Det här kändes som den bästa dagen av min mission!

Vi åkte hem till Kajaani under förmiddagen, på resan diskuterade vi våra andliga budskap till medlemmar & undersökare. När vi kommit hem packade han upp medan jag gjorde mat.

Jag hade förresten passat på att göra vissa förändringar i lägenheten när jag och DeGering var där och hämtade grejer.

Efter maten gick vi ut och gatukontaktade lite, sedan knackade vi lite dörr, så att han fick prova på lite av varje. Visserligen kontaktade vi på Oulus gator igår, men det är Oulu det. Kajaani är, tyvärr, lite annorlunda. Lite svårare att få någon att stanna upp och konversera.

Något väldigt intressant hände nere i stan, vi knackade några dörrar och en av dem öppnades av en liten pojke. Vi frågade efter föräldrarna, och medan han gick in för att hämta pappan så hör vi – hör och häpna – kyrkans film Guds Lamm på deras TV (video). Det var precis slutscenen, där texten om missionärsarbete rullar, och uppmaningen att kontakta någon av kyrkans missionärer eller församlingar om man vill veta mera. Mannen kom till dörren, och jag berättade att det var vår kyrkas film som de just sett, och frågade honom vad han tyckte om den. Han gillade den, men hade inte tid att diskutera nu sade han. Vilket sammanträffande. Hit får vi gå tillbaka en annan dag!

På kvällen besökte vi familjen Oksanen. Vi tog åter igen upp det här med att vi egentligen inte har något mera att undervisa dem. De har hört allt. De har all information de behöver, det är dags att söka andlig bekräftelse… Vi pratade lite om avfallet och om prästadömet (något som Timo borde vilja ha, för att kunna välsigna sin familj…). Vi såg filmen ”Tillsammans för evigt” som handlar om templet, och om äktenskapsförbund som ingås i templet.

Det som var mest underbart för min del med det här besöket var att jag plötsligt kunde förstå allt de sade, och jag kunde göra mig förstådd obehindrat! Jag kände mig verkligen vägledd av Anden utan att på förhand veta vad jag skulle säga eller undervisa (jmf 1 Ne 4:6). Vi pratade lite om Mormons bok också, och uppmanade dem att läsa lite ikväll.

Äldste May pratade i veckan om att varje problem som en undersökare har egentligen kan lösas med Mormons bok, för om man väl tar den på allvar och läser, begrundar och ber så får mna så småningom ett bönesvar, en bekräftelse från Gud på att den är sann. Och då faller allt annat också på plats som en följd av det. Om den är sann, så var Joseph Smith verkligen en profet kallad av Gud, och kyrkan som han fick uppgift att starta är Guds kyrka…

Vi träffade förresten två personer idag som ville ha Mormons bok, det är så lätt att jobba ihop med Äldste Byggmästar. Jag tycker så mycket om honom.

Då var det förberedelsedag igen då, känns som att det var mycket sådant stök i förra veckan, men men…

Jag skrev brev till Bo idag, och jag förberedde mitt andliga budskap som vi skall dela med de medlemmar vi får besöka denna vecka. Det handlar om Moroni 7 och Alma 32. Vi ringde och bokade in några flera möten inför veckan också, sedan var det dags att ut och jobba.

Först besökte vi Festo, den svarta mannen från Sudan. Hans familj bor kvar där, han jobbar på att få ta hit sin fru till Finland. Han har bott här snart ett år ensam. Han börjar tvivla på att någon Gud finns, och det gör att han har ett växande motstånd mot att hålla personliga böner och att läsa skrifterna. Vi försökte ge några ord av tröst, och försäkrade att hur tungt det än känns nu så finns Gud där. Kanske detta är en tid av prövning för dig, men Gud älskar dig och låter dig lära av egen erfarenhet just för att han älskar dig. Vi uppmanade honom att hålla ut i tro på att det skulle ordna sig med hans familj, och vi skall be för honom också.

Efter det besöket var vi hos den kinesiska familjen igen! Men av någon anledning var jag inte lika ”excited” den här gången. Det var ett bra besök, men det kändes inte lika spännande, och jag vet inte hur intresserade de egentligen är. Äldste May hade många erfarenheter av diskussioner med kinesiska eller asiatiska undersökare, och sade

”-Det är som det brukar med kineser, de är väldigt trevliga och ödmjuka, men det är ingen andlig känsla i diskussionen, bara information.” Kanske för att de bara är intresserade av informationen, inta av någonting andligt av det? Jag vet inte… Vi inbjöd dem i alla fall till kyrkan på söndag så får vi se vad som händer.

Under förmiddagen knackade vi dörr, det är inte så långtråkigt när man pratar om någonting, och särskilt inte när man har någon ny att prata med. Vi diskuterade både språket (finska) och evangeliet. Efter en stund fick vi komma in till en man och undervisade första lektionen, gav honom mormons bok, och vi skall komma tillbaka om… 3 månader. Han reser utomlands.

