Etikettarkiv: undervisning

Levde hos Gud innan vi kom till jorden

Publicerat av

Jag tog en stund för att be och fundera över dagens plan. Det kom en tanke till mig att ringa Susan, och det gjorde jag. Vi fick ett möte om en timme! Vi tog med oss syster Tapola från församlingen och gick dit. Vi hade en riktigt bra diskussion, vi kände den Helige Anden så starkt, det var en vänlig atmosfär och barnen lekte bra. Hon fäste stort intresse vid läran att vi levt hos Gud innan vi föddes hit till jorden, eftersom det ligger mig mycket varmt om hjärtat också återkom jag till den principen på olika sätt ett antal gånger under undervisningen. Vi skall tillbaka på tisdag.

Vi var i Lohja senare under dagen, undervisade Marjatta igen, och det gick bättre än förra gången. Vi läste tillsammans från Mormons Bok och den Helige Anden var stark. Vi åt hemma hos medlemmar, och på kvällen kom Black & Geurts hem till oss, vi har ”exchanges” med dem imorgon.

Undervisningar som dag och natt

Publicerat av

Dagen började med distriktsmöte. Efter de vanliga ärendena hade vi lite rollspel ang. vanliga frågor vi kan mötas av.

Efter mötet hade vi undervisning med Kari. Det gick så mycket bättre än någonsin tidigare. Vi hade planerat att undervisade den andra diskussionen igen, om Jesu Kristi evangelium och inbjuda honom att bli döpt. Tyvärr kan vi fortfarande inte möte honom oftare än varannan vecka, och han hade en hel del frågor om sådant han läst i Mormons bok så vi spenderade tiden med det istället. Vi ritade bland annat upp bilden av frälsningsplanen, och tog upp de fyra stegen i Kristi evangelium igen (tro, omvändelse, dop och Den Helige Andens gåva). Vi sade att längs vägen kommer vi att inbjuda dig att själv bli döpt i Jesu Kristi namn, det är därför vi hela tiden betonat vikten av att läsa i Mormons bok, och sedan be för att få ett svar från Gud om den är från Honom eller inte.

Efter Kari hade vi en undervisning med Reijo. Den första diskussionen vi hade gick ju bra, så vi fortsatte idag med den andra diskussionen (se ovan) men kom inte särskilt långt. Han ansåg att han aldrig gjort något fel, samtidigt som han satt och skröt om att han lurat sin fru och varit med andra kvinnor mm. Jag förklarade Herrens kyskhetslag och nya testamentets definition av äktenskapsbrott, men han har visst en helt annan moralisk kompass. Inte var han heller intresserad av att läsa Mormons Bok, så vi skall inte tillbaka dit.

Vi åkte till Lohja, fick mat hos medlemmar, och knackade sedan dörr i Routio fram till kl 20 utan framgång. På kvällen stannade vi sedan till hos Conovers för att hjälpa honom förbereda en presentation (powerpoint).

Min kamrat skaffade förresten ett träningshjul igår, och jag testade den också, och har sådan träningsverk i hela vänstra armen idag!

Det handlar om att VARA lycklig

Publicerat av

Dagen började med att vi åkte till kapellet i Marjaniemi för att lyssna till Äldste Groberg (en av kyrkans ledare på allmän nivå, ”General authority”). Han och hans fru talade till oss.

Han sade bland annat att hur jag mår på morgonen vittnar om hur stor del av mitt hjärta som är fokuserat på missionärsarbete. Om jag vaknar på morgonen och säger till mig själv ”jaha, ännu en dag att knacka dörrar i regnet…” så är nog mitt fokus på fel ställe. Om jag däremot har känslan av ”undrar vem vi kan kontakta idag” eller ”jag undrar vem Herren har förberett åt oss idag” blir det något annat när vi väl går till verket.

Han sade också att vi utstrålar vad vi är. Om en missionär är olycklig så kommer människor att se det, oavsett vad han säger. Det handlar om att VARA lycklig, inte att LÅTSAS vara det.

