Hela förmiddagen knackade vi dörr, till fots. Det var så varm att vi stannade utomhus större delen av tiden. All snö har nästan smält bort. Vi undervisade inte någon, men vi fick två bra ”comebacks”. Vi åt lunch hemma, sedan tog vi bilen.

Här om dagen läste jag en lång artikel ang. skillnader och likheter mellan islam och läran i vår kyrka, och kyrkans syn på profeten Muhammed. Det var en artikel med en titel i stil med ”Om en bro någonsin kommer att byggas mellan kristna och muslimer så kommer den byggas av mormonerna”. När jag ”råkade” se artikeln tänkte jag direkt på Rafael som vi besökte för några dagar sedan. Han hade ju grubblat länge över dessa frågor, sedan hans dotter gifte sig med en muslim. Vi svängde förbi dem och lämnade artikeln, kanske den på något sätt kan hjälpa honom att få perspektiv.

Vi knackade dörr en stund till, och sist besökte vi David, den kristna killen från Jakobstad. Han verkar mycket mån om vår vänskap. Han hade vissa frågor, frågor om detaljer i saker som några av kyrkans tidigare ledare påstås ha sagt (bl a Brigham Young). Det var visst någon av hans vänner hemma i Jakobstad som gett honom en uppsats där man grävt fram en mängd obskyra detaljer från kyrkans historia som ingen nu levande medlem känner till än mindre bryr sig om.

Men jag är inte förvånad. När jag var i Jakobstad pågick det stundvis kampanjer emot oss, det delades ut små broschyrer med serieteckningar där vår kyrka och Jehovas Vittnen framställdes i dålig dager, och dessa små serieböcker/blad spriddes av de andra kristna samfunden i staden, pingstkyrkans medlemmar var extra ivriga i att se till att dessa serier fick cirkulation. Samma sak där – det som nämndes i dem var inget som kyrkans medlemmar idag känner till än mindre bryr sig om. Det har ingen del i vår tro eller vår förståelse av Frälsaren, hans evangelium eller försoningsoffer. Ändå vill de förgäves att folk skall fokusera på det istället för på det budskap vi faktiskt kommer med, och det som riktiga, levande mormoner faktiskt tror på.

Diskussionen var med andra ord lite att jag försökte undvika konstiga (och irrelevanta) frågor. Men han hade läst Mormons bok, alla ställen vi föreslagit och mer därtill, och han tycker om den. Han har också bett för att få veta om den är från Gud, och skall fortsätta med det.

På morgonen startade vi packandet inför flytten, och blev nästan helt klara innan vårt första möte. Vi hade en undervisning hos en kvinna tillsammans med Mirja. Det gick inget vidare, men vi skall ändå tillbaka nästa vecka. Jag är osäker på hur intresserad hon egentligen var.

Jag skrev också ett meddelande till Niina som var med oss på sista undervisningen hemma hos Anna. Bad Niina att slå Anna en signal och bara höra hur det är med henne osv. Känns inte bra att lämna henne helt utan kontakt.

Efter det åt vi lunch, och åkte ut för att knacka dörr. Medan vi gjorde det hade Allen uppe sina ”flash cards” (ungefär små papper/lappar som man skriver saker på som man vill memorera, och så tittar man på dem då och då för att memorera innehållet). Idag jobbade han på att lära sig ett par verser utantill där Herren talar till några av kyrkans tidiga missionärer, från Läran & Förbunden 84:87-88:

Se, jag sänder ut er för att tillrättavisa världen för alla deras orättfärdiga gärningars skull och för att undervisa dem om den dom som skall komma.
Och den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.

I Joonas område mötte vi en man från Turkiet. Han var muslim, och redan vid dörren tillrättavisade han oss och sade att vi ”inte borde predika Jesus framför Gud”. Det gör vi inte heller… jag tänkte på skriftstället som Allen arbetade på… mannen fortsatte ”Ni är väldigt unga, ni vet inte särskilt mycket” och jag svarade honom (jag tar det ordagrant, han talade inte finska så allt var på engelska) ”We know we are young, but we came here because a living prophet called us to go and preach repentance to this people” (ung ”Vi vet att vi är unga, men vi har kommit hit för att en levande profet har kallat oss hit för att predika omvändelse för detta folk”). Gissa vad som hände då – han släppte in oss =) I början pratade han mycket själv, men sedan kunde vi ge en riktigt bra lektion, och skall tillbaka nästa vecka. Annorlunda upplevelse.

Efter det hade vi middag hos en ung familj i församlingen, första gången jag besöker dem. Vi hade ett budskap om missionsarbete, och frågade om de var villiga att göra ett experiment – att varje dag den kommande veckan be för att få möjligheter att vara en missionär. De ville de prova.