Efter lunchen fortsatte vi vårt skriftande. Jag berättade några saker för Äldste May som jag upplevt som svåra och tunga under mina första månader, och i min relation till min ” ”Trainer” Äldste Smith. Det kändes skönt att prata med någon, och han lyssnade och förstod. Jag snackade inte en massa strunt om Äldste Smith, men jag berättade vad jag upplevde som svårt, och hur jag hade trott eller önskat att det hade varit. Jag berättade om vårt skriftande, hur han lärt mig att göra det, och Äldste May höll med mig om att det är ju de två förbjudna öppningarna när man försöker kontakta någon, ”har du tid” eller ”är du intresserad”. Det är ju de ursäkterna de ständigt slänger på oss. Och vem är intresserad av något innan de hört det? Så det är ju till och med sant när de säger det, för hur skulle de veta att de var intresserade innan de hört något?

Ikväll träffade vi en man som var medlem i pingstkyrkan. Äldste May pratade länge med honom om Mormons bok. Mannens inställning var att det inte kan finnas en till bibel. Precis som profeterat i 2 Ne 29, där Gud säger att vissa människor kommer att se på mormons bok på det sättet, men att hans får, de som är villiga att höra hans röst bland alla folk, komme att ta emot den. Precis som profeten säger, ”varför skall man klaga för att man erbjuds ännu mera av Guds ord?” Inställningen ”Allt jag BEHÖVER finns i Bibeln” är så självbegränsande. Om det fanns en riktig, livs levande profet idag så skulle du inte BEHÖVA honom, för allt som du BEHÖVER finns mellan de där två röda pärmarna? Det känns som att stänga Gud ute från sitt liv. Behöver du bön? Behöver du personlig uppenbarelse? Eller är det också överflödigt? Hehe.

Jag sade givetvis ingenting av de där tykna kommentarerna, men man får ju tänka lite ibland. Och i sitt stilla sinne kan man ju få vara lite högmodig då och då också. Men allvarligt så tycker jag det är synd på ärliga kristna människor som tänker så, att de inte BEHÖVER mera. Det är som att läsa Matteus evangelium och sedan säga ”det tror jag på, Kristus är förvisso Guds son. Jag behöver inte läsa Markus, Lukas och Johannes för de säger ju i princip samma sak.”

Idag tog vi tåget till Oulu, sista gången för Äldste Smith… måste kännas nostalgiskt. Eller skönt. Vi blev hämtade av Williams och DeGering vid stationen, och på vägen till deras lägenhet ringde assistenterna och ville prata med mig.

”-Heej, vi har en liten specialare till dig i morgondagens change¹I vår mission kallade vi det för changes då missionärer flyttar runt, andra missioner kallar det ibland för transfers (av militärens språkbruk antar jag, när man blir förflyttad mellan posteringar). Det brev som kom ut var sjätte vecka, och som alltså skulle komma imorgon, brukade vi kalla för change letter för däri fanns en fullständig lista över alla missionärers placering samt vem man jobbade med, i hela missionen, så där kunde man se vem jag skulle vara med och var någonstans osv..”

”-Ok?” Jag var ”excited”, det här var ju spännande.

”-Jo, du skall först vara en vecka i Oulu tillsammans med DeGering och hans nya kamrat tillika Zonledare, Äldste May.”

”-Ok, en vecka, och sen?”

”-Jo, för det är så här, att MTC i england har andra rutiner för vilka veckor de skickar hit missionärer, och du skall nämligen få en greenie att träna, grattis!” Jag kunde inte avgöra om det var lite ironi i hans ”grattis” eller om det bara var på allvar.

”-En greenie? Nu skämtar du. Du vet, min finska är inte den bästa ännu precis…”

”-Nej, men det är lugnt, för han är från Finland, så efter det här är du verkligen på topp med språket det kan jag lova.”

”-Så du menar allvarligt att jag skall lära upp en ny missionär när jag bara varit här några månader? Wow… önska mig lycka till då antar jag.” Jag var glad, men ville snarare ge sken av att vara orolig, för att inte verka allt för självsäker. Jag var inte självsäker, men jag kände ändå lugn inför uppgiften.

”-Dessutom har han svenska som modersmål, precis som du, så ni kommer säkert att fungera hur bra som helst ihop. Han kan lära dig finska från ditt eget språk.”

Aha, så han är förmodligen från västkusten, svenskspråkig… spännande, och han sägs kunna finska, så då kan han ju verkligen lära mig. Jag lär honom det lilla jag kan om missionärslivet, och han får lära mig finska. ”Kanon det här” tänkte jag. Jag lär definitivt vara vinnaren på den dealen hehe.

”-Det var en sak till Äldste”

”-Ja?”

”-Du kommer ju att ta din kamrats plats som distriktsledare nu också.”

”-Okej”

”-Har du koll på uppgifterna som hör till det, insamling och rapportering av statistiken, hålla distriktsmöten etc.?”

”-Ja då, det lär ju bli den lättare uppgiften här”

”-Ja, precis. Bra det. Då hörs vi av, bara ring om det är något!”

Jag känner mig så välsignad, att jag får vara med en finländare, då kommer jag verkligen att lära mig språket bättre! Och jag är glad att president Hoyt litar på mig nog att få en greenie efter bara några månader. Jag skall försöka dela upp dagarna bättre, kanske sikta på att ge bort MB en timme, köra nästa timme inriktat på att komma in eller få prata med någon vid dörren etc.