Efter konferensen med Ä Groberg skulle vi ta hand om en första diskussion åt systrarna, det var en ensamstående man och på samma sätt som vi bollar över ensamstående yngre kvinnor till dem, låter de oss ta hand om de ensamstående männen. Han var inte särskilt intresserad av oss eller vårt budskap, så han var mao. bara intresserad av systermissionärerna.

Vi tog en liten paus hemma, sedan vidare till Kivenlahti för att kolla en hänvisning från kontoret och några ”comebacks”. Fick totalt ett möte bokat, och mötte dessutom en trevlig man på gatan som ville att vi skulle komma hem till honom någon dag.

Efter det åkte vi till ett möte i Saunalahti, till en bra kontakt vi fick förra veckan, Ulrika. De var hemma, och vi hade en bra första diskussion med dem. Min kamrats första dessutom. Innan vi gick berättade de att de kände familjen Aho, att barnen leker ibland, så på vägen därifrån stannade vi till hos Aho och berättade om mötet vi haft, och att vi vill ha med någon av dem vid nästa tillfälle.

Vi styrde näst mot Siunteå, stannade till i Jorvas/Heikkilä och tog comeback-rundan där, alla tre var hemma och fortfarande positiva men inte tid nu. Man får underhålla kontakterna lite ibland. Åkte vidare till Ylimaula för middag. Det är härligt att se finska missionärer hos finska medlemsfamiljer. Stämningen blir så mycket mer avslappnad, de kan prata mera och förstår varandra bättre.

Vi hade som sagt tänkt knacka dörr i Siunteå resten av kvällen, men Äldste Black ringde från Espoo och bad oss komma med vår reservnyckel, de hade låst sig ute, så vi gjorde det, och spenderade sista delen av kvällen i Espoo.

När vi kommit hem på kvällen hade vi en mycket upplyftande stund, vi hade en andlig diskussion och sjöng ett par psalmer tillsammans. Jag är tacksam för att jag får spendera sista tiden av min mission med honom.

Vägledning för de unga

Publicerat av

Först skjutsade jag de avflyttande missionärerna (Dew och Colton) till tågstationen, sedan studerade jag och Black lite, sedan åkte vi till kontoret för lite utbildning gällande greenie-träning. Det är något nytt de börjat med, jag har ju redan haft 2 greenies utan någon specialträning, men det var en del bra tips där. Jag var med Blacks nya kamrat Guerts, och vi två var på en skolpresentation i kyrkan (en skolklass besöker kyrkan och får ställa frågor, och vi visar runt). Jag skaffade foldern ”ForTheStrengthOfYouth-eng” (på svenska kallas den ”Vägledning för de unga”) åt dem alla (på finska). Jag började med att välkomna dem, berätta lite om oss som missionärer, vad vi gör mm. Vi svarade på några frågor, och sedan delade vi ut foldern till alla. Jag vittnade om principerna som står i den, och att det är värt att leva efter dem, jag har sett många välsignelser i mitt eget liv.

Vi var bjudna på middag i Siunteå och jag hade med mig Schachsneider och Folley dit. Hoppade lite på deras studsmatta också. Innan vi gick in för kvällen kontaktade vi lite här utanför. Mötte en annan av våra grannar och pratade med henne i ca en halvtimme. Hundar ställer ju som bekant till det mycket i trapphus då man knackar på dörrar och hundarna skäller när ägarna inte låter dem nosa på oss, det finns dock en positiv sak med hundar – folk måste ut och rasta dem, då har vi chansen att prata med dem.

 

Han funderar allvarligt

Publicerat av

Jag var lite snurrig på morgonen idag då vi knackade dörr i radhusområdet i Iivisniemi, men det gick över efter en stund. Vi undervisade Kari på förmiddagen (killen med alla bilarna). Han hade läst ett antal kapitel från Mormons Bok, dock hade han ännu inte bett specifikt för att få veta om boken är sann. Jag och Dew hade förberett oss och övat på lektionens innehåll på morgonen, Dew hade övat mycket på orden osv. trots det gick det bara halvbra med språket när vi väl var där.