Efter det åkte vi hem till Soukka, för vi hade ett möte avtalat med ett äldre par, kvinnan var svensktalande (och mannen talade utmärkt svenska också, men var född finsktalande). Jag glömde nog att skriva om dem när vi först träffade dem. Vi knackade dörr som vanligt, och när jag berättade för dem vilka vi var osv. (på finska) tittade kvinnan på mannen och viskade ”ska vi…?” Varpå jag drog igång ”jaha, ni talar svensk?” och det ledde till ett lyft i konversationen. Sedan fick vi en tid då vi kunde komma tillbaka. Vilket alltså var idag, och mötet gick väldigt bra. Över förväntan, får jag säga. Den Helige Anden var där, ledde mig i vad jag skulle säga, och vittnade för oss alla i rummet om de sanningar vi pratade om. Stundvis var jag rak och ganska djärv, och vittnade för honom (Rafael) flera gånger att det enda sättet för honom att få svar på alla sina frågor kring tro, olika religioner osv. är att be till Gud om saken. Endast därifrån kan han få svar.

Han hade tidigare läst och begrundat många olika skrifter, främst inom judendom, kristendom och islam. Han hade en dotter som gift sig med en muslim, vilket fått honom att begrunda mera allvarligt det här med att det finns så många olika religioner, som tillber samma Gud. Han hade också mediterat över dessa saker en hel del, men aldrig tidigare bett och frågat Gud rörande dessa saker. För min egen del var det en mycket stimulerande diskussion, han var intelligent och påläst. Diskussionen kretsade mycket kring kyrkohistoria och olika teorier, och jag gjorde mitt bästa (och lyckades ganska bra) med att hålla oss nära ämnet avfallet (Då den kristna ”ur-kyrkan” försvann) och återställelsen (då Jesus Kristus upprättade den igen, genom profeten Joseph Smith). Vi får se hur det går nästa gång vi träffas.

På kvällen då vi kom hem fick jag veta att Anna bett att få träffa Wensel och Schachtsneider imorgon. Spännande att höra vad som händer där.

Dagen började med finska-lektion i kapellet som vanligt. Efter det hade vi en undervisning hemma hos Joonas, tillsammans med broder Alsio från församlingen. Joonas skall komma till kyrkan imorgon säger han. Jukka skall också komma imorgon säger han, tyvärr utan hustrun, hon har kommit fram till att hon inte är så intresserad.

Vid lunch när vi var hemma och åt ringde det till vår förvåning på dörren (det händer ju mycket sällan, det brukar vara tvärt om – vi ringer på andras dörrar…). Det var dessutom två unga tjejer. De ville komma in i lägenheten för att titta på den, en av dem skulle ev. hyra den nu när vi flyttar. Reglerna vi har att förhålla oss till som missionärer säger för det första att vi inte får ha besök i lägenheten och för det andra att vi inte får vara ensamma (i en lägenhet eller någon annan stans) med unga kvinnor. Men förmodligen har vi som hyresgäster skyldighet att visa lägenheten. Oavsett – jag och Äldste Allen tog ett diskret steg ut över tröskeln och sade ”kom in och titta ni”. Det tog dem mindre än en halv minut (lägenheten är som sagt extremt liten).

Efter lunchen åkte vi till Kirkkonummi, hade tänkt att knacka dörr där. När vi körde förbi Jorvas hade jag en bestämd känsla att dit skulle vi, så vid nästa avfart vände vi och åkte tillbaka. I Jorvas fanns inte mycket inomhusjobb, bara två lägenhetsbyggnader, så vi tog oss an dem. I den ena bor en medlemsfamilj, i deras byggnad hände inget spännande. I den andra däremot visade det sig att det bodde en afrikan som vi träffat vid dörren tidigare. Han bjöd in oss och vi hade en första lektion med honom. Eftersom ingen av oss talade franska använde vi oss mycket av mormons bok (vi hade gett honom en på franska). Och själva diskussionen var på engelska men han förstod bara hjälpligt. Nästa vecka skall vi fixa skjuts åt honom så han kan besöka kyrkan.

Resten av dagen gick bra, jag kände att jag hade ”känslan” med mig när jag pratade med människor, jag gjorde det ”av hela mitt hjärta.” Jag föll aldrig in i för-inlärda repliker utan varje kontakt var unik och jag upplevde att människor lyssnade längre, och var vänligare. Vi hade några ”comebacks” och en yngre kille gav oss sin adress. Han bodde inte där, men ville ha besök av oss.