Ikväll hade vi en underbar upplevelse, jag och Äldste Williams undervisade ett kinesiskt par. De var intresserade, och lyssnade och ställde frågor. Efter lektionen visade de oss bilder hemifrån, han var från Shanghai, och visade oss en massa bilder. Han berättade att det kunde ta en hel dag att ta sig från ena änden av staden till den andra. Wow… jag tycker det är så häftigt. Jag älskar verkligen kina, jag vet inte varför, men jag tror att jag alltid har gjort det. Det är inte bara att det känns exotiskt, det är något mer i mig. Jag önskar så att jag kunde besöka det landet en dag. De vill att vi kommer tillbaka på måndag. Jag är så upprymd och lycklig, men jag vet egentligen inte riktigt varför, jag bara är det!

Ikväll lyssnade Äldste Williams på musiken från filmen Armageddon. Jag blev nästan lite trunky²ett ord som missionärer använder för hemlängtan, fast egentligen betyder det nog inte just att ha hemlängtan utan snarare är det en beskrivning av en missionär som packar sina väskor några månader innan han skall resa hem, och bor i väskan de sista månaderna. Jag hade ju några sådana hemma, musiken från the Rock gillade jag… jag minns när pappas kompis Manfred stod i vardagsrummet, volymen var uppskruvad, och han sade att ”det här är ju lika bra som vilken symfoni som helst”. Jag höll med honom. Om än lite agressivare än en genomsnittlig symfoni kanske…

På morgonen besökte vi vår undersökare Eero, eller ”veli Määttä” (”veli” är finska för ”broder”) som vi nu kallar honom, även om han inte är döpt medlem i kyrkan ännu. Som vanligt när vi besöker honom så var den Helige Anden påtagligt stark, vi undervisade några principer från femte diskussionen, om offer och osjälviskhet.

Senare under dagen skriftade vi, och för att få lite variation och att testa något nytt öppnade vi med den ödmjuka repliken ”Hej, vi representerar Jesus Kristus och har ett budskap till er från Honom”. Sedan fortsatte vi med att berätta om den återupprättade kyrkan, och Mormons bok som ett ytterligare testamente om Jesus. Det är ju korrekt att vi representerar Jesus Kristus, men det låter väl kanske lite starkt att bara börja med det så. Senare under dagen sade Äldste Smith, mest på skämt men även det korrekt, ”Vi representerar Israels Gud” (finska: ”Israelin Jumala”, gamla testamentets ordalag). Det var ingen märkbar skillnad åt något håll, förutom att vi hade lite roligare än vanligt. Dörrarna stängdes varken snabbare eller långsammare än vanligt. Dessutom har jag hört att ingen hör de allra första orden man säger, allt de tänker är ”jobbig situation, två främlingar, hur skall jag ursäkta mig ur det här utan att vara stötande eller otrevlig”. Och vissa drar sig ju inte det minsta för att vara otrevliga heller då…

Vi fick lunch hemma hos syster Seitsojoki, sedan fortsatte vi att knacka dörr, i många timmar…

I kyrkan idag konfirmerades Jocke och fick den Helige Andens gåva¹Konfirmation i Jesu Kristi Kyrka är något annorlunda än Svenska kyrkan (tidigare ”statskyrkan”). Det betyder bara att man bekräftas som medlem och att man får en välsignelse genom handpåläggning vari man bl a uppmanas att ta emot den Helige Anden. Den Helige Anden som följeslagare är ju något som är utlovat till alla som omvänder sig i tro på Kristus, tar emot dopet och strävar att hålla buden.. Han betedde sig dock lite underligt i kyrkan, men kanske han behöver lite tid till att vänja sig vid det nya.

Under dagen knackade vi dörr, och gav bort en Mormons bok till en kvinna som var intresserad. På kvällen besökte vi Kokkonens, och det var ett mycket bra besök. Ari startade själv en diskussion med mig runt skrifterna då han hade några frågor. Han kommenterade också att jag lärt mig finska väldigt bra på den korta tiden jag varit här.

Tyvärr slutade kvällen med en mycket underlig diskussion hemma hos Jocke. Jag skriver inte mer om det nu, vi får se om det upprepas.

Under morgonen besökte vi Eero och hade en bra diskussion om återställelsen, och det frånfall från sanningen som föregick och föranledde den. Vi undervisade lektionen nästan rakt ur boken, och vi kände båda att anden var stark medan vi var där. Eero fortsätter att läsa i Mormons Bok på egen hand också.

Efter den diskussionen åkte vi hem för att äta, sedan knackade vi dörr i några timmar. Efter det undervisade vi Jocke 5e och 6e lektionen tillsammans med Kari. Det gick bra, Jocke är fortfarande mycket motiverad till att döpa sig.

Vi avrundade sedan kvällen med att besöka Esa (fortfarande tillsammans med Kari) och hade en undervisning och diskussion kring Herrens kyskhetslag, som är att vi skall avstå alla sexuella relationer före eller utanför äktenskapet mellan man och hustru.