Då vi undervisade om omvändelse och dop såg jag på honom att han funderade allvarligt. Det kändes inte som att det var läge än att inbjuda honom att själv bli döpt, men han förstår mycket bättre nu det vi försöker förmedla. Han hade inga frågor om sådant vi redan pratat om på samma sätt som han hade för några veckor sedan, utan han är ”helt med.” Vad han sedan vill med sitt liv är en annan fråga, som han verkar jobba på att ta ställning till. Vi kände iaf. den Helige Anden starkt, speciellt då vi läste från och undervisade från skrifterna.

Oavsett vad han bestämmer sig för i fråga om kyrkan, och dop, när vi väl kommer till det, så tror jag att han har sökt någon form av andlig näring, det märks att han funderar allvarligt och noga när vi pratar om Kristus, försoningen, omvändelse och dop.

Efter lektionen hos Kari knackade vi dörr i Kauklahti. Vi undervisade en äldre kvinna men gick sådär. Efter det tittade vi tillbaka till några personer i området, men det blev ingen undervisning. Vi fick middag hemma hos medlemmar, och sedan kollade vi ytterligare några ”comebacks” och knackade dörr en stund.

En mäktig förändring i våra hjärtan

Publicerat av

Vi hade ett bra distriktsmöte på morgonen. Vi talade lite om hur man enklast kontaktar och skapar en relation till människor på gatan eller vid deras dörr.

Efter mötet åkte vi till Kari, bilförsäljaren. Han väntade oss dock först imorgon kl 10. Tur att vi hade fel dag nedskriven, för jag mindes inte en exakt tid, jag trodde vi ganska flytande hade sagt förmiddagen. Och eftersom vi inte går ut och börjar jobba förrän 10 hade vi inte varit hos honom exakt tio annars, så imorgon alltså.

Efter det stannade vi till hos Pelle. Han ville inte släppa in oss, han bodde visst med sin mamma och hon var inte lika positiv som honom, men vi hade en bra diskussion vid dörren. Han lyssnade intresserat hela tiden, och då jag berättade om Mormons Bok och förklarade vad den gjort för mig i mitt liv tog jag till min hjälp två verser från Mosiahs bok kapitel 5 (v 1-2) där Kung Benjamin – Mosiahs far – just talat till sitt folk och förklarat många viktiga principer i evangeliet för dem:

Och nu hände det sig att sedan kung Benjamin talat så till sitt folk sände han bud till dem, då han önskade få veta av sitt folk om de trodde de ord som han talat till dem.

 

Och de ropade alla med en röst och sade: Ja, vi tror alla de ord som du har talat till oss. Och vi vet även att de är vissa och sanna tack vare Herren den Allsmäktiges Ande som har åstadkommit en mäktig förändring inom oss, eller i våra hjärtan, så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.

Jag känner på liknande sätt att Gud gjort en förändring i mitt hjärta till följd av att jag utforskat Mormons Bok. Jag lever inte som Gud önskar i varje aspekt och detalj av mitt liv, men jag har en djup önskan att göra så och strävar efter det.

Pelle ville tyvärr inte undersöka Mormons Bok närmare, han nöjde sig med att ta broschyren om Joseph Smiths vittnesbörd (där Joseph bl a berättar om sin första syn där han fick se Gud och Kristus).

Efter det åkte vi till Jenna (i samma område). Även där satt vi utanför huset och diskuterade. Det gick sådär, jag gav min kamrat en ny del av lektionen att hålla, han brukar få biten om Joseph Smith (den nya missionärer kan bäst) men nu lät jag honom ta om Mormons Bok istället. Han hade svårt med språket, och jag hade faktiskt svårt att förstå Jenna av och till (och det händer typ aldrig längre). Vi skall tillbaka på fredag och då har vi Mirja från församlingen med oss.

Vi åt lunch, sedan besökte vi Igor (”den flygande ryssen”) tillsammans med Äldste Conover. Igor hade läst nästan hela Mormons Bok på en vecka. Han hade däremot inte bett, och inte fäst så mycket vikt vid känslor under läsningen utan mera resonerat med sig själv. Äldste Conover föreslog att Igor gör en lista över vad det är han vill ha ut av religion, eller vad det är han söker.

Efter det knackade vi dörr i norra delen av vårt område i några timmar. Vi fick middag hemma hos medlemmar där, och vid matbordet pratade vi mycket historia (eller rättare sagt han undervisade oss kring Europeisk historia). Vi blev kvar ett bra tag efter maten, vi pratade mycket om Ariana, vår före detta undersökare som han ofta var med oss och undervisade.

På kvällen hade vi vårt första ”companionship inventory” (samtal om hur vårt samarbete går). Jag introducerade honom till Oreo-cookie-principen som jag fick lära mig i MTC, att man berömmer sin kamrat för något bra han gör, sedan tar upp något man har problem med, och avslutar med något bra. Jag behöver inte nämna de struntsaker vi stör oss på hos varandra, det är nog att säga att vi båda hade en sak att ta upp. Det jag berömde honom för var att han aldrig ”gnäller” utan hänger med på det jag planerar, och inte har problem med att knacka dörr långa timmar, ibland hela dagar (jag har haft kamrater som protesterat och bara motvilligt och segt hängt med). Han berömde mig för att jag aldrig repeterar samma fraser vid dörrarna utan verkligen pratar med människor, inte ”spelar upp ett band”.

Ett vittnesbörd och en bön från hjärtat

Publicerat av

Den här dagen var mycket bättre än gårdagen. Wensel och S hade lämnat sin bil på service och bad oss hämta dem och åka på split (dvs. bytas av så att jag och Wensel jobbade ihop under dagen och Allen och S).

Först knackade vi dörr i några timmar, sedan hade vi undervisningen med systrarna som inte blev av igår. Vi upptäckte dock snart att jag egentligen inte behövdes för hon pratade flytande Finska, mycket bättre än någon av oss. Syster Doxie var på utbyte, med Wheeler, det var kul. Jag fick vara med henne på en undervisning innan hon åker hem, vilket är om en vecka. En sak som gjorde intryck på mig – kvinnan som vi undervisade sade ”börja inte prata med mig om Mormons bok” och då var det det enda syster Doxie gjorde. Hon har ett starkt vittnesbörd om den, Mormons bok var det enda som hjälpte henne under hennes svåraste tid i livet, den ligger väldigt nära hennes hjärta så hon varken kunde eller ville låta bli att vittna om den. Den Heliga Anden var påtaglig i rummet, kvinnan satt tyst och lyssnade. Sedan behövde jag och Wensel gå, de hade en tid bokad med Inas familj, antagligen ett farväl till Wensel, och jag fick haka på.

Efter middagen som var väldigt god, hade Wensel ett budskap om Helamans armé från Mormons bok. Det är berättelsen om 2000 unga män vars fäder hade levt ett krigiskt och ondskefullt liv, och sedan omvänt sig och slutit förbund med Gud att aldrig mera utgjuta blod. De begravde sina vapen. Sedan kom fienden till anfall, och sönerna som inte ingått detta förbund tog till vapen för att försvara sina familjer, så att fäderna inte skulle behöva bryta sitt förbund. Gud bevarade var och en av dessa unga krigare så att inte en enda av dem förlorade livet, dock blev alla skadade i striden. Se Alma 53 och framåt. Efter det hade de två frågor från skrifterna/kyrkans lära som jag kunde hjälpa dem med.

Efter det hämtade vi upp de andra äldsterna och hämtade deras bil från servicen. Efter det åkte jag och Allen till Anu och Allan (hon som varit utbytesstudent i USA, han som är halft Australiensare, som jag och Ä Holiday mötte här om dagen). Redan när vi kom innanför dörren kände jag en glad stämning. Hon är alltid glad vad det verkar. Deras bebis var pigg och skrattade hela tiden. Vi började ganska snart att prata om Mormons Bok. Hon hade läst, men inte haft bön. Hon hade två saker som irriterade henne, det första var att boken var Amerika-inriktad, det andra var att den var mans-fokuserad. Vi pratade lite om det. Allen hade inte tagit sig tid att läsa något ännu. Det skulle dock lugna sig lite på jobbet nu så han skulle ha tid i veckan.