På hemvägen gick vi förbi den ryska familjen, men de var inte hemma. Och så gick vi förbi Kirsi. Hon bjöd in oss (pappan i familjen var också hemma). Vi satt bara och småpratade en stund, barnen tyckte om att vi var där. Innan vi gick höll vi en bön tillsammans.

Dagen började med finskalektion i kapellet med Esa. Det var riktigt givande för mig idag. Efter det åkte jag och Wensel för att undervisa Anna. Jag var som bekant lite orolig för hur hon skulle ta emot läran om tionde. Skall också bli intressant att höra vad missionärerna från Jehovas Vittnen kan ha haft att säga om oss. Vi hade med oss en av killarna i Wensels församling som just kommit hem från mission.

Vi satte oss ner och Wensel inledde lektionen direkt med att fråga vilka saker i evangeliet som utgör offer, vad som kan kännas svårt att göra eller ge upp. Det första hon nämnde var visdomsordet¹Visdomsordet är kyrkans hälsolag. Från början kom den som en uppenbarelse från Herren om principer som hjälper oss att hålla en god hälsa, vi får veta vad som bör undvikas (alkohol, tobak och ”heta drycker” som tolkas som kaffe och the) samt vad som BÖR ätas (den senare delen glöms dock av hos de flesta medlemmarna, det är mera fokus på förbuden. Så är det nog oftast när det gäller förhållningsregler. Även Mose tio bud minns man lättare ”du skall inte” reglerna än ”du skall”… Den uppenbarelse som kallas för visdomsordet är Läran och Förbunden kapitel 89. Hon berättade att hon inte alls druckit kaffe sedan vi undervisade henne om visdomsordet. Sedan nämnde hon tionde. Hon hade visst redan pratat med Isto om det. Jag drog det jag anser viktigt kring principen om tionde, bara ifall Isto missat något eller om hon glömt.

Jag betraktar tiondelagen så här: Herren har givit mig allt jag har, och han att jag ger tillbaka 10%. Det är inte bara ett prov för min tro, utan det är en möjlighet att visa lydnad och kärlek till Herren, att jag litar på honom och är tacksam till honom. Det är också en möjlighet att få flera välsignelser från honom, inte nödvändigtvis ekonomiska sådana men så här säger Herren då han talar till forna Israel genom profeten Malaki (gamla testamentet):

För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger Herren Sebaot. (Malaki 3:10-12)

En välsignelse av att trofast ge tionde till Herren kan vara att jag behåller min hälsa så att jag kan jobba och försörja min familj.

Sedan berättade hon hur det hade gått då Jehovas Vittnen varit hos henne. Hon hade försökt förklara för dem hur gott det känns när vi är hos henne, och när hon är på kyrkans aktiviteter. Hon hade berättat att hennes böner nu verkligen hjälper, och får svar. Det var nytt för oss att höra, hon sade vid en av de första undervisningarna att hon inte riktigt upplevt det. Nu har hon det! Hennes ”vän” i Jehovas Vittnen²Jag funderade på att inte skriva ut namnet på det samfund hon fått besök av, men alla vet ju att det bara är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga samt Jehovas Vittnen som knackar dörr och sprider sitt budskap så det skulle ju framgått ändå. Och jag menar inte att sätta Jehovas Vittnen i dålig dager, det är inte säkert att andra av deras representanter hade sagt eller gjort likadant, jag redogör bara för vad de två individerna som besökt Anna sagt till henne. hade dock förklarat för henne att det var helt fel det hon kände, och att Bibeln är det enda rättesnöret som finns och att hon varken skall lyssna till sina egna känslor eller vad någon påstådd nutida profet har sagt.

Anna var lite nere över det, men jag visade för henne att det profeterats både i Bibeln och i Mormons Bok att det i den sista tiden skall komma många falska profeter och lärare som säger att Gud har utfört sitt verk på jorden, att bibeln är den enda skrift som kan komma från Gud mm.

Jag sade också att ”Hur logiskt något argument än kan låta så vet jag fortfarande vad Gud har uppenbarat för mig genom den Helige Anden, vad han lagt i mitt hjärta, och sagt till mig personligen. Om vi inte har ett personligt förhållande till Gud kan vi aldrig lära känna honom.

Efter det åkte jag och Ä Allen till Lohja och knackade dörr en stund, sedan åt vi middag hemma hos en medlemsfamilj där. Sedan knackade vi dörr i ett område som de rekommenderade till oss (Ruotio). Massor av höga lägenhetsbyggnader. För att få lite mera motion sprang vi upp för trapporna och gick nedför (istället för att som vanligt ta hissen längst upp och sedan gå ner).

