gud och uppenbara hans vilja.

För mig stärker det mitt vittnesbörd om Jesu Kristi kyrka då jag besöker alternativen, trots allt det goda som finns bland dem och trots alla brister som finns hos oss (jag menar oss medlemmar). Jag menar inte att folket i Jesu Kristi Kyrka är bättre än folket i andra kyrkor, men tack vare uppenbarese i vår tid har vi möjlighet att förstå evangeliet bättre. Om människor sedan lever efter allt det de vet, det är en helt annan fråga. För tankarna osökt till Herrens eget förord till Läran & Förbunden, där han själv påpekar just sin kyrkas medlemmars synder (L&F 1:30-32):

…den enda sanna och levande kyrka på hela jordens yta, i vilken jag, Herren, finner behag. Detta säger jag om kyrkan som helhet och inte om de enskilda medlemmarna.

Ty jag, Herren, kan inte se på synd med den minsta grad av överseende.

Ändå skall den som omvänder sig och håller Herrens bud bli förlåten.

Innan vi gick in ikväll stannade vi i en lekpark och testade en snurra, det var en snurrande plattform som var förvånansvärt svår att hålla sig fast på. Äldste Phelps är bra på att släppa loss och roa sig ibland.
Innan jag skulle lägga mig funderade jag lite mer kring undervisningen som Äldste Jensen hade med oss sist han var här. Han talade om de tre orsakerna till att vi kommer tillsammans i kyrkan (söndagar, konferenser, för missionärer kan vi räkna zonkonferenser, distriktsmöten och kanske även comp.study). Han läste från L&F 43:8-9 som talar om då Herren befaller några av kyrkans tidiga medlemmar att träffas:

Och se, nu ger jag er ett bud att när ni är samlade skall ni undervisa och bygga upp varandra, så att ni kan veta hur ni skall göra och leda min kyrka, hur ni skall handla beträffande de olika delarna av min lag och mina bud som jag har givit.

Och på så sätt skall ni bli undervisade om min kyrkas lag och bli heliggjorda genom det som ni har fått, och ni skall förbinda er att göra allt i helighet inför mig

Vi träffas alltså för att 1) Bli instruerade (”how to’s”), 2) För att bli heliggjorda (eller ”andligen upplyfta” enligt annan översättning, dvs. motivation) och 3) För att förbinda oss att uträtta något (eller ingå förbund).

Blää vilken dag. Ingen sol på hela dagen, och bara blåsigt och molnigt. Vi hade en bestämd tid med Heidi på morgonen, men hon var inte hemma. Antingen är hon väl hemma eftersom det är lov, eller så var hon uppe och festade igår som andra studenter, och ligger och sover gott nu.

Det var som sagt en lång dag. Men vi fick i alla fall prata finska hela dagen eftersom vi valt ett sådant område, det var ju bra för min kamrat, så han kunde vara mera delaktig.

Det enda positiva som hände under dagen var att vi träffade Moisios granne, han var visst här hos en bekant i detta området och jobbade på en tomt. Det var han som kände igen oss, han ropade mitt namn och vi samtalade i närmare 10 minuter, kul.

På kvällen hade vi engelska-undervisning i kyrkan¹Missionärerna har historiskt sett undervisat engelska mycket i nordiska länderna, missionärerna här har ju varit amerikaner med väldigt få undantag, och det har varit ett bra sätt för missionärerna både att göra tjänande för samhället och för att finna människor som är eller kan bli intresserade av deras budskap.. Vi har sällan någon som kommer, men eftersom tiden för klassen finn utsatt, och är utdelad på många broschyrer osv. genom åren så är det lika bra att vi är där när det skall börja i alla fall, om någon skulle dyka upp.

Idag var det dock bara Daniel Byggmästar där, vi småpratade en stund med honom. Han är redo för att gå ut på mission, han har fått sitt kall till Grekland-missionen! Spännande. Förmodligen träffar han då Erik Ahlin där. Daniel åker om 1½ vecka.

Istället för engelskalektion så hade vi en liten andlig diskussion. Jag inledde den med att läsa Alma 26:22 som handlar om Ammon som varit ute som missionär bland Lamaniterna ca år 100 före Kristus. Han hade sett mycket framgång, och han talade upprymd av glädje.

”Ja, den som omvänder sig och utövar tro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll — honom skall det bli givet att känna Guds hemligheter. Ja, honom skall bli givet att uppenbara sådant som aldrig har uppenbarats, ja, honom skall bli givet att föra själar i tusental till omvändelse, på samma sätt som det har blivit oss givet att föra dessa våra bröder till omvändelse.”

Efteråt ställde jag lite skämtsamt frågan ”Vilken av dessa villkor är det som vi inte uppfyller?” Jag ber inte ständigt, det kan jag säga…

Äldste Phelps påpekade att det är en sak att be, och en annan att ha en bön i sitt hjärta ständigt, att vara lyhörd för den Helige Andens viskningar. Han berättade också något sagt av Brigham Young, kyrkans andra president (han efterträdde alltså Joseph Smith efter dennes död). Under en av pionjärernas²”Pionjärerna” kallas de första medlemmarna i Jesu Kristi kyrka i modern tid (1800-talet, då kyrkan precis var upprättad). De ogillades av folket där de bodde, och drevs från plats till plats för att slutligen göra den långa färden till Salt Lake i Utah, bortom klippiga bergen. En plats ute i öknen som ännu inte var en del av Förenta Staterna utan långt ute i ödemarken. Resan dit var lång och farlig, och många reste dessutom i årstider då väder gav hårt motstånd. Många floder skulle korsas etc. ibland var de frusna, ibland var det iskallt vatten att vada igenom. resor fanns en man som satte sig ner vid en flod och bad. Brigham Young hade sagt ”Det finns en tid att be, och det finns en tid att arbeta. Nu är tid att arbeta”. Själv minns jag en annan berättelse då en vagn gick sönder, och Brigham hoppade genast ur för att skjuta på så att vagnen inte skulle halka ner för slänten då den kanade snett utan hjul, och det var tungt för hästarna att dra. En man sade ”-Brigham, skall vi inte ha en bön först” varpå han svarade ”-Jag hade min morgonbön i morse, kom hit och knuffa på istället”. Vissa människor tänker helt enkelt inte så praktiskt som andra.

Daniel påpekade att de ”tusental” själar vi kan hjälpa kanske inte är tusen personer som står framför oss, men det slutliga resultatet av den enda person vi lyckas finna och hjälpa till tro, när denne har fört sin tro vidare ner genom generationer.

Då vi satt där och pratade om mission, och allt det roliga och spännande som Daniel har framför sig, så tog jag mig en allvarlig funderare över ”har jag upplevt allt det spännande och roliga som jag tänker mig att han har framför sig?”

Världen är som färger – om våra ögon fungerar så kan vi se alla vackra färger där ute, men om inte så ser vi bara grått och trist. Men det är pga av oss, skönheten finns där.

Jag funderade allvarligt över min mission fram tills nu, och vad som skall bli härefter. Det är upp till mig. Jag behöver lära mig att leva i nuet bättre. Jag måste lära mig att njuta av livet även då bördan på axlarna är tung.