Vi nämnde Äldste Conover och hans tidigare erfarenheter från yrkeslivet och de var mycket intresserade att få träffa honom (Allen är i teknikbranschen också, antar att de flesta är nyfikna på någon som arbetat för NASA ett helt liv). Vi bjöd in dem till nästa presentation som Conover skall ha på ämnet, och bjöd även in dem till kyrkan på söndag. Jag nämnde klassen ”evangeliets grundprinciper” som biskopen har på söndagarna och Allen var lite intresserad av den så han frågade lite kring det. Vi bjöd även in dem till kyrkans allmänna konferens som kommer snart (som går två gånger per år). Diskussionen avslutades med att vi alla hade varsin bön. Anu hade bön, hon bad att vi skulle komma att ha många givande diskussioner framöver, och bad att många människor skulle ta emot oss. När det var min tur bad jag på svenska, det kändes så annorlunda. För mig var det den bästa delen av hela besöket, jag kunde på från hjärtat, på mitt eget språk.

Tre-i-ett av besvikelser plus en bonus

Publicerat av

Dagen började inte så bra, skulle vara hos Hope, men där var ingen hemma. Hon svarade heller in i telefon här om dagen så hon kanske börjar ”kallna” i intresset för kyrkan. Knackade dörr istället.

På eftermiddagen hade vi en undervisning med Rafael och Berit. De hade förberett mat och ville bjuda oss på. Missionärer säger inte nej till det =) Så vi åt, och det var gott. När vi sedan kom in på andliga saker, började prata om Mormons Bok, så var det inte lika kul längre. De har inte tänkt att ”gå längre” än så här. De hade många olika förklaringar till varför – såsom att ”vi har alltid haft höga positioner i de kretsar vi rört oss i”, eller ”vi är så gamla, det är svårt att ändra sådana saker” eller ”vi skulle behöva offra så mycket om vi gick vidare med det här”, eller ”det finns en annorlunda väg för oss alla”.

Jag tyckte det var intressant att inget av argumenten handlade om vad de tror eller inte tror på, eller vad de faktiskt känner för det vi presenterat för dem. Jag var brutalt ärlig mot dem, ganska lätt eftersom det förmodligen är sista gången vi ser dem. Jag sade att de inte hade gjort det vi från första början bett dem göra – läsa Mormons Bok och be för att fråga Gud. Vidare sade jag att ”det handlar inte om hur våra liv ser ut, eller hur vi föredrar dem, utan det handlar om vad Guds vilja i frågan är.” Berit hade varit tårögd en stund, jag tror hennes känslor var mest att hon fattat tycke för oss, och tycker det är sorgligt att vår kontakt tar slut. Rafael tittade ner i bordet en stund efter att jag sagt det där sista. Jag vet att han verkligen övervägt att bli medlem i kyrkan allvarligt. Han har fattat tycke för mycket av det vi undervisat honom om, jag tror han känner starkt för det, och för Mormons bok, och det är ju givetvis ett problem för honom nu när han beslutat att inte göra något med det.

Det var svårt och känslosamt för mig också efter att han undervisat dem i två och en halv månad. Jag tycker mycket om dem också, och jag har känt en sådan oerhörd inspiration under flera av våra samtal. Jag vet vad jag har känt, och jag vet ATT han också känt den Helige Anden. Bortförklaringar såsom ”om detta hade kommit tidigare i livet, innan vi blivit så gamla” återkom. Vi försäkrade dem om att de alltid är välkomna till kyrkan osv. och så tog vi farväl.

Dagen hade utrymme för en tredje besvikelse, vi hade en undervisning planerad med en svensktalande kvinna som systrarna träffat. Hon var inte hemma. Systrarna hade också haft en jobbig dag, vi skämtade om att vi kände oss ”som Wensel”, tomhänta.

Efter det besökte vi broder Virtanen. Det var ett bra besök. Han ville att vi skulle undervisa honom som om han var någon som lärde sig om kyrkan för första gången, så det gjorde vi – en ”första diskussion”. Till skillnad från förra gången så tog han idag emot min inbjudan eller utmaning att läsa i Mormons bok och be om den innan vårt nästa besök. Som avslutning på lektionen eller diskussionen höll han själv en innerlig bön. Han berättade några erfarenheter från sitt liv då han känt kommunikation från Gud, bl a då han var barn och deras kanin sprang bort. Han hade en bön, och såg tydligt i sitt inre stället där kaninen låg och tryckte, och kunde hämta hem den. Jag upplever att vi nått fram till honom bra, och det känns som att han är på väg till att inte bara vara en aktiv medlem utan en troende medlem den här gången.

Vi avslutade kvällen med att ta med oss Sakari från den andra församlingen till den ryska kvinnan vi mötte här om dagen, men hon var inte hemma. Han skrev ett meddelande och lämnade i hennes brevinkast (på ryska).

Särskilda vittnen om Kristus

Publicerat av

Tidigt på morgonen lämnade vi bilen på verkstaden. Jag kom ihåg vad som står i vår missionärshandledning att vi skall sträva efter att finna nya människor att undervisa var vi än är, så vi tog på oss våra ”arbetskläder” (skjorta, slips…) även när vi bara skulle till verkstaden. Vi satt i väntrummet medan de fixade bilen. Det fanns dock ingen där som var intresserad av att prata.

Senare på morgonen hade vi en undervisning med Hope. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, det har ju gått så väldigt lång tid sedan vi senast träffade henne. Vi planerade i alla fall för att undervisa den tredje diskussionen på nytt. Den handlar om hur den ursprungliga Kristi kyrka avföll kort efter Apostlarnas död och hur den återställdes i vår tid genom profeten Joseph Smith. Det behandlas ju i första diskussionen också men mera ingående här.

Då vi kom dit var allt som vanligt. Hon var lika vänlig osv vi hade med oss syster Conover. Som jag anade hade hon inte läst i Mormons bok sedan sist. Vi läste ett kapitel tillsammans, 3 Nephi 17. Efter det kände jag mig inspirerad till att titta på videon ”Särskilda  vittnen om Kristus” tillsammans. Det är en videopresentation där vår tids profet, hans två rådgivare och de tolv apostlarna berättar om sin tro och sitt vittnesbörd om Frälsaren. Jag hämtar alltid själv mycket styrka från deras ord. Efter att vi sett på det samtalade vi en kort stund om det, sedan gav vi Hope en ny läsläxa i Mormons bok, och hon sade att hon skulle försöka komma till kyrkan på söndag.

Efter undervisningen fick vi lunch hos Conovers, sedan knackade vi dörr. Vi träffade två unga killar som lyssnade på en första lektion, men de var varken intresserade av att be eller av att läsa Mormons Bok. Efter det gick vi till mannen vi mötte i söndags kväll, men efter en tids samtal ville han heller inte undersöka boken. Han berättade att han varit troende, men upplevt en bristande tro på Kristus. Jag berättade för honom hur Mormons Bok lett mig till tro på Kristus, den eller Joseph Smith har på sätt och vis visat mig vägen till Frälsaren Jesus Kristus.

På kvällen fick vi middag hemma hos familjen Jones. Vårt andliga budskap var om att stå såsom vittnen om Gud under alla omständigheter, som Kapten Moroni (se Alma 44). Vi samtalade lite efteråt om att varken Lehis folk och Jareds folk tilläts ha mycket eld på sin färd i vildmarken mot det utlovade landet. Det kan ses som en symbol för hur vi på vår vandring i livet inte har den Helige Anden med oss i så rikt mått tills vi tar emot dopet och den Helige Andens gåva. Vi pratade även lite om att människor i allmänhet har lättare för att följa FÖRbud än PÅbud, dvs. ”begå INTE äktenskapsbrott” är lättare att följa än exempelvis ”Älska din Gud av HELA ditt hjärta”. Saker vi skall hålla oss ifrån är enklare än saker som vi uppmanas att göra. Kanske för att det krävs mera ansträngning och ibland kreativitet för att GÖRA någonting. Att avstå från att göra någonting kräver bara en gnutta disciplin.

Min bästa diskussion någonsin

Publicerat av

Ledig dag (”förberedelsedag”)! En av de bästa på min mission. Jag börjar inse hur viktigt det är att använda den här dagen på rätt sätt. Vi handlade på morgonen, sedan åkte vi till sporthallen i Helsingfors (Kisa-halli). Volleyboll var en riktig höjdare idag! Förmodligen för att ingen av sportfånarna var med, vi var lika dåliga allihop. Efter den vanliga vändan till biblioteket i Leppavaara där vi mejlar hem till familjen satt vi allihop i Wensel och S. lägenhet. Wensel var lite orolig för vad han skall studera efter mission. Han vill gå på BYU men mer än så vet han inte än.

Jag och Ä Allen knackade dörr en stund i regnet ikväll. Det var rätt kallt så vi beslutade oss för att göra lite inomhus-knackande (lägenhetsbyggnader). Vi hade inte med oss uppteckningarna för Kivenlahti (anteckningar om vilka dörrar som redan tackat nej, man vill ju inte gärna störa folk igen som nyligen tackat nej) och den enda byggnad vi inte hade varit inne i var den nya höga 20-våningsbyggnaden. Kodlås… men vi började trycka på telefonanropsknappar, i hopp om att någon antingen skulle vara intresserad eller öppna ändå så vi kunde smita in och knacka. Det senare inträffade (äldre människor brukar inte prata i den utan släppa in direkt). Efter några dörrar stötte vi på en Jehovas Vittne. De säger det sällan rakt ut, men har man träffat en har man träffat alla brukar vi säga. De har samma inövade svar och motfrågor på allt, så det är lite som att trycka på play-knappen. Nu låter det lite som att jag pratar ner dem… jag har stor respekt för deras hängivenhet till sin tro, om våra medlemmar var missionärer på samma nitiska sätt som deras så kanske de inte skulle ha en dubbelt så stor organisation som oss i det här landet.

Vi hanterade situationen som vi brukar – vi bär vittnesbörd i all enkelhet och ödmjukhet, sedan tog vi farväl. Ett vittnesbörd brukar lämna dem utan motargument för det är inte riktigt ett koncept de kör, deras grej är mera att prata om tolkningar av bibeln och varför deras tolkning är korrekt. Om man börjar prata om andliga upplevelser, personliga bönesvar osv. hänger de inte alltid med så att säga. Inte de jag träffat i alla fall.

Bara en kort stund senare träffad vi Reeta och ”Roly” och de släppte snabbt in oss. Vi såg Guds hand i att vi tappat bort våra uppteckningar, för hade vi inte gjort det så hade vi heller inte givit oss på den här byggnaden, och här fanns någon som ville prata med oss. Vi småpratade lite först för att lära känna varandra lite mer (han var från england så hela samtalet var på engelska), sedan hade vi min missions kanske bästa första diskussion.

Det var verkligen intressant. Reeta hade några saker hon hängde upp sig lite på i vår undervisning, men den Helige Anden var så starkt närvarande. Jag hade mina logiska argument redo för hennes ”concerns” (de hon hade hakat upp sig på) men Anden förbjöd mig att använda de svaren, istället ledde han mig in på andra vägar för att besvara hennes frågeställningar. Jag leddes till att vara en mycket god missionär ikväll. Till exempel då Ä Allen berättade om Mormons bok såg jag att Reeta bläddrade i sin bibel, bakifrån, och visste genast vad hon var efter. Så när Ä Allen var färdig och hon fortfarande inte hittat versen hon bläddrade efter frågade jag lugnt ”Might you have a concern about anything being added to the Bible?” (dvs. har du en fråga ang. det att man inte skall ”lägga till” något till bibeln?). Det och många andra saker bara flöt på allt för väl under diskussionen ikväll. Något mycket speciellt kommer hände med dem, det tror vi båda två. Innan vi lämnade dem hade vi en bön på knä tillsammans allihop. Vi skall möta dem igen på fredag.