Jag gjorde en tabbe vid en av dörrarna. Jag inledde min ”door approach” med att prata om eviga familjer, och mannen berättade ”jag är frånskild”. Bingo.. men han var hyfsat intresserad ändå, och ville att vi skulle komma tillbaka vid en bättre tidpunkt.

Dagen avslutades med en undervisning hemma hos Hope. Vi hade med oss broder Jones. Det var en fin och andlig undervisning. Hon är dock inte lika entusiastisk som Anna, Hope är mera trevlig och lite halvintresserad. Vi läste tillsammans från Alma 32 och efter det hade vi ett öppet och ärligt snack om huruvida hon är villig att ”plantera fröet” som Alma talar om, eller inte. Hon bestämde sig för att läsa i Mormons Bok och be varje dag, och hon vill komma till kyrkan någon dag också. Vi bestämde att komma tillbaka på lördag om en vecka.

På morgonen¹När vi säger ”morgonen” betyder det inte att vi går dörr till dörr i ottan, vi går aldrig hemifrån före kl 10 på förmiddagen, så ”morgonen” är ca mellan kl 10 och 13. knackade vi dörr, fick en bra kontakt men inte mer än så.

Till lunch åt vi en kass hamburgare på Hesburger och sedan knackade vi dörr igen. Vi kom in hos ett äldre par. De var tvåspråkiga (dvs. finska och svenska) men han ville bara prata engelska med oss. Och han var inte intresserad av vad vi hade att säga, utan han pratade bara om sin tid som chef för bruket uppe i Jakobstad, och hur han varit i USA på en mängd uppdrag åt företaget osv osv. Han ville helt enkelt mest skryta lite på engelska. Så vi drack deras saft och lyssnade innan vi gick vidare.

Vi undervisade familjen Koslov idag igen – den ryska familjen där det mest brukar vara en frågor-och-svar session, så även denna gång. Det är konstigt för jag känner ändå något visst när vi är där, jag känner mig vägledd i de svar jag ger, och de visar alltid en väldig vördnad när det är dags att hålla bön. Så de är troende, och nyfikna på vår tro.

Vi besökte Jukka idag också. Vi hade en bra diskussion om återställelsen²Återställelsen är kyrkans namn på den händelsen i början av 1800-talet då Gud Fadern och Sonen visade dig för profeten Joseph Smith som svar på hans bön om vilken kyrka han skulle sluta sig till. Svaret var att han inte skulle sluta sig till någon av tidens kyrkor, och att Gud hade ett verk för honom att utföra. Det verket bestod i – som han senare skulle lära – att översätta Mormons Bok samt att grunda en kyrka enligt samma mönster och ordning som den kyrka Kristi apostlar byggde upp strax efter frälsarens uppståndelse. Därför heter kyrkan Jesu Kristi Kyrka, och tillägget ”av Sista Dagars Heliga” kommer av att man vill skilja oss i denna tid åt från Kristi kyrka i forna dagar, på den tiden kallades kyrkans medlemmar bara för ”heliga”. Idag lever vi i den sista tiden, eller om man skall vara korrekt så är översättningen från engelskans ”Latter-day Saints” inte ”sista dagars” utan ”senare dagars”, dvs vi tror inte att vi står inför domedagen, utan snarare att detta är Kristi kyrka i den senare tiden, jämfört med den ”första” Kristi kyrka. med honom.

Jukka berättade också att han diskuterat Mormons Bok med sin bror och dennes hustru. En sådan toppenundersökare – han inte bara ställer en massa bra frågor, utan han gör missionärsarbete också! Han hade berättat för dem lite om bokens innehåll, och berättat att det känns så bra inombords då han läser den. Hans bror har bestämt sig för att också läsa Mormons bok (jo, Jukka har i princip läst ut den, han berättade lite om Moroni 8 idag vilket är näst-näst sista kapitlet i hela boken), så vi skall ta med en extra nästa gång som han kan ge bort.

Ikväll berättade han att han funderat mycket på sistone ”varför är jag här på jorden” och ”vad behöver jag göra”. Han beskrev en fundering som han hade att ”kanske vi innan det här livet var som en liten ande, och nu har vi möjlighet att tillväxa, som ett stort träd”. Det är kyrkans lära precis, bara i andra ord än vi brukar prata om det.

Äldste Allen var överlycklig när vi lämnade diskussionen – inte bara för det intresse och uppriktighet som Jukka visar utan mera för att Äldste Allen faktiskt förstod nästan allt i hela diskusisonen! Den Helige Anden var stark och det gör nog sitt till att vi förstår varandra tror